Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 33. 17 aug. 1929 - Driftsvetenskapliga studiekursen i Essen, av Nils Josef Olsson - Litteratur - Anmälan: Das Transportwesen in industriellen Betrieben, av W. D—n. - Tekniska föreningar - Norrköpings polytekniska förening, av Br.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424 b
TEKNISK TIDSKRIFT
29 juni 1929
betsstyckets väg och sålunda se om något organ får
vänta på ett annat eller om något är överbelastat och
fabrikationen där stockar sig.
Som avslutning av övningarna ingick ett besök i
Widia-verkstäderna. Här visades en del exempel pä
Widiaverktygens framställning och arbetssätt, vilka jag
med några ord skall återgiva.
Påsvetsning av Widiaskäret på ett svarvstdlskaft av
mjukt järn. Sedan skaftet hyvlats så att plats beretts
för Widiaplattan, slipas denna omsorgsfullt ren på de
ytor, som skola svetsas. Själva svetsningen utfördes förr
med mässing, men då denna har relativt låg smältpunkt,
visade den sig ej bra, varför numera elektrolytisk
koppar användes. Det mjuka skaftet uppvärmes först i en
gasugn. När det nått rödglödgning, uttages det.
Widiaplattan placeras på stålfästet, en c:a 2 mm tjock
kopparbit av något mindre yta än Widiaplattan lägges på
denna. Borax hälles över, så mycket som kan ligga kvar
på plattan och det hela införes åter i gasugnen. Efter
c:a 2 minuter är svetsningen klar och stålfästet ställes
med skäret nedåt i en låda med kolpulver. Widiaskäret
slipas sedan så att lämpliga skärvinklar erhållas.
Härför användas "Carborundum-Extra"
Hochleistungs-Schleifscheiben från Vereinigte Carborundum- und
Elektrit-Werke, A.-G., Dresden-Reick. Slipningen skall
ske under riklig vattentillförsel. Numera utrustas även
spiralborrar med Widiaskär. Flera dylika voro under
arbete. I borrens axelriktning fräses igenom
borrspetsen ett spår, vars bredd varierar med borrdiametern. I
detta spår fastsvetsas en speciellt formad Widiaplatta.
Svarvning. Material: Smidesjärn 40—45 kg/mm2.
Skärhastighet, v — 120 met. per min., matning, s — 4 mm per
varv, skärdjup, t = ung. 3 mm.
Ingen vattenkylning användes. En utomordentligt
jämn och vacker yta erhölls och arbetsstycket
uppvärmdes ej det ringaste.
Skärhastigheten sänktes därefter till 34 met. per min.
Matning och skärdjup voro oförändrade. Det visades,
att Widiaskäret är fullständigt olämpligt att arbeta med
så låg skärhastighet. Arbetsstyckets yta blir grov och
skrovlig, spånen bli grova och brytas vid spånbildningen.
Skäret förstöres ganska fort.
Urtorrning. Material: silikatslipskiva. Verktyget ett
vanligt urborrningsverktyg med skär av Widiametall.
Maskin: Pelarborrmaskin. Urborrning av ett ämne 40
mm diameter och 70 mm långt verkställdes på 48
sekunder.
Borrning. Material: austenitiskt stålgöt. 12 %
Mangan. Borrdiameter = 38 mm. Skärhastighet = 14 met.
per min. Matning, hand. Kylmedel, petroleum. Maskin,
kraftig pelarborrmaskin. Det 50 mm tjocka ämnet
genomborrades på 5 minuter.
Ännu ett par försök visades, men det anförda bör
vara tillräckligt för att belysa, vad Widiaskäret förmår
uträtta.
Nils Josef Olsson.
LITTERATUR
Bokanmälan.
Das Transportwesen in industriellen Betrieben, av
Herbert Müller. Andra uppl. 243 sid. med 164 fig.
Leipzig, Dr Max Jänecke Verlagsbuchhandlung. 1929.
I denna andra upplaga av arbetet hava nyheter, som
tillkommit under de tre år, som förflutit sedan första
upplagan utkom, sammanförts i ett särskilt bihang. I
övrigt utgör den föreliggande upplagan omtryck.
Författaren har måst starkt begränsa sin
framställning för att boken icke skulle svälla ut över avsett
omfång. Såsom alltid, då stora inskränkningar företagas,
kunna meningarna vara delade, huruvida det gjorda
urvalet är det bästa; dock borde knappast någon tvekan
råda därom, att dubbelkranen har ganska ringa intresse
för industriella verk, varför den synes saklöst kunnat
utelämnas. Däremot saknas en del andra anordningar,
t. ex. släpskrapeanläggning.
Boken avslutas med ett kapitel om organisation av
transportväsendet. I detta beröras en hel del frågor,
som ha samband med materialtransport. I stort sett
uppnår författaren med sitt arbete vad han avser,
nämligen att giva en översikt över transportanordningar för
industriella verk.
W. D—n.
TEKNISKA FÖRENINGAR
Norrköpings polytekniska förening
höll den 12 april sammanträde under ordförandeskap av
stadsingenjör John E. Petterson, varvid civilingenjör
Ivar Folcker, Stockholm, höll ett mycket
uppmärksammat föredrag om: "Rationell industribelysning och dess
betydelse".
Talaren nämnde inledningsvis att ljusets uppgift i
olika fall kan uppdelas i två huvudgrupper:
Nyttighets-belysning och stämningsbelysning. För aftonen var det
ju industribelysningen som särskilt intresserade och
denna kunde åtminstone till största delen hänföras till
första gruppen. Utan överdrift torde nog kunna sägas
att den artificiella belysningen i våra fabriker och
industriella anläggningar i allmänhet ännu ej nått. den
nivå dit den bör komma för att kunna på bästa sätt
fullgöra de viktiga funktioner, den har sig ålagd. Att
förhållandet blivit sådant, är ju rätt naturligt med hänsyn till
den stora utveckling belysningstekniken undergått de
senare åren. I så raskt tempo som belysningsfrågan gått
framåt har man icke kunnat tillgodogöra sig de
framsteg som vunnits, men då en viss stabilisering nu kan
skönjas och man kan tala om en viss fullkomlighet hos
ljuskällan torde säkerligen alla krafter spännas för att
utnyttja de rön, som gjorts och återhämta det
försummade.
Rationalisering är ett inom industrien under senaste
år allt oftare hört uttryck. Det förefaller ganska
naturligt, att det första föremålet för
rationaliseringssträvandena borde vara belysningen. En noggrann anpassning
av denna efter för handen varande omständigheter skapar
gynnsammare arbetsförhållanden och medför därigenom
möjligheter till rationellare utnyttjning av arbetskraften
än vad som är möjligt vid dålig belysning. Synskärpa
och synhastighet sammanhänga intimt med
belysningsstyrkan eller kanske rättare sagt med kvantiteten av det
frän de sedda föremålen reflekterade ljuset.
Såsom en sammanfattning av de allmänna
grundfordringar belysningen måste uppfylla för att kallas god
angav talaren: Belysningen måste ha en efter arbetets art
anpassad styrka. Belysningen får icke uppvisa störande
kontraster mellan ljus och mörker, starka slagskuggor,
som förhindra ett tydligt seende, få följaktligen icke
förekomma, ej heller för stor olikformighet. Belysningen får
icke framkalla blandning och belysningen bör slutligen
vara ekonomisk.
Talaren redogjorde härefter för olika belysnings
system och armaturer samt de senares uppgift att på
lämpligt sätt fördela ljuset. Genom talrika ljusbilder
och demonstrationer åskådliggjordes bländningsfenomen,
ljusintensitetens betydelse, anordning av allmänbelysning
och lokalbelysning och hämtades bilderna i flera fall från
utförda anläggningar. Särskilt betonades en god
industribelysnings betydelse för ekonomi och precision i
arbetet. Till slut visades även med grafiska
framställningar och tabeller sambandet mellan belysning och
olycksfall.
Föreningens tack till föredragshållaren framfördes av
ordföranden.
Br.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
