Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 39. 28 sept. 1929 - Provningsmetoder inom textilindustrien, av Sigurd Köhler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
TEKNISK TIDSKRI F T
24 aug. 1929
om man tänker sig ett garn tillverkat genom
sammanslagning av två garner med samma
finleks-nummer men det ena innehållande endast 20 mm
långa och det andra endast 10 mm långa fibrer.
Medellängden hos fibrerna i ett visst tvärsnitt av
garnet blir dä 10t2°= 15 mm. Betraktar man
emellertid en viss längd av garnet, så blir medel-
20 + 2-10
längden hos fibrerna i garnet=— = 13^-mm.
o
Detta Möllers förfaringssätt har sedermera
utvecklats av Müller själv samt av Frenzel vid
forskningsinstitutet i Delft samt av Max Matthes i
Dresden, så att metoden nu är användbar för
bestämning av såväl stapeldiagram som
medelfiber-längd hos t. e. råbomull. Fibrerna i provet, som skall
undersökas, ordnas härvid så, att de alla med sin
ena ände komma att ligga i ett och samma plan
vinkelrätt mot deras längdriktning. Den så erhållna
fiberpenselns tjocklek mätes därefter i en Müllers
stapelmätare på olika ställen, vanligen vid bomull på
varannan millimeter av penseln. De erhållna måtten
äro proportionella mot det i tvärsnittet ingående
fiberantalet, och man kan därför med ledning av de
erhållna mätningsresultaten upprita ett stapeldiagram.
Närmare beskrivning på härför erforderliga apparater
och förfaringssätt har lämnats av Max Matthes,
Dresden, i Leipziger Monatschrift für Textilindustrie
1927 sid. 238, vartill hänvisas.
I stället för mätning av penselns tjocklek på olika
ställen kan man väga den och därefter skära av den
från spetsen t. e. vid varannan millimeter och
bestämma vikten av de avskurna delarna. Detta
förfaringssätt användes av Frenzel i Delft.
Müllers metod användes exempelvis av tyska
tullverket för bestämning av fiberlängden i kamgarn.
Enligt muntligt meddelande från dr ing. Sommer
vid Staatl. Materialprüfungsamt i Berlin—Dahlem har
han utfört vissa undersökningar med Müllers
stapel-mätare och därvid kommit fram till ett förfaringssätt,
som gör den förut erforderliga empiriska graderingen
av mätaren obehövlig, vilket innebär en förenkling.
Sommer kommer enligt uppgift att i sinom tid
publicera sitt förfaringssätt.
En helt annan metod för bestämning av
fiberlängden eller i första hand stapeldiagram är
Johannsens kamförfarande. Den senaste utföringsformen,
benämnd Johannsens—Zweigle’s metod finnes
beskriven i julihäftet 1927 av Mitteilungen des
Deutschen Forschungs-Institut für Textilindustrie,
Reutlingen—Stuttgart, vilket institut står under ledning
av professor Johannsen. Vid denna metod, som jag
hade tillfälle se demonstrerad vid
forskningsinstitutet i Dresden av en av Johannsens lärjungar,
användes en serie parallella kammar, vilka för bomull
äro inställda på 2 millimeters avstånd från varandra.
I dessa kammar inlägges provet, och därefter
utdragas fibrerna med en härför avsedd tång samt
inläggas i ett annat kamställ, så att fibrernas ändar
på ena sidan komma att ligga i en linje strax
utanför yttersta kammen. Genom att från kamställets
andra sida borttaga kammar, tills de längsta
fibrernas ändar framkomma, kunna dessa utdragas med
tången, varefter nästa kam borttages och de näst
längsta fibrerna utdragas osv. De så efter längd ut-
dragna fibrerna avläggas på svartfärgad sammet efter
en gemensam grundlinje så att de längsta fibrerna
komma åt ena sidan och de övriga med avtagande
längd åt den andra. Det så erhållna diagrammet
kan därefter bearbetas ytterligare genom mätning
och vägning.
En av engelsmannen L. Ball utarbetad metod för
bestämning av fiberlängden hos bomull kan även
förtjäna att framhållas. Ball har konstruerat en liten
apparat, vilken, sedan bomullen först i ett
sträckverk sträckts ut till ett förgarn, lägger ut fibrerna
efter längd på ett långt sammetsband, då apparaten
drages över bandet. I apparaten är inbyggd en liten
behållare för förgarnet samt en mataranordning, med
vilken detta matas fram 1/2o tum = 1.27 mm. Föres
apparaten upprepade gånger fram över
sammets-bandet varje gång från samma utgångsläge, erhåller
man på sammeten ett band av fibrer ordnade efter
längd. Vid sidan finnes en mätskala, som anger
läget av de olika fiberlängderna. Denna metod
användes bland annat vid forskningsinstitutet i Delft
och finnes i detalj beskriven av Ball i en broschyr,
benämnd "A method for Measuring the Length of
Cotton Hairs", London 1921.
Ett betydligt enklare förfaringssätt för bestämning
av fibrernas medellängd, i första hand avsett för
bomull, har angivits av Kuhn. Härvid ordnas
fibrerna för hand, så att de komma att ligga
parallellt och så att man erhåller en tofs, vars längd är
praktiskt sett lika med längden hos de längsta
ingående fibrerna. Därefter utskäres av tofsen ett
mittstycke av noga bestämd längd (14 mm), varefter
såväl detta mittstycke som de avskurna ändarna
vägas. Under antagande att fibrerna hava lika vikt
pr längdenhet utefter hela sin längd, blir då
L = ,
31
där L = fibrernas medellängd,
G — vikten av hela fibertofsen,
lx = längden av det utskurna mittstycket,
g1— vikten „ „ „ „
Detta förfaringssätt är ju synnerligen enkelt och
lämnar en tämligen god uppfattning om fibrernas
medellängd.
Samma förfaringssätt har även angivits av
amerikanaren Chandler.
Som synes av det lämnade urvalet har man ett
tämligen stort antal olika metoder att välja på för
bestämning av längden hos textilfibrer. Dock har
icke någon metod visat sig vara sådan, att man
kunnat ena sig om något standardförfarande. De olika
metoderna lämna tyvärr i allmänhet olika resultat,
varför det härskar en viss oreda ifråga om längden
hos textilfibrer. Önskvärt vore emellertid att man
särskilt inom bomullshandeln kunde enas om en
tillförlitlig metod för bestämning av stapellängden samt
därvid även angiva en klar definition på vad som
menas med stapellängd.
Fibertjocklek.
En faktor, som jämte längden är av stor betydelse
för bedömning av kvaliteten hos fibrer, särskilt ifråga
om fårull, är fibrernas eller hårens tjocklek. I
allmänhet bestämmes den genom mätning i mikroskop.
Vid textilforskningsinstitutet i Dresden har emeller-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
