Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 40. 5 okt. 1929 - Den svenska industriens utveckling och ingenjörernas insats däri, av Nils Fredriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498
TEKNISK TIDSKRIFT
5 okt. 1929
Men en sådan förklaring passar icke in på allt. Vi
ha jn många tillverkningar, vilkas början och
utveckling ingalunda kan sägas bero på landets särskilda
förutsättningar och behov. Nej. i de flesta fall är det
ett tekniskt uppslag, uppfinningen av en ny sak eller
en ny metod, som givit upphovet till någon speciell
tillverkning och så dennas rationella fullföljande i
tekniskt och kommersiellt avseende, som gjort att
tillverkningen blivit vad den är. Sålunda torde man få
erkänna, att lika mycket som det beror på
ingenjörernas insatser, att industrien nått den utveckling, vi
berömma oss av, lika väl kan det bero på bristande
insatser från ingenjörernas sida. att vi sakna vissa
industrier, som vi kunde ha haft, eller att industrien
ej är tillräckligt utvecklad i allt.
Forskning och rationalisering.
Men det är ju så, att Rom byggdes icke på en dag.
Den svenska industrien liar, som vi sett. i stort sett
utvecklats synnerligen snabbt, och det bör ej förvåna,
om vi icke hunnit med och lyckats åstadkomma allt,
som vi möjligen bort. Ingenjörernas insats i den
industriella utvecklingen har varit betydande nog och
den lär icke bli mindre i fortsättningen. Därför
borgar vårt medfödda intresse för tekniska uppgifter, den
ständiga utvecklingen av vår tekniska undervisning
och den uppmuntran, som ligger i de framgångar vi
hittills ha haft. Det är också att hoppas, att det
tekniskt industriella forskningsarbete, som särskilt under
det senaste årtiondet bedrivits och alltjämt bedrives
vid tekniska högskolan, inom
ingenjörsvetenskapsakademien och vid många av de industriella företagen i
landet, skall komma att bära goda frukter, att alltså
ingenjörernas insatser i den industriella utvecklingen
även på den vägen skall få ökad kraft.
Men ingenjörernas insats i dtn industriella
utvecklingen bör icke vara begränsad till det tekniska. Det
fanns en tid, då ingenjörerna satte den tekniska
gärningen så högt, att de föraktade det ekonomiska och
ansågo under sin värdighet att befatta sig med
exempelvis industriella affärsangelägenheter. Sålunda
berättades för ett tjugutal år sedan, att man bland
dylika fullblodstekniker djupt beklagade att en
framstående konstruktör åtagit sig chefsskapet för ett
större industriföretag. Det hette att han "förfallit till
det ekonomiska". Å andra sidan höjdes bland
ingenjörerna ofta klagan över att de ledande posterna inom
industrien vanligen innehades av personer utan
teknisk utbildning. Det var nog också så att vid
chefsplatsernas besättande icke blott affärsmän utan även
militärer t. o. m. jurister ofta föredrogos framför
ingenjörerna. Men då så skedde berodde det väl på att
ingenjörerna ej visat tillräckligt intresse för det
ekonomiska eller affärstekniska och ej heller för det
kommersiella, som dock mången gång är av nog så stor
betydelse för ett företag som det rent
ingenjörstekniska. Nu tror jag emellertid, att våra ingenjörer rätt
allmänt fått ögonen öppnade för detta förhållande.
Helt naturligt ha de då också ägnat mera intresse åt
de affärstekniska sidorna av industriföretagens
verksamhet, varigenom de blivit mera skickade att
handhava även affärsledningen, något som otvivelaktigt
varit industrien till gagn.
Den industriella utvecklingen går ju nu i
rationaliseringens tecken. Man har funnit, att såväl den
tekniska som framför allt den ekonomiska framgången
beror icke blott på tekniskt riktiga konstruktioner och
metoder, lämpliga material och tekniska hjälpmedel
utan i stundom än högre grad på en mängd andra
faktorer, som närmast röra den industriella
produktionen, och att det därför gäller att ordna denna så vitt
möjligt rationellt.
Sålunda söker man ju att genom typisering och
standardisering uppnå bland annat större enhetlighet
i tillverkningsprocesserna, varigenom utförandet kan
förbilligas och ofta även vinnes bättre kvalitet. I
samma syfte strävar man ju även efter att, där så
finnes fördelaktigt, koncentrera tillverkningen till
större produktionsenheter, som därigenom få
möjlighet att inrikta sig på ett mindre antal produkter, i
bästa fall kanske en enda specialitet. Det senare
förutsätter ofta en samverkan mellan företag, kanske
även finansiella åtgärder, som kunna ligga utanför
ingenjörens bestämmande, men det måste alltid vara
hans uppgift att påvisa och utreda de tekniska
möjligheterna och, så gott sig göra låter, även pröva
deras ekonomiska innebörd till ledning för de
bestämman des beslut. Tydligt är att här framställa sig
omfattande uppgifter, som till stor del äro av helt annan
art än de förut för ingenjörerna vanliga, uppgifter,
som kräva särskilda studier och särskild erfarenhet,
men som rätt beaktade öppna nya stora möjligheter
för ingenjörerna att göra goda insatser till förmån för
den industriella utvecklingens sunda inriktning nu och
i kommande tid.
Den mänskliga faktorn.
Bland de faktorer, som röra den industriella
produktionen är, när allt kommer omkring, den mänskliga
faktorn den viktigaste. Hur långt man än driver
industriens specialisering och hur långt man i samband
därmed må genomföra arbetets automatisering och
mekanisering, så blir det dock människan förbehållet
att övervaka och kontrollera maskinernas arbete samt
att ingripa, då någonting ej går, som det skall.
Härtill kräves insikter och påpasslighet samt gott
omdöme, som icke kan ersättas av någon maskin. I en
stor mängcl fall kommer dessutom alltid att fordras
mänsklig medverkan, som kräver särskild
handaskicklighet. Under alla förhållanden blir
produktionsresultatet städse mer eller mindre beroende av den
övervakande eller medverkande människans förmåga och
goda vilja att fullgöra de uppgifter, som bliva henne
tilldelade, vare sig dessa uppgifter äro stora eller små.
Det gäller därför att sörja för att denna förmåga och
denna goda vilja är till finnandes i högsta möjliga
grad.
Egendomligt nog är det först på senare tid, man
börjat ägna hithörande faktorer en mera ingående
uppmärksamhet. Man har länge med beundransvärd
iver sökt utforska materien och naturkrafterna för
att lära känna och bruka dessa produktionsfaktorer
rätt, men man har samtidigt försummat att studera
människan. Följden har blivit att man illa
tillgodogjort de mänskliga krafterna eller rent av
misshandlat dem ibland. Man har varit ytterst angelägen om
att ångmaskinen eller turbinen eller den elektriska
anläggningen skulle uppvisa högsta möjliga
verkningsgrad, och man har med glädje och stolthet
noterat varje liten förbättring på en eller annan
procent, men man har förbisett att utbytet av den
mänskliga energien skulle kunna förbättras med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
