Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 29. 20 juli 1929 - En modern förrådsinredning, av Anton Larsson-Ryhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378 b
TEKNISK TIDSKRIFT
29 juni 1929
Fig. 2. Interiör av expeditionslokal för utgående varor med diskar.
rådsbyggnaden, äro lagrade effekter, som fordra torra
men ej uppvärmda lokaler, såsom tegel, cement,
fjädrar, lagerboxar med tillbehör, koppel, diverse plåt,
rör, skruvar, spik och nitnaglar i lådor — inne i
förrådet förvaras i plåtfacken endast mindre partier av
sistnämnda varor — m. m.
Bottenvåningen är, såsom fig. 3 angiver, tudelad
på höjden med ett galleri, vars olika delar lätt kunna
om man i något fall så skulle vilja, avskiljas och låsas
som särskilda specialavdelningar.
Förrådets övre våning är uppdelad i två större
lagerlokaler och i den ena av dessa finnes ett särskilt
rum för textilvaror. Denna våning utnyttjas i övrigt
för lagring av diverse lättare eller skrymmande
materialier, såsom porslinsvaror, glas, glödlampor, skaft,
borstar, skyltar, smörj dynor, möbler m. m.
Genom byggnadens olika våningar går en trappa
och en större varuhiss. Med hissen kunna även
elektriska truckar transporteras mellan våningarna. Såväl
hiss som trapphus äro skyddade med brandsäkra
dörrar.
Fig. 2 visar hurusom även det stora fönstret till
förrådsmästarens expeditionsrum, vid
sidan om ena ytterporten, är brandskyddat
genom en rulljalusi av plåt.
Yid byggnadens planläggning har
svängrum beretts för elektriska truckar,
så att samtliga lagerlokaler i alla
våningar äro åtkomliga med dylika fordon.
För transporterna inomhus skall
dessutom telferbana anläggas i
magasinsavdelningen. Längs förrådsbyggnadens
sidor löpa breda lastplattformar i
vagns-höjd.
Av det redan sagda framgår, att ett
större järnvägsförråd omsluter materialier
och effekter av många och vitt skilda
slag. Inredningen för lagringen i ett
dylikt förråd måste därför bli ganska
varierande, om den skall vara praktisk, dvs.
lämpad efter de olika lagrade föremålens
beskaffenhet.
Man påträffar också i denna
förrådsbyggnad en ganska fyllig exempelsam-
ling på olika lösningar av dessa detaljer,
åtskilliga av desamma nya och flertalet
av intresse.
Att man uppnått dessa resultat, beror
nog till väsentlig del på valet av
material. Hyllor, fack, diskar m. m. äro så
gott som genomgående utförda av stål
efter modernaste principer.
Statens järnvägar bestämde sig för
stålinredning ej blott för dess
brandsäkerhets skull, utan framför allt på grund av
dess stabilitet och styrka vid de höga
belastningar, som förekomma i ett
förråd, där bl. a. en myckenhet järnvaror
skola lagras, samt på grund av
stålinredningens varaktighet och ringa
underhållskostnad i jämförelse med träinredning.
Härtill kommer, att de krav, som kunna
uppställas på snygghet och åtkomlighet
för rengöring utan att anläggningen
skadas, uppfyllas av en stålinredning. Större
ekonomi med utrymmet erhålles även
genom stålkonstruktionens smäckra detaljer jämfört
med konstruktioner av trä.
Det torde kunna hava sitt intresse meddela, att
förslag i och för entreprenadanbud uppgjordes och
utlämnades även för träinredning. Mellan de båda
alternativen trä eller järn blev kostnadsskillnaden
oväntat liten och icke, större, än att den mer än väl
utjämnades av de speciella fördelar, som
stålinredningen påtagligen gav.
Man har utomlands sedan länge allt mer gått in
för stålinredningar i slika fall och kommit till en viss
fulländning av sina system. Även inom vårt land
h ir under senare tid åtskilliga, och däribland några
rätt stora, stålinredningar utförts för fabriker,
varu-och lagerhus m. m.
Att man i detta fall gick in för stålinredning, som
hos oss i Sverige genom det här beskrivna förrådet
i Göteborg synes hava slagit helt igenom, att döma
efter det beaktande och intresse saken rönt, berodde
nog också till någon del på, att landets specialfirma
på området, fanns på platsen och att denna firma,
E. A. Rosengrens kassaskåpsfabriks a.-b., blev en-
Fig. 3 Interiör från förrådets bottenvåning med läktare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
