Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 39. 28 sept. 1929 - Karteller och andra centraliseringssträvanden inom svensk industri (forts.), av N. P. Mathiasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482
TEKNISK TIDSKRIFT
28 sept. 1929
mera efter skedda bolagssammanslutningar ordning
och reda trätt i stället för oreda och virrvarr, är den
svenska bryggerihanteringen. Fordom var det
brukligt. att i varje liten stad, hur liten den än var och
oberoende om ett eller flera bryggerier där voro
belägna, alla i grannstäder belägna bryggerier upprättade
nederlag eller anställde ombud. Det var sålunda ej
ovanligt, att i en småstad allmänheten vid köp av
maltdrycker hade att välja på tillverkningarna från
såväl ett par bryggerier på platsen som från flera
stycken på andra orter belägna bryggerier. I
den skarpa konkurrensen kommo allehanda illojala
metoder till användning, frestelse till dolda
överträdelser av maltdrycksförsäljningsförordningen inställde
sig. och försäljningskostnaderna blevo naturligtvis
meningslöst höga. Numera ha åtskilliga
bryggeriföretag förenat sig under en gemensam ledning på så sätt.
att vissa större företag förvärvat äganderätten till ett
flertal bryggerier, varjämte det övervägande antalet
bryggerier sammanslutit sig i ett förbund, kallat
Bryggeriidkareförbundet. De till
Bryggeriidkareför-bundet anslutna största svenska bryggeritrusterna äro
följande: A.-b. Stockholms bryggerier. Stockholm,
A.-b. Pripp & Lyckholm. Göteborg. A.-b.
Skånebryggerier. Hälsingborg. A.-b. Nya centralbryggeriet,
Linköping, Ångbryggeri a.-b. Svea. Filipstad.
Det är givet, att sedan dessa sammanslagningar
skett, ha koncentreringar verkställts, nederlag
indragits, de verksamma bryggerierna moderniserats och
försäljningen stadgats, varav har följt höjd kvalitet,
ökad avkastning, resp. minskade förluster samt
ordning och skick vid maltdrycksförsäljningen till
myndigheternas tillfredsställelse.
Låt mig nämna ett praktiskt exempel på nyttan av
denna bryggeriernas samgående i större
bolagsenheter. År 1927 sammanslogo sig de båda
Göteborgsbryggerierna Pripps och Lyckholms. Det ena
bryggeriet hade uppdelat staden i 46 utköraredistrikt, och
på ett år distribuerades härinom i runda tal 930 000
korgar om 12 halvbuteljer med ca 27 000 lass, som på
grund av distributionens splittring i medeltal endast
utgingo till hälften lastade. Sammanlagt
tillryggala-des vid denna stadskörning över 200 000 km, och
kostnaderna belöpte sig till 350 000 kronor. När det
andra bryggeriet för sin del hade en liknande
distribuering staden runt. förstår man. att genom
ändamålsenlig uppdelning av utköraredistrikten en
kostnadsminskning, som rör sig om ett par 100 000-tal
kronor, kan ernås.
Påfallande är. att de starkaste förtrustade
bryggeriföretagen i regel synas hålla de lägsta priserna.
Linoleumindustrien.
Jag tar ett annat exempel på hur svensk industri
visat sig uppskatta de fördelar, som följa med
sammanslutning av företag i samma bransch.
Linoleumindustrien i Europa är sammansluten i en
koncern, centraliserad i ett holding-bolag,
Continental Linoleum Union i Zürich, som nu kontrollerar
samtliga kontinentala linoleumfabriker, med undantag av
en mindre fabrik i Italien, hela den engelska
linoleum-industrien och som dessutom samarbetar med den
amerikanska linoleumindustrien. Till denna
europeiska koncern har det svenska Linoleum a.-b.
Forshaga i Göteborg anslutit sig. Koncernen trädde i
funktion den 1 januari 1928. I stället för att förut
varje fabrik utförde en massa olika linoleumfabrikat,
ha dessa nu uppdelats på skilda fabriker, av vilka
var och en i stället för att fabricera exempelvis 15
olika fabrikat nu tillverkar högst 5, i en del fall
endast 2. Åtgärden har möjliggjort stor
produktionsökning utan nybyggnader under samtidig minskning
av produktionskostnaderna, varigenom koncernen i
tvenne etapper kunnat sänka linoleumpriserna med
ca. 10 % utan att vinsten därigenom nedgått.
För den billiga tryckta linoleumen uppgick före
fabrikernas sammanslagning antalet mönster till omkr.
1 200 st. Detta antal har nu nedbragts till 400, utan
menlig inverkan på försäljningen. Med de dyrbara
maskintrycks- och formanläggningar, varmed
linoleumindustrien arbetar, har användandet av ett färre
antal mönster fört med sig betydande besparingar.
Så länge fabrikerna voro fristående, kunde de
aldrig ordna en brett lagd propaganda för
linoleum-mattor. Sedan sammanslutningen kommit till stånd,
har det blivit möjligt att underhålla en synnerligen
vitt utbredd och effektiv propaganda, icke genom
tidningspressen och broschyrer, utan genom konsultativ
verksamhet bland arkitekter och byggmästare i alla
länder.
Tändsticksindustrien.
Att i ett företag om svenska karteller förbigå
tänd-stickstrusten vore ju detsamma som att i en resumé
över världens fauna förtiga lejonets existens. Ja.
icke desto mindre tvekar jag, ty ämnet är alltför rikt
och trastens facetteringar alltför mångskiftande för
att blott i sina huvuddrag beröras i detta
sammanhang. För övrigt torde det väl vara så, att just
tänd-stickstrusten är den i utlandet mest kända av svenska
kartellbildningar, och man torde väl med rätta
numera kunna rubricera denna som en världs- icke som
en svensk trust. Därför endast några få data om
denna enorma bolagssammanslutnings tillkomst. År
1844 anlades i Jönköping den första svenska
tändsticksfabriken, och denna fabriks framgångar
uppväckte snart ett starkt intresse för tändsticksbranschen.
Åtskilliga centra för industrien uppstodo med tiden,
såsom i Lidköping, Västervik, Kalmar, Mönsterås,
Uddevalla och Tidaholm. Produktionen växte
stadigt. Under åren 1896—1900 utgjorde den i
genomsnitt årligen 21 000 tons och steg under de följande
5-årsperioderna till 24 000 tons, 32 000 tons, 41 000
tons och 45 000 tons årligen. Under tiden 1866—
1870 funnos 19 fabriker i landet. Perioden 1881—
1885 hade siffran stigit till 33. Sedermera nedlades
emellertid några av de mindre fabrikerna, så att
antalet fabriker 1926 var 15 med ett tillverkningsvärde
av 35V2 mill. kronor.
I början av detta århundrade sammanslöto sig 6 st.
fabriker till Jönköpings och Vulcans tändsticksfabriks
a.-b. med ett kapital av 17 000 000 kronor. Till denna
koncern anslöto sig senare ytterligare några fabriker.
De utanför koncernen stående fabrikerna bildade en
konkurrenskoncern, A.-b. förenade svenska
tändsticksfabriker, till vilken sammanslutning initiativet
togs av civilingenjör Ivar Kreuger, vilken härmed
blev den ledande personligheten inom den svenska
tändsticksindustrien. Detta skedde år 1913.
Aktiekapitalet var ursprungligen blott 5 mill. kronor, men
Förenade fabrikerna, som hade en glänsande
utveckling, måste två gånger höja sitt aktiekapital, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
