Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 27. 6 juli 1929 - Bidrag till kännedomen om smörjoljors föränderlighet i bilmotorer, av K. Theodor Åsberg - Nickel-krommetoden och rostskyddet, av Erik Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366 b
TEKNISK TIDSKRIFT
29 juni 1929
även att oljefiltern hindrar alltför kraftiga
avlagringar att cirkulera i oljekanalerna.
De kemiska kurvorna visa ett mera logiskt förlopp:
försämringen är proportionell med vägsträckan. I
det stora hela observerades att oljan med sämre
kvalifikationer även förblev sämre, vilket ju bör vara
förhållandet. Då de kemiska egenskaperna bättre än
de fysikaliska karakterisera förändringen har
synnerligen stor omsorg nedlagts för att korrekt bestämma
oljesyrehalten. Den metod som den i början nämnda
boken rekommenderar, visade sig vara utmärkt.
o.
v?
SL
Fig. 5. Viskositeterna vid 50°, kurvan 7.-50°
och vid 100°, kurvan £-100°, för £-oljan vid
olika farsträckor.
Någon bestämning av specifika viktens förändringar
visas icke, enär dessa icke ansågos belysa den
generella förändringen. I oljan upptages nämligen från
landsvägsdammet genom insugningsluften så mycket
smuts, att bestämningen av specifika vikten utföll
ganska problematisk. Specifika vikten har dock en
stor betydelse vid den oanvända oljan, i synnerhet
om den sammanställes med flampunkten ty vid två
oljor från samma fyndort, med samma viskositeter,
är den oljan bättre, vars specifika vikt är lägre och
flampunkt högre.
Som en sammanfattning av resultaten kan nämnas,
att det allra riktigaste villkoret för en oljas
beständighet är motorns skick. En huru god olja som helst
reparerar ej en dåligt skött motor, men att använda
en god olja i en välskött motor är alltid ekonomiskt.
En sak till, som undersökningen framvisade var,
att, såsom man hade skäl att förmoda, det icke gives
en så skarp förändring av oljan i en välskött motor,
att man skulle kunna säga att nu bör oljan bytas
ut mot en färsk. Som exempel härpå och på det
som nyss sades nämnes ett fristående prov med en
hyrbil i Helsingfors, som. med en olja benämnd Citex
Motor Oil Light New, körde 10 000 km. Resultatet
har sammanställts med den ursprungliga oljan i
nedanstående tabell 1:
Spec. Flarn- Rrünn- Stel. Visk. , f
Oljevikt pt. j.t. [.t. t,ti° 100° syra
Ny olja ..................... 0,933 190° 229° — 30° 4,7 1,5 5% < 0,05 %
Använd olja 10 000 km — 96° 193° — 5,1 1,7 10 > 0,26 „
Provet bekräftar riktigheten av vad i det
föregående framhölls om bensinkoncentrationen, nämligen,
att den håller sig vid c:a 1,6 % med en flampunkt
omkring 100°C. Vi se även ur de kemiska
egenskapernas förändringar att denna motor varit i ett vida
bättre skick, än någon av de provkörda, vilket med
full tydlighet kunde ses ur själva provet, som var
klart, då däremot de tidigare nämnda i några fall
voro nästan ogenomskinliga, becksvarta. Av intresse
torde vara att omnämna ännu ett försök, som gjordes,
för att bekräfta, att motorns skick är utslagsgivande
och icke oljans kvalitet, detta taget inom rimliga
gränser. Med en motor, som bevisligen var i dåligt
skick jämfört med den som genomgick 10 000 km
provet, kördes tills de kemiska förändringarna voro
något så när lika i bägge fallen. Det visade sig att
detta uppnåddes redan vid c:a 900 km och dock är
nyssnämnda olja med säkerhet vad kvalitén
vidkommer en utmärkt motorolja, tillverkad i Staterna ur
Texas’ råolja.
Vad nu ovanrelaterade resultat generellt vidkomma,
så få de naturligtvis ej uppfattas annorlunda än som
ett bidrag till kännedomen om oljors förändring. Den
allmänna tendensen till försämring är nog den rätta,
om ock försöken i detalj kunna visa från medeltalet
betydligt avvikande resultat. Dessutom bör mycket
nogsamt märkas, att proven måste utföras under
samma yttre förhållanden, isynnerhet vad hastighet
vidkommer. Det är nämligen så, att försämringen och
avbränningen växer mycket snabbare än den för viss
hastighet erforderliga effekten. Denna åter är ytterst
beroende av vägens beskaffenhet vad såväl vägytan
som stigningen vidkommer, då ju luftmotståndet i alla
fall är lika för lika hastighet för samma bil.
NICKEL-KROMMETODEN OCH
ROSTSKYDDET.
Man skiljer mellan två arter av elektrolytisk
förkrom-ning, nämligen liögglansförkromning för ytförädling och
matt förkromning för tekniska syften och då särskilt
ythärdning. Den tekniska förkromningen sker nästan
alltid direkt på grundmetallen i tjockt skikt för att
förläna objektets yta största möjliga hårdhet. Mellanskikt
av andra metaller böra blott användas, såvida samtidigt
även fordras ett starkt rostskydd, som annars blott
skulle kunna uppnås genom flera timmars direkt
förkromning.
Högglansförkromning däremot sker numera, så framt
det gäller mässing och järn som grundmaterial, i modern
drift knappast direkt utan över mellanskikt, speciellt
nickel, härav namnet nickel-krommetoden. För att
framställa en fullkomligt rostfri förkromning på järn eller
mässing skulle en så stark kromplätering erfordras, att
Fig. 6. Asfalthalten, kurvorna A i och Li samt
oljesyrehalten, kurvorna AII och I, II vid olika
farsträckor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
