Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44 ½. 5 nov. 1929 - Teknologföreningen C. S. — ett blad ur Chalmers’ historia, av B. Traneus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
558
TEKNISK TIDSKRIFT
2 sov. 1929
ningen "Framåt" till en teknisk publikation av mera
allmänt intresse. Det förefaller nästan så på grund
av det verkligt allvarliga strävande och arbete, som
ägnades densamma under dess första utgivningsår.
Men 1874 upphörde den att utkomma, sedan året
förut en segerrik konkurrent uppträtt på skådeplatsen.
Den bar namnet "Rasp" samt var satirisk och
humoristisk, poetisk och artistisk, ibland musikalisk
-— oftast under högst respektlösa former — då den
en gång om året utkom i tryckt form. Dessemellan
utgjorde den en skriven veckokrönika, som
författades och föredrogs av en särskild redaktör och
verksamt bidrog till stämningen vid sammanträdena i
C. S. Det kan tilläggas, att tidningen alltjämt
existerar, och att den unisona maningen "R-r-r-r-r-r-asp!"
ännu i våra dagar sällan förklingar ohörd vid
kamratliga sammankomster av chalmerister. Alltid
finnes i samlingen närvarande någon f. d. Raspredaktör,
som känner sitt hjärta värmas vid hågkomsten av
ungdomsåren vid Chalmers och svarar på maningen
med ett kåseri om gammalt eller nytt.
Fram emot slutet av 1870-talet utkom "Rasp" i
både svensk och norsk upplaga. Detta får ses mot
bakgrund av det förhållandet, att norrmännen på den
tiden dominerade i mängd över det svenska
elementet både vid Chalmers och inom C. S. De flesta
föreningshandlingar från dessa år äro skrivna på norska,
och bland de vid denna tidpunkt till omkring 30
uppgående medlemmarna funnos ett år endast 2 svenskar!
Det var under 1870-talet, som den ännu använda
chalmerist-mössan officiellt fastställdes efter
åtskilliga diskussioner inom C. S. Man torde väl knappast
taga fel, om man härleder den för densamma
karakteristiska tofsen från norskt inflytande, ehuru enligt
uppgift en svensk ritat modellen. Därtill är likheten
med Norges studentmössa alltför påtaglig.
I juni 1875 samlades i Göteborg åtskilliga f. d.
elever vid Chalmers till ett kamratmöte, vars
organisation sköttes av C. S. Föreningen fick av deltagarna
i uppdrag att fem år senare taga initiativ till ett
allmänt chalmeristmöte, vilket även ägde rum och
omfattades med stort intresse. Sedermera anordnades
dylika möten, intill senare tid utlysta av
teknologföreningen C. S., i regel vart femte år.
Redan tidigt utbildade sig den praxis, att de från
Chalmers utexaminerade ingenjörerna, vilka under
sin studietid varit aktiva medlemmar av C. S.,
kvarstodo i föreningen såsom passiva ledamöter. De
allmänna chalmeristmötena åvägabragte en närmare
kontakt mellan aktiva och passiva medlemmar, vilka
senare under en lång följd av år voro ett starkt stöd
för föreningen. Dels fick C. S. mottaga ett flertal
frikostiga donationer och insamlingar från dylika
f. d. chalmerister, dels medverkade de i Göteborg
verksamma passiva ledamöterna vid föreningens
sammanträden som föredragshållare och
diskussionsinledare samt ofta också som glädjespridare.
Med de ledande männen vid Chalmers stod C. S.
alltid — trots "Raspens" respektlöshet — på god fot.
År 1874 tog föreningen initiativ till resandet av en
gravvård över William Chalmers. Tio år senare
kunde föreningen avtäcka en minnesvård över
professor Edouard von Schoidtz, den andre i ordningen
av föreståndarna vid Chalmers. (Professor Carl
Palmstedts rektorat inföll på en. tid, 1829—1852, då
C. S. ännu ej existerade, men tacksamma elever läto
måla hans porträtt för Chalmers’ sessionsrum.) Då
professor August Wijkander 1881 tillträdde
förestån-darskapet, ådagalade han genast sitt intresse för
föreningen genom att uppdraga åt densamma att
behandla den då aktuella frågan om modernisering av
det gammalmodigt klingande namnet Chalmerska
slöjdskolan. En namnförändring kom också till stånd
1883.
På mitten av 1880-talet tog C. S. ett steg ut i
offentligheten, ehuru dess framträdande var lokalt
betonat och icke hemföll inom något tekniskt
område. Föreningen började nämligen vid denna
tidpunkt anordna offentliga soaréer, vilka under
närmare två decennier bildade ett så gott som varje år
återkommande och mycket senterat inslag i det
göteborgska nöjeslivet. Samtidigt som dessa soaréer
utgjorde ett kraftprov för allt vad C. S. ägde av
dramatiska, musikaliska, artistiska och organisatoriska
talanger, medförde de betydande tillskott till
föreningens kassa.
Parallellt med nöjeslivets utveckling utvidgades
även aktiviteten inom nyttiga områden. År 1888
tillsattes sålunda en kommitté inom C. S. för
anordnande av studiebesök vid tekniska anläggningar i
Göteborg och dess omgivningar. Denna gren av
föreningsverksamheten möttes med lika stort intresse
av ledamöterna som av industriföretagen ifråga.
Utflykterna blevo fördenskull mycket givande för de
blivande ingenjörerna och torde representera en av
de C. S.-traditioner, som jämte "Rasp" bäst motstått
tidens gnagande tand. I varje fall synes den till
den 6 november — en av Göteborgs högtidsdagar —
förlagda exkursionen, som omväxlande hade
Carnegieska bruket och Prippska bryggeriet till mål,
ännu äga hävd inom föreningen. Honni soit qui
mal y pense!
Den 4 november 1889 anordnade C. S. till firande
av Chalmers’ 60-åriga tillvaro en fest, som tillika
avsåg att celebrera minnet av Sveriges och Norges
förening, som ägt rum nämnda dag 75 år tidigare. Av
denna anledning förlades festen till den 4 november,
ehuru Chalmers’ födelsedatum inföll påföljande dag. I
föreningens annaler för nämnda år betecknades festen
såsom sedvanlig, ehuru det är oklart, när den första
gången ägde rum. I varje fall har här antagligen
det norska inslaget vid Chalmers spelat in, och så
stark är traditionens makt, att "4-novemberfesten"
förblev institutets officiösa högtid, varvid C. S. skötte
anordningarna, ända in på 1900-talet.
Från år 1892 kan antecknas, att föreningen då
erhöll officiell inbjudan att låta sig representeras
vid avtäckningen av kemisten Carl Wilhelm Schéeles
staty i Humlegården i Stockholm, vilket naturligtvis
även skedde. Fem år senare restes i Göteborg en
staty av John Ericsson, vid vilket tillfälle hela
Chalmers deltog i hyllningen av den store uppfinnarens
minne.
Mot slutet av 1890-talet hade medlemsantalet i
C. S. uppnått en sådan siffra, att ekonomien tillät
förhyrandet av en stående klubblokal, vartill även
passiva medlemmar medverkade genom regelbundna
penningbidrag. Det är givet, att föreningens
möjligheter att skapa ett glatt och trevligt kamratliv
avsevärt ökades genom de förbättrade lokalförhål
landena, som även återverkade fördelaktigt i andra
avseenden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
