Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fysikens plats i modernt liv - A. Verner Carlsson †, av Kristoffer Huldt - Teknologföreningen om motorfordonssakkunniges betänkande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
TEKNISK TIDSKRIFT
28 sept. 1929
Den ovan återgivna delen av mr Zelenys
anförande kan betraktas såsom ganska tidstypiskt för
den uppfattning man numera i Amerika har av
förhållandet mellan vetenskap och teknik. Då denna
uppfattning har en hel del beröringspunkter med de
strävanden som även gör sig gällande hos oss, så
torde ovanstående kunna påräkna ett visst intresse
också hos den svenska tekniskt betonade publiken.
A. VERNER CARLSSON †.
Åter har den svenska järnhanteringen drabbats av
en svårersättlig förlust. Chefen för Kohlswa jernverks
aktiebolag, bruksdisponenten A. Verner Carlsson, har
utan föregående varning lämnat det jordiska.
Med Verner Carlsson gick en personlighet ur
världen, visserligen ej en som genom offentligt
uppträdande gjort väsen av sig, men som tyst och
an-svarskännande gått sin väg framåt. Järnhanteringen
har i honom förlorat en hängiven tjänare och klok
arbetare.
Verner Carlsson var född den 17 augusti 1879 i
Örgryte församling av Göteborgs- och Bohus län, han
avlade studentexamen 1899 och genomgick Tekniska
högskolan och Bergshögskolan 1899—1903. Redan
1904—1905 gjorde han som Jernkontorets stipendiat
sin första resa i Tyskland, sedan han förut varit
biträdande ingenjör vid Långshyttan under en
kortare tid. Under åren 1906—1909 vistades han i
Sheffield, där han var anställd i en
konstruktionsfirma för elektriska ugnar. År 1910 anställdes han
vid Jernkontorets annaler och under åren 1911—1912
vid Jernkontorets försöksverk i Trollhättan för
elektrisk framställning av tackjärn. 1912 antogs
Carlsson som stålgjuteriingenjör vid Kohlswa, där han
1917 blev överingenjör, 1922 platsdisponent och 1927
verkställande direktör.
Dessa nakna data säga ju en hel del; bakom dem
kan mycket utläsas om grundlig utbildning och
gagnande verksamhet. Verner Carlssons livsgärning
inom vår järnhantering talar dock i bestående värden
bättre än ord och siffror.
Verner Carlsson hörde till de lyckliga, som ända
från skoltidens slut fick ägna sina krafter och sitt
intresse åt den del av tekniken och dess tillämpning,
som utgjorde hans studiemål. Få torde därför bättre
än han haft förutsättning att ända från grunden
bygga upp och fullfölja de framtida planer, som
välvdes i hans hjärna. Mycket väntade man av
honom, mycket har han ock uträttat! Målmedvetet
och konsekvent gick han fram i sin dagliga gärning,
väl vetande att intet skapas av sig själv samt att den
verkliga framgången ligger i arbete, stött på en god
underbyggnad.
Järnhanteringens — speciellt ståltillverkningens —
skilda områden behärskade Verner Carlsson väl,
framför allt blev han dock en banbrytare inom
stål-gjutgodstekniken. Jag tvekar ej att nämna honom
som den främste av svenske stålgjutare, teoretiskt
och praktiskt kände han väl de svårigheter, som
kunna möta, men ryggade aldrig att söka övervinna
dem. Många gånger erinrar jag mig, huru
stålgjuteri-problem, som syntes outförbara — problem som ställts
från såväl ut- som inlandet — av honom efter moget
övervägande löstes på ett enkelt sätt. Hans första
uppsats i Jernkontorets annaler 1907 behandlade
"tillverkning av martingjutgods", och utgjorde
sålunda en inledning till hans fortsatta verksamhet.
Kohlswa jernverks ställning inom den svenska
stål-gjutgodstillverkningen är till största delen Verner
Carlssons verk.
Hårt hava krigsårens efterverkningar drabbat vår
järnhantering, och Kohlswa bruk kunde helt naturligt
ej heller undgå att kämpa för sin tillvaro. Ingen
torde bättre än den som nedskriver dessa korta
minnesord veta och känna, huru Verner Carlsson
med sin klokhet, kunnighet och arbetsintresse
mildrade slaget. Han föll i förtid på sin post, just då
en ljusning för Sveriges järnhantering börjat skönjas
och utan att få se frukten av gångna års trägna
strävan.
Med saknad kommer Verner Carlsson att minnas
i kamraters glada lag, själv var han en stor
glädje-spridare, men glädjen gick aldrig till överdrift. Som
kamrat i arbetet, som vän efter en arbetsfylld dag,
står han för mig och många i främsta ledet.
När dådkraftiga män falla bort, uppstår ett stort
tomrum, och vi se klarare än annars det livsverk,
som de skapat. Verner Carlssons verk skall länge
leva i Bergslagsbygd.
Kristoffer Huldt.
TEKNOLOGFÖRENINGEN OM
MOTORFORDONSSAKKUNNIGES BETÄNKANDE.
Teknologföreningen har nu avgivit yttrande över
motorfordonssakkunniges betänkande. Yttrandet har
inom föreningen utarbetats av särskilda kommitterade:
professor E. Hubendick, civilingenjörerna Birger Nor-
lin och Axel Theorell samt kapten Gustaf Bergman
och löjtnant Sven Erikson.
I yttrandet anges inledningsvis att de av
motorfordonssakkunnige föreslagna förordningarna synas i allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
