Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 25. 22 juni 1929 - Tekniska föreningar - Elektricitetsverksföreningens årsmöte - Västerbergslagens ingenjörsklubb, av R. L. - Örebro ingenjörsklubb, av H. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
TEKNISK TIDSKRIFT
15 juni 1929
vissa schweiziska städer och som förutsätta
användning av kopplingsur, som flera gånger på dygnet ställa
om mätarna på olika räkneverk, motsvarande olika
strömpris. "Utvecklingen här i landet", sade tal., "visar
emellertid att dessa tariffer knappast äro
efterföljans-värda, och även de mindre komplicerade
omkopplingstariffer, som tidigare tillämpats i Sverige, äro nu på
god väg att försvinna". Härefter följde ett inlägg av
byrådir. H. Edholm om taxor för elektrisk
jorduppvärmning, och sedan vidtog en allmän diskussion med
ett livligt meningsutbyte, vari deltogo bl. a. hrr H. M.
Molin, N. Forssblad, H. Randel och några av de tidigare
talarna.
Under mötets andra dag företogs en utflykt nedåt
Viskadalen i bilar, som ställdes till förfogande av
Borås stads elektricitetsverk, vilket även i övrigt stod
för rusthållet. Under färden besöktes gummifabriken vid
Viskafors och kraftstationen vid Rydal, de stora
bomullsspinnerierna och väverierna vid Kungsfors samt
Borås stads kraftstation vid Haby.
Efter återkomsten från utfärden diskuterades "Hur
böra arbetena vid omläggningar och störningar i
ledningsnätet ordnas för att få minsta möjliga avbrott
för abonnenterna?" Inledningsanförandet hölls ar
civil-ing. V. Landqvist, som framhöll att elektricitetens
mångsidiga användning gör att abonnenterna bliva allt
mera beroende av kontinuerlig strömtillförsel, så att
åtgärder måste vidtagas för att begränsa
avbrottsfrekvens och avbrottstid till det minsta möjliga. Nästa
talare var ing. K. J. Laurell, som något berörde de
felsökningsmetoder, som användas vid Stockholmsverket
och dessutom gick in en smula på erfarenheterna från
den studieresa han nyligen företagit i Amerika.
Härefter visade ing. G. Malmfors med en serie bilder huru
enligt olika metoder utbyte av stolpar kan ske på
spänningsförande ledningar. Härefter följde ett flertal
inlägg bl. a. av ing. O. Stubzen-Becker, som beskrev
ett kopplingsskåp, vilket konstruerats vid Uppsala
elektricitetsverk i avsikt att ersätta de obekväma
kabelkistorna och förenkla omkopplingar i det lågspända
kabelnätet.
Programmets sista punkt omfattade en diskussion av
elektricitetsverkens förhållande till rundradion.
Västerbergslagens ingenjörsklubb
höll den 10 april sedvanligt årssammanträde å
föreningslokalen i Ludvika, varvid styrelse- och
revisionsberättelserna för år 1928 föredrogos och styrelsen beviljades
ansvarsfrihet. Härefter överlämnades ordet till
kraftverksdirektör K. G. Sjöberg i Falun för aftonens föredrag:
"Några erfarenheter beträffande överspänningar och
överspänningsskydd."
Efter några inledande ord angående de svårigheter
som alltifrån elektroteknikens barndom uppstått genom
åska eller andra överspänningsfenomen, kom
föredragshållaren in på en historik över de konstruktioner av olika
slag som framkommit för att utestänga eller förminska
överspänningarnas skadliga inverkan. Efter att hava
passerat hela serien apparater, från hornåskledare med
seriemotstånd av olika slag, rullåskledare, elektrolytiska
åskledare m. m. kom direktör ’Sjöberg fram till nutidens
konstruktioner och uppehöll sig då särskilt vid Paul
Meyers "glimskydd" som enligt hans mening
representerade ett steg i rätt riktning och ingav vissa
förhoppningar. Föredraget ledsagades av ett antal ljusbilder
visande olika slag av apparater dels under" tillverkning,
dels också monterade på sina arbetsplatser. Det
intressanta föredraget mottogs med stort intresse och
framkallade livliga applåder.
Sedan ordföranden framfört föreningens tack
lämnades ordet fritt för diskussion som inleddes av
ordföranden själv med några ord om provningsresultaten i
General Elektric Companys överspänningslaboratorium. Ut-
gående från det faktum, att en kraftlednings
vågmotstånd, tämligen oberoende av dess förhållanden i övrigt,
håller sig konstant på c:a 400 ohm ville överingenjör
Erikson påvisa, att man hittills èndast inom ett
begränsat driftspänningsområde haft utsikt åstadkomma
ett något så när tillförlitligt överspänningsskydd.
Beträffande Paul Meyers konstruktion syntes det
tvivelaktigt om dess motstånd och kapacitet skulle kunna
medgiva utförande för högre driftspänningar.
Doktor Ytterberg framkom med ett förslag att
paral-lellkoppla vanliga åskledarehorn med en kapacitet för
att undvika de resonansfenomen som annars
understundom uppträda vid urladdningar.
Doktor Herlitz visade sammanhanget mellan
amplituden hos en reflekterad spänningsvåg och linjens
inkommande överspänning, samt dess beroende av linjens
vågmotstånd och av motståndet till jord.
Ingenjör Stenkvist sade sig uppfatta den principiella
innebörden av Paul Meyers apparat något annorlunda än
föredragshållaren och försvarade sin uppfattning med ett
principschema över konstruktionen ifråga.
Sedan diskussionen fortgått en stund och utmynnat i
ett förslag att medels doktor Norinders katodoscillograf
noggrant undersöka Paul Meyer-apparatens
verkningssätt, förklarades sammanträdet avslutat. R. L.
Örebro ingenjörsklubb
höll talrikt besökt ordinarie sammanträde lördagen den
13 april å Grand hotell under ledning av v. ordf.
bergsingenjören A. Edvard Mueller. Efter behandling av en
del föreningsärenden höll överingenjören Sven von
Hof-sten ett synnerligen intressant, med ljusbilder belyst
föredrag över ämnet "Några synpunkter på samarbetet
mellan stålproducenter och stålförbrukare".
Rationaliseringen är ej, framhöll talaren inledningsvis, något
nytt. Även förr har man genom varjehanda åtgärder
sökt förbilliga produktionen. Strävandena härför äro
dock nu mera målmedvetna och intensiva. Ett av de
mera betydelsefulla leden häri är ett även i vårt land
begynnande mera förtroligt och intimt samarbete mellan
stålproducenter och stålförbrukare i st. f. det tidigare
ängsliga hemlighetsmakeriet. I utlandet har man
emellertid hunnit betydligt längre, och som bevis härpå
nämndes Werkstofftagung för ungefär ett och ett halvt år
sedan. När det gäller stål, såväl konstruktions- som
verktygsstål, är ett intimt samarbete nödvändigt. Av
särskilt stor betydelse är, betonade talaren, för det första
ett riktigt stålval, för det andra ett omsorgsfullt
stålprov ej blott hos producenten utan även hos
förbrukaren och för det tredje men icke minst viktigt är
studiet av stålets egenskaper och förhållande vid dess
användning. Stålets egenskaper äro beroende av
sammansättningen, tillverkningen och bearbetningen.
Beträffande standardisering av stål, som även
upptagits till behandling av svenska standardkommissionen,
framhöll talaren den stora betydelsen därav såsomj
medförande en väsentlig ekonomisk besparing och andra
stora fördelar.
Talaren betonade även vikten av att de vid
hållfasthetsproven erhållna siffervärdena och resultaten tolkas
riktigt och framhöll därvid de legerade stålsorternas
olikhet med vanligt kolstål, särskilt den olika relationen
mellan brottgränsen, som är lätt att bestämma, och
utmattningsgränsen, som är svårare att bestämma men
som bör läggas till grund vid dimensioneringen.
Vidare påpekade talaren den goda erfarenheten av
samarbetet vid Boforsverken, där emellertid
förhållandena härtill äro särskilt gynnsamma, då stålproduktion
och -förbrukning dväljas inom samma murar.
Efter det intressanta med kraftiga applåder
mottagna föredraget meddelade flera av de närvarande
sina erfarenheter av arbetet med olika stålsorter.
H. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
