Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teknologföreningen om motorfordonssakkunniges betänkande - Notiser - Föreläsningskurs i sociala och industri-ekonomiska ämnen, avsedd för arbetsledande ingenjörer, av Fmn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1!) okt. 1920
TEKNISK TIDSKRIFT
521
lag för färd inom tättbebyggt samhälle, där en
maximihastighet av 35 km föreslås. Häremot torde i huvudsak
intet vara att invända. Förslaget stödes i detta
avseende av en saklig och utförlig motivering. Även om
härvid Sverige sålunda på detta område går före sina
grannländer på utvecklingen mot snabbare
landsvägskommunikationer och trots att man knappast kan värja
sig för en känsla av att vägnätet och körskickligheten
i Sverige ännu knappast nått den utveckling, som på
sina håll kan utläsas ur motiveringen, torde åtgärden
vara fullt riktig, särskilt när man betänker den
snabbhet, varmed utvecklingen i denna fråga gått under de
senaste 10 åren, och när man tager hänsyn till att en
stor hastighet i och för sig knappast är den
allvarligaste anledningen till automobilolyckorna. Ett
förhållande bör kanske dock framhållas, ehuru det är ytterst
vanskligt att taga ställning därtill, nämligen att
straffbestämmelserna, vid olyckshändelser på grund av
vårdslöshet, synas vara väl lågt tillmätta.
Inskränkningen av personautomobils hastighet inom
tättbebyggt samhälle har av de sakkunniga bibehållits
vid 35 km/tim. Det är känt att denna hastighet tidvis
under dagen å vissa platser måste betecknas såsom
hög. Ofta kan man på grund av stor trafikintensitet ej
tillnärmelsevis hålla den. Men den kan också ofta vara
oskäligt låg. Som exempel kan nämnas Torsgatan från
Norra Bantorget i Stockholm, där 35 km/tim. redan nu
avsevärt överskrides av alla slags automobiler.
Det är sålunda att förorda att gränsen 35 km/tim.,
om den skall anses som verklig hastighetsgräns,
antingen höjes avsevärt eller att bestämmelserna,
reglerade av den ytterst tänjbara benämningen "tättbebyggt
samhälle", givas så mycket friare tolkning, att
hastighetsgränsen ifråga, vid ur trafiksynpunkt gynnsamma
förhållanden, kan få överskridas.
För personomnibussar och lastautomobiler har
föreslagits: För de förra 35 km/tim. iriom tättbebyggt
samhälle och 40 km i timmen annorstädes, samt för
lastbilar med totalvikt ej överskjutande 3 000 kg, 35 resp.
40 km/tim. Vid växande vikt å lastautomobilerna minskas
hastigheten i motsvarande mån.
Särskilt kring städer och industricentra är det väl
känt, hurusom å våra relativt smala, vanliga
utfartsvägar med plats för endast 2 körfiler, en
personomni-buss ofta med sin lägre hastighet skapar köbildningar
bakom sig och vad värre är, nödvändiggör farliga
omkörningar, vilka i sin tur ofta orsaka olyckshändelser.
Det kan ifrågasättas, huruvida icke hastigheten hos
personomnibussar avsevärt kan höjas och i detta fall
föreslår föreningen, att denna hastighet med undantag
för tättbebyggt samhälle höjes till 60 km/tim., enär det
synes troligt, att den ansvarskännande
personautomobil-föraren, efter här avsedda reformers ikraftträdande
normalt kommer att på god vägbana hålla en hastighet av
högst 60 km/tim. Givetvis bör icke omnibussar tillåtas
högre hastighet än vanliga automobiler inom ett
tättbebyggt område.
I avseende på den föreslagna uppdelningen av tillåtna
hastigheter hos lastautomobiler med olika totalvikt kan
ifrågasättas, huruvida icke en förenkling till endast tvä
viktsklasser skulle vara fördelaktigt. Numera
överstiger totala vikten hos de allra flesta lastautomobilerna
3 000 kg. Det kan nog även ifrågasättas någon höjning
av lastvagnarnas hastighet, givetvis när de äro försedda
med pneumatiska ringar. Föreningen föreslår sålunda
en hastighet av 35 km för lastvagnar med en totalvikt
under 4 500 kg, vilket motsvarar hastigheten för
personautomobil inom tättbebyggt samhälle, 50 km hastighet
föreslås annorstädes. För vagnar med en totalvikt
överstigande 4 500 kg föreslås 35 km inom tättbebyggt
samhälle samt 40 km annorstädes.
I förslagets § 21 mom. c gives föreskrift om de
lyktor, som skola föras av automobil.
Erfarenheten har visat, att förare av motorfordon vid
möte under mörker i regel blir mer eller mindre
bländad av det mötande fordonets ljus även om detta i
behörig tid avbländats. Svårighet att urskilja det
mötande fordonets konturer torde därför i regel föreligga,
men de båda mötande fortsätta trots detta sin färd,
emedan resp. förare genom vana lärt sig bedöma ett
normalt motorfordons bredd och beräkna sin färd
härefter. Om dock det mötande fordonets bredd avsevärt
överstiger den normala (170 cm) och intet synligt
kännetecken finnes, som riktar förarens uppmärksamhet härå,
kan en sammanstötning lätt inträffa. Ett sådant
kännetecken kan enklast och säkrast åstadkommas genom
anbringande av tvenne mindre sidoljus framtill, en å
vardera sidan, vilka tydligt utmärka fordonets största
bredd. Sådana ljus hava i flera fall anbringats å
omnibussar trafikerande vissa av Stockholms förortslinjer
och synes resultatet härav synnerligen gott.
Det synes därför vore lämpligt tillfoga en
bestämmelse, förslagsvis. så lydande: "...Motorfordon, vars
totala bredd överstiger 185 cm, skall förutom ovan
nämnda ljus även föra tvenne mindre lyktor framtill,
en å vardera sidan, vilka tydligt utvisa fordonets största
bredd."
Föreningen uttrycker sin livliga sympati för förslaget
om högerkörning och önskvärdheten av att erforderlig
undersökning för denna reforms genomförande snarast
utföres samt att reformen om möjligt utan onödig
tidsutdräkt genomföres.
Vidare påpekas att vägtrafikstadgan bör vara känd
av varje vägfarande. För erhållande av körkort är den
som för bil tvungen känna vägtrafikstadgan, men
cykelåkare och andra vägfarande leva i regel i djup
okunnighet om att en vägtrafikstadga finnes och än mer om
dess innehåll. Det är därför önskvärt att lämpliga
anstalter träffas, så att den stora allmänheten erhåller
kännedom om stadgans föreskrifter. Exempelvis kunde
måhända en redogörelse för denna förordnings
föreskrifter införas i den i folkskolorna lästa utmärkta lilla
boken "Medborgarkunskap" av Värner Rydén.
Slutligen anföres angående uppgiftsskyldighet för
motorredskap att myndigheternas svårigheter att erhålla
exakta uppgifter om ifrågavarande redskap, lättast och
tillförlitligast skulle elimineras om registreringsplikt
infördes även för dessa motorredskap.
Besiktningsskyldigheterna böra uteslutas, men skyldighet att föra
nummer bibehållas. Kostnaderna för denna enkla åtgärd
torde, för härav berörda väghållningsdistrikt och
städerna, icke bliva alltför avskräckande. I de flesta fall
erhålles ju betydande bidrag ur automobilskattefonden
vid inköp av ifrågavarande redskap.
NOTISER
Föreläsningskurs i sociala och industri-ekonomiska
ämnen, avsedd för arbetsledande ingenjörer anordnas i
november (sannolikt den 20—23) av Svenska
teknologföreningen. Kursen har tillkommit på initiativ av
föreningens kommitté för organisation och industriell
ekonomi.
Såsom föreläsare hava förvärvats: civilingenjör Freor.
Berthelius, direktör Elis Bosæus, rektor fil. dr Gösta
Ekelöf, redaktör Sigfrid Hansson, civilingenjör Olof
Kärnekull och direktör Georo Styrman.
Föreläsningarna komma dels att lämna orientering
rörande arbetarnas och arbetsgivarnas organisationer samt
åttatimmarslagen och dess tillämpning, dels behandla
en serie aktuella industriella frågor, organisation av
masstillverkning, principerna för ackordsättning,
tidsstudier, flytande tillverkning, rationaliseringen och dess
innebörd, materialanskaffningsspörsmål m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
