Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det nordiska ingenjörsmötet - »Jag har ej haft tid», av Karl Tingsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 sept. 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
449
tillgodogörande av vattenkraften i de ryktbara
Ima-trafallen, belägna i sydöstra Finland, uti floden
Vu-oksi, som avbördar vattenmassorna från Saima
vattensystem till Ladoga sjö.
Kraftverket, vars fallhöjd är 24 meter, har
planlagts för en slutlig turbineffekt om 216 000
hästkrafter, uppdelad på inalles åtta maskinaggregat. Den
i år slutförda första utbyggnaden av kraftverket
omfattar färdiga byggnadsarbeten för fyra
maskinaggregat, av vilka tre aggregat redan blivit uppmonterade
och tagits i drift, och ett aggregat kommer att
uppmonteras och igångsättas under år 1930.
Kraftverkets byggnadsarbeten omfatta bl. a. en
regleringsdamm med vals- och sektorfördämningar,
jorddammar till skydd för låglänta marker, en 85 m
bred och c:a 500 m lång tilloppskanal, själva
maskinhuset, och en runt 400 m lång, i berget insprängd
avloppskanal med 30 meters bottenbredd och 11
meters vattendjup, samt dessutom ställverks-,
bostads-m. fi. byggnader.
Kraftverkets vattenturbiner utgöras av enhjuliga
Francis-turbiner med vertikal axel, varje
utvecklande 27 000 hästkrafter, 125 omlopp per minut. De
direktkopplade trefasgeneratorerna äro varje om
24 000 kVA, 10 000—11 000 voit, 50 per. eoscp — 0,8,
jämte mataremaskiner för 230 kW och 220 voit.
Från generatorerna ledes strömmen medels kablar
till ställverket, där största delen upptransformeras till
120 000 voit för fjärröverföring.
Denna omfattar f. n. runt 500 km 120 000 volts
linjer samt fem sekundärstationer, belägna i Viborg,
Villmanstrand. Hikiä, Helsingfors och Åbo.
Igångsättningen av kraftverkets första maskineri
skedde i december 1928.
På kvällen samma dag samlades läroanstaltens
in-och utländska gäster samt deltagarna i
ingenjörsmötet och naturforskarmötet till den inledningsvis
omnämnda stora banketten i Forum.
Sista mötesdagen.
Trots den sena eller rättare sagt tidiga timme, vid
vilken festen i Forum dagen förut slutat, hade bortåt
1 500 deltagare i ingenjörsmötet redan klockan 1/210
på lördagsmorgonen infunnit sig längst ut på
Lange-linje för att med m/s "Fionia", vilken av etatsrådet
Andersen och Östasiatiska kompaniet ställts till
förfogande göra en lustresa till Helsingör och åter.
Öresund visade sin vackraste uppsyn och resan blev en
härlig vederkvickelse efter de föregående dagarnes
förhandlingar och festligheter. Vid ankomsten till
Helsingör begav man sig omedelbart upp i den
väldiga riddarsalen, där professor Schieldrop höll sitt
förutnämnda glansfulla föredrag. Efter föredraget
talade ingenjör Neergaard för de utländska gästerna
vid ingenjörsmötet, varefter dessas tack framfördes
av de olika representanterna i presidiet. Därefter
fortsattes till Marienlyst, vars direktör Klestrup även
fick brottas med det icke oföraktliga problemet att
servera lunch för 1 500 personer, en sak som han även
klarade mycket bra. I samband med lunchen
överlämnades av de främmande ingenjörsföreningarna
minnesgåvor till ingenjör Neergaard och mötets
generalsekreterare, ingenjör Paul Vinding, vilka bägge
varit de drivande krafterna för ingenjörsmötet och
med ospard möda och nit svarat för dettas
anordnande och lyckliga genomförande. Starka ovationer
bekräftade mötesdeltagarnes erkänsla.
Efter återkomsten till Köpenhamn blev det lagom
tid att bege sig till den mottagning, som
Köpenhamns stad anordnat i rådhuset, Nyrops ståtliga
skapelse. Här hälsades gästerna av Overpresidenten
(överståthållaren) och finansborgmästaren, den senare
"bystyrets" ordförande och främste representant.
Hamndirektör Dieden framförde ett tack från de
svenska deltagarna för den välvilja, som kommit dem
till del både nu och tidigare från staden Köpenhamns
sida, då det gällt att tillgodogöra sig erfarenheter på
det kommunaltekniska området. Därefter blev det
buffé och dans, varefter ingenjörsmötets saga var
oåterkalleligen slut.
"JAG HAR EJ HAFT TID."
Hur ofta går ej ovanskrivna fras över våra
läppar såväl i det enskilda livet som under utövningen
av vår verksamhet. Den tjänar på samma gång som
som motiv och ursäkt för att vissa, i allmänhet små
och enkla, bestyr ej blivit uträttade, vissa åtgärder
ej vidtagna eller vissa arbeten ej utförda. Ofta har
man som en helt naturlig sak kommit överens om,
att den ene skall göra något, som den andre begär,
men vid denne senares fråga: "Du gjorde väl..."
"Du skrev väl till..." "Du talade väl med... etc.
mötes den frågande alltför ofta av svaret: "Jag har
ej haft tid." Man kan ock under tjänsteförhållanden
erhålla samma svar, ehuru man på grund av
omständigheternas egen natur har fullt berättigad
anledning att vänta, att det och det blivit utfört. Svaret
avser tydligen att omedelbart förekomma de
förebråelser, som annars väntas, och det godtages i
regel, ehuru oftast med berättigad misstro, som man
kanske ej öppet vill visa, men som man i de flesta
fall livligt känner. Uttryckets förmåga att på ett
åtminstone skenbart avgörande sätt utestänga alla
invändningar ligger påtagligen däri, att detsamma ger
tillkänna en personlig försäkran, att man varit så
strängt upptagen av andra göromål, att man ej
hunnit ägna någon uppmärksamhet åt just det, man
lovat göra eller åt just den angelägenhet, det
spörsmål m. m. som nu bragts på tal — — — och på
grund av hänsynsfullhet och takt kommer det ej
ifråga att — åtminstone öppet — ifrågasätta
riktigheten härav. Uttrycket är därför i hög grad
användbart och brukas ock livligt, särskilt då det gäller
att för tillfället rädda sig ur ett mer eller mindre
obehagligt trångmål. I sådant syfte förekommer det
även under tjänsteförhållanden ej alltför sparsamt.
Det är särskilt dess användning i sådant
sammanhang, som göres till föremål för denna anspråkslösa
granskning och undersökning.
Naturligtvis kan uttrycket på goda grunder även
fällas med fullt berättigande såväl i det enskilda
livet som i tjänsten, men som regel torde det, vad
tjänsten beträffar, böra anses som ett billigt medel
att komma ifrån en väntad eller framställd fråga
rörande en angelägenhet, åt vilken man ej ägnat
nödig eller ej alls någon uppmärksamhet — ej av
bristande tid utan på grund av oföretagsamhet, slö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
