- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Allmänna avdelningen /
480

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 39. 28 sept. 1929 - Provningsmetoder inom textilindustrien, av Sigurd Köhler - Karteller och andra centraliseringssträvanden inom svensk industri (forts.), av N. P. Mathiasson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

480

TEKNISK TIDSKRIFT

28 sept. 1929

skola bedömas. Antingen kan man iakttaga, när
färgen just börjar förändras och då jämföra med
normerna eller också kan bedömningen äga rum efter
ytterligare belysning, då färgförändringen fortskridit.
Härigenom kunna olika resultat erhållas, varför det
vore önskvärt, att tydliga föreskrifter infördes om
huru bedömningen skall utföras.

För att förkorta provningstiden vid bestämning av
ljusäktheten har man försökt använda
kvicksilver-kvartslampa. Det har emellertid visat sig, att man
härvid icke alltid erhåller samma resultat som vid
solbelysning. Professor Krais i Dresden hade för
sin del funnit användning av kvartslampan lämna så
otillförlitliga resultat, att han helt och hållet
frångått densamma. Däremot ansåg han, att man med
starka osramlampor (ca 8 000 normalljus) erhöll
bättre resultat.

För belysningsförsök med ultraviolett ljus hade
man vid de tyska laboratorierna flerstädes börjat
använda en ultra-båglampa med särskilt preparerade
kol. Denna lampa försäljes av ingenjör FJix Müller,
Essen W. 4, och i Stockholm av A.-b. Kemiska
apparater.

Identifiering av färgämnen på färgade varor är
ofta en mycket svår sak. Däremot är det i allmänhet
jämförelsevis lätt att avgöra, till vilken huvudgrupp
färgen hör. dvs. om den t. e. är en basisk, sur, svavel-,
kyp- eller betfärg. Härför kan man använda de
välkända Greens eller Zäuker och Rettbergs tabeller,
vilka finnas publicerade i t. e. Färberei- und
textil-chemische Untersuchungen, av P. Heermann. För
att bestämma, vilka speciella färgämnen, som
föreligga, fordras däremot mycket stor erfarenhet särskilt
om flera olika färgämnen blandats för åstadkommande
av viss nyans. En sådan bestämning kan emellertid
ibland vara erforderlig. Här i Sverige hava en del
offentliga myndigheter i sina tillverkningsbestämmel-

ser för vävnader intagit föreskrift om att till
färgningen skall användas t. e. indantrenfärgämnen. Med
mdantrenfärgämnen förstås numera en samling av
nära 100 stycken kypfärgämnen, vilka hava mycket
goda äkthetsegenskaper. Man talar därför om
"indanthrenecht’’. Dessa färgämnen användas
huvudsakligen till färgning av vegetabiliska fibrer. Det finnes
emellertid en hel del kypfärgämnen, vilka numera av
1 G. Farbenindustrie benämnas algolfärgämnen, som
icke äro ’’indanthrenecht", dvs. som icke i alla avse
n-(I ti hava lika goda äkthctseg nskaper som indantren
färgämnena. Något gruppreagens, som kan tjäna
till att särskilja indantren- och algolfärgämnena
finnes icke, varför man i detta fall måste
identifiera de på fibrerna befintliga färgämnena för
att kunna avgöra, om det förstnämnda eller
sistnämnda färgämnesslaget använts vid färgningen.
Härvid kunna bland andra följande reaktioner
användas. 1. Reducering med hydrosulfit i alkalisk
lösning, då färgen förkypas och man erhåller cn
lösning med kypens färg, vilken finnes angiven
lor varje färg i de av I. G. Farbenindustrie utgivna
provkartorna. 2. Surgöring av kypen, varvid
lösningen ändrar färg. 3. Fuktning av provet med konc.
salpetersyra, varefter provet pressas mellan
filtrerpapper, och det erhållna avtrycket fuktas med
salt-syresur tennklorurlösning, varvid avtrycket av en del
färgämnen antager karakteristisk färg. 4.
Undersökning av färgens löslighet i bensol, eter, kloroform och
andra klorkolväten etc. 5. Behandling med konc.
svavelsyra, då syran ofta får en karakteristisk färg.
6. Undersökning av färgens äkthetsegenskaper etc.

För att kunna nå resultat fordras att man har
tillgång till jämförelsematerial, och ofta måste sådant
jämförelsematerial anskaffas genom utfärgning med
den färgblandning man tror sig hava påvisat på
fibermaterialet.

KARTELLER OCH ANDRA
CENTRALISERINGSSTRÄVANDEN INOM SVENSK INDUSTRI.

Vi fortsätta här det i förra numret påbörjade
återgivandet av direktör N. P. Mathiassons
föredrag med ovanstående rubrik vid Nordiska
ingenjörsmötet i Köpenhamn. I förra numret
behandlades några allmänna synpunkter på
problemet samt redogjordes för utvecklingen
här i Sverige, varvid särskilt belystes Billeruds
a.-b. och Sockerbolagets förhållanden. I det
följande redogöres för utvecklingen inom en
del järnbruk, jästfabrikerna, bryggerierna,
lino-leumindustrien, tändsticksindustrien samt
spritindustrien.

(Forts. fr. sid. 473.)

Brukskoncernen.

År 1925 uppkom i Sverige tanken på att
sammanslå det stora flertalet av våra järnverk, och
underhandlingarna härom pågingo till medio av 1926. Det
var i slutet av sistnämnda år, som den nuvarande s. k.
Brukskoncernen bildades genom Svenska
handelsbankens ingripande, och särskilt tack vare den energiska
insats för planernas realiserande, som gjordes av che-

fen för bankens industrirevision, disponent Wiking
Johnsson samt av chefen för Fagersta bruks a.-b.,
disponent Axel Fornander. Banken ägde vid denna
tid Klosters a.-b. med dess järnverk vid Långshyttan
och Stjernsund samt hade aktiemajoriteten i
Horndals järnverk samt i Gimo-Österby bruks
aktiebolag med dess järnverk vid Österby, Gimo,
Karlholm, Löfsta och Tobo. Samtliga dessa verk
ägde dessutom stora gruvförekomster, lantbruk,
skogar, sågverk m. m. Banken byggde nu upp
Brukskoncernen på så sätt, att den inköpte hela
aktiekapitalet i Fagersta bruk av svenska staten, som då var
ägare av detta bolag, varefter Fagersta som
moderbolag förvärvade de övriga företagens lager och
fordringar samt arrenderade rörelserna med full
dispositionsrätt över bolagens tillgångar. På så vis
samman-slogs till en industriell enhet järnverk, som ligga
spridda inom ett stort område i Mellan-Sverige, i
Dalarna, i Västmanland och i Uppland.

I år har Fagersta dessutom köpt Forsbacka
järnverks aktiebolag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:24:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1929a/0492.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free