Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 3 aug. 1929 - Magasinering av elektrisk överskottsenergi i form av vätgas, av F. Lawaczeck - Ny metod för sterilisering av vatten, av Ragnar Sondén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 juni 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
401 a
Om detta skulle bero på Pauschal-tariffer, vore
procenttalet i verkligheten ej så högt. Strömmen
vore då ej nyttiggjord utan bortslösad. Eller
leverera dessa statliga elektricitetsverk endast den
konstanta energimängd, för vilken jämn avsättning
finnes? I så fall bliva de elektricitetsverk, som skola
upptaga spetsbelastningarna, så mycket sämre
utnyttjade.
På grund av de gynnsamma vattenförhållandena i
de svenska floderna finnes även vid en så hög
belastningsfaktor som 53 % stor mängd
överskottsström disponibel.
Det kan icke gärna vara annorlunda, emedan man
också i Sverige sover på nätterna och behöver
mindre ljus på sommaren än på vintern.
Belastningsfaktorn måste sålunda vara densamma där som
annorstädes nämligen 25 à 30 %.
Detta vare nog sagt om de nuvarande
förhållandena beträffande elektricitetsproduktionen.
Ben framtida utvecklingen bestämmes av det ökade
behovet av belysningsström, varigenom spetsarna
under vintermånaderna komma att ökas mera än
tnedelförbrukningen- av ström dvs. de
ångmaskin-drivna reservaggregaten måste utökas. Men då blir
strömmen mycket dyr. Kan man möjligen tillgodose
de ökade spetsbelastningarna med vattenkraft dvs.
ersätta ångmaskinsreserverna med
vattenkraftreserver? Vatten finnes överallt i tillräcklig mängd.
Då skulle man erhålla av ledningsnätet mycket
dåligt utnyttjad vattenkraft, en mycket dyrbar
spets-belastningsström och på sommaren en stor mängd
överskottsström. Om abonnenten använder
spetsbelastningen 500 timmar, kan han betala strömmen
inkl. ledningskostnaderna med 15 pf. pr kWh, och
om han använder spetsbelastningen 1 000 timmar,
kan han betala 7,5 pf.
Med 1 000 timmars avsättningstid skulle 5 öre pr
kWh vid kraftstationen (varvid 2,5 är räknat för
långledning) förränta ett anläggningskapital av 500
kr. pr kWh, så att dessutom upp till 7 000 kWh pr
kW och år gratis skulle stå till tförfogande. Om
vattenkraften kostade 800 kr. pr kWT, måste de 7 000
kWh förränta 300 kr. dvs. dessa kilowattimmar skulle
kosta 30°%ooo — 0,425 öre pr kWh.
I Sverige finnas millioner kW, som ännu icke äro
utbyggda. Dessa skulle man antagligen kunna bygga
ut för mindre än 500 kr. pr kW, om man icke fordrar
alltför hög verkningsgrad och på detta sätt skulle
man erhålla kraftverk, som skulle kunna upptaga
spetsbelastningarna i stället för ångmaskindrivna
elektricitetsverk, och man skulle erhålla
överskottsström för anordnande av värmedistribution med
vätgas.
Om 4 millioner kW utbyggdes, erhölles vid 5 000
timmar per år omkr. 20 milliarder kWh för
framställning av vätgas, och man skulle erhålla en
vätgas-mängd tillräcklig för matlagningen för 10 millioner
människor. (Forts.)
NY METOD FÖR STERILISERING AV
VATTEN.
Häfte 25 (den 22/6 1929) av denna tidskrift
innehåller under ovanstående rubrik en artikel av dr
Salmony, Berlin, vari beskrives metoden att sterilisera
vatten med metalliskt silver (katadynsilver). Metoden år
givetvis av stort intresse men befinner sig ännu, vad
dess tekniska användning beträffar, på försöksstadiet.
Detta erkännes även av dr Salmony med följande ord:
"På vilket sätt och i vilken omfattning tekniken kan
göra bruk av den nya metoden kommer erfarenheten
att lära." — — — Så långt är allt väl. Emellertid
innehåller dr S:s uppsats vissa påståenden, som äro
ägnade att ställa problemet om sterilisering av vatten
i en falsk dager. Huvudanmärkningen är att dr S. synes
underskatta de befintliga metoderna och överskatta
den nya metoden. Sålunda börjar uppsatsen med
följande ord: "Fullständig och lätt utförbar sterilisering
av vatten har hittills utgjort ett olösligt problem.
Vetenskap och teknik ha förgäves offrat tid och möda pä
att finna en praktisk lösning av detsamma." Detta
påstående är förvånansvärt. I kloreringsmetoderna —
särskilt användningen av klorgas.— ha vi ett utmärkt
medel att enkelt, effektivt och billigt kunna sterilisera
ett vatten. Det motstånd, som kloreringsmetoderna i
början rönte från olika håll, har nästan upphört, vilket
bäst bevisas av metodernas enorma utbredning i alla
världsdelar. Kloreringen kan visserligen i enstaka fall
åstadkomma vissa olägenheter, främst dålig smak hos
vattnet (oftast beroende på bildningen av klorfenoler).
Genom särskilda metoder, såsom "överklorering" och
efterföljande "deklorering" eller filtrering genom
kolfilter kan man dock lätt undvika den dåliga smaken.
Särskilt metoden med kolfilter efter kloreringen, vilken
metod f. n. utexperimenteras i Tyskland, har givit
mycket goda resultat. — Man måste säga, att såväl
vetenskap som teknik nått. mycket långt just i fråga om
sterilisering av vatten.
Vidare säger dr S. i fråga om silversteriliseringen:
"Denna nya metod för sterilisering av vatten synes vara
ägnad att frambringa en vittgående förbättring av
hygienen samt att åstadkomma en betydande reduktion
av sjukdomsepidemiernas förhärjande verkningar." Här
synes dr S. ha förbisett, att de nu använda
steriliseringsmetoderna (klorering, ozonisering m. fi.) i de
länder, där dessa kommit till allmän användning, redan
medfört en så gott som fullständig reduktion av de
epidemier, som spridas genom vattnet.
Vad den tekniska användbarheten av
silversteriliseringen beträffar, har den kände vattenspecialisten dr
Olszewski, Dresden, i ett nyligen hållet föredrag
beskrivit en del praktiska försök, som han utfört med
användande bl. a. av katadynsilver. Han har härvid använt
sig av de i handeln förekommande kärlen, som äro
fyllda med s. k. "Raschigringar", vilka överdragits med
katadynsilver. Dr 0:s viktigare resultat kunna
sammanfattas i följande punkter:
1. Vatten, som ifylles kärlen, måste vara möjligast
fritt från uppslammade ämnen.
2. För stora anläggningar blir
anläggningskostnaden mycket hög. Den praktiska användbarheten
av katadynsilvret är beroende av den tid, som det kan
aktivt verka (Krause garanterar en tid av 5 år under
vissa villkor).
3. Vid hastig vattenströmning kan ej erhållas
tillräcklig bakteriologisk effekt; man måste därför använda
sig av stora behållare för "efteraktivering".
4. Vid rening av vatten i badinrättningar kan
silvret knappast väntas inverka på de i badvattnet lösta
föroreningarna. Tillsats av aluminiumsulfat är ej att
rekommendera på grund av den utfällning av silvret,
som beräknas komma att inträda.
Ovanstående visar, att katadynsilvermetoden ännu är
långt ifrån utexperimenterad. Sannolikt äro ännu stora
tekniska svårigheter att övervinna, innan metoden kan
komma till praktisk användning i större skala.
Vad som dock till sist bestämmer metodens
användbarhet, är den ekonomiska sidan av saken. Här
föreligga ännu knappast några siffror. Det påpekas dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
