Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44 ½. 5 nov. 1929 - Göteborg och det svenska skeppbyggeriet, av Gustaf Ambjörn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 nov. 1929
TE KNIS K TIDS KRIFT
563
GÖTEBORG OCH DET SVENSKA
SKEPPSBYGGERIET.
Rubrikens två huvudord äro ett äkta par
som genom naturliga omständigheter så vuxit
tillsamman, att man nästan frestas att
efter-lyssna, om icke de båda orden ljuda med samma klang,
densamma som i namnet av deras gemensamma
föräldrar: den transmarina handeln och sjöfarten.
Förutsättningarna för ett livaktigt, blomstrande och tidvis även
lönande skeppsbyggeri ha funnits och finnas i rik mån
— icke minst betydande äro de rent klimatiska
förhållandena, vilka äro långt gynnsammare här än på
ostkusten — och möjligheterna ha utnyttjats med hjälp
av framsynthet och goda uppslag, arbete och seg
energi av både hjärna och händer, under redan flera
generationer. Och ur det hantverksmässigt bedrivna
skeppsbyggeriet, som förvisso i mer än ett hänseende
gör skäl för adelsnamnet skeppsbyggnadsÆows^ har så
vuxit fram den varvsindustri som för närvarande, låt
vara inom ett begränsat område betr. de utförda
fartygstyperna, utan tvekan måste sägas stå på en
mycket hög nivå i såväl rent tekniskt som ekonomiskt
avseende. Huruvida den nu löpande perioden är en
vågtopp eller, ett avsnitt på en ännu alltjämt
stigande våglinje får framtiden utvisa, liksom allt annat
objektivt bedömande kräver att ha händelserna ett
gott stycke bakom sig.
Den eventuellt intresserade läsaren av denna lilla
skiss önskar kanske få se någon uppdelning i olika
skeden eller en belysning av mera framträdande typer
av arbeten och personer ur den ifrågavarande
utvecklingen, men förf. anser sig oförmögen att med någon
fastare motivering utbryta några särskilda utveck-
lingsskeden eller att, utan att begå någon orättvisa,
nämna ett och en utan att namnge ett eller en annan.
Under träfartygens tid blomstrade i Göteborg och
dess omnejd ett omfattande skeppsbyggeri, stött på
den rikliga tillgången i trakten av det härför
viktigaste materialet, ekvirket, som också skattades så hårt,
utan att det i tillräcklig mån sörjdes för återväxten,
att vid periodens slut det i göteborgstrakten var
nästan slut med ektillgången.
Då sedermera järnfartygen alltmera kommo till
användning framför sina äldre syskon av trä, och
Göteborg låg väl till med hänsyn till dittransporten av
erforderligt järn, var verksamheten vid
göteborgsverkstäderna, och då framför andra Lindholmen och
Keil-lers (numera Götaverken), under 1880-talet mycket
livlig, men efterföljdes av en 20-årig period av dålig
arbetstillgång, då redarna beställde sina nybyggen
mest utomlands eller där inköpte andra hands fartyg.
Under denna tid byggdes dock i Göteborg ett antal
örlogsfartyg, vilket, utom att det gav arbetstillfällen,
var av stor betydelse för skeppsbyggeriet sålunda, att
det fostrade och vidmakthöll en god stam av
fackarbetare och dessutom hos ingenjörer och andra
arbetsledare höll sinnet vaket för nya idéer och deras
utförande, ej blott på örlogsfartygen utan också i
tillämplig utsträckning på då och senare byggda
handelsfartyg.
Men intill dess göteborgsvarven åter lyckades
kämpa sig fram till en plats i solen, så lyste väl dock
då och då en strimma fram såsom t. e. oljebåtarna vid
Lindholmen, utgörande en fortsättning av
tankfartygs-byggandet i Motala och Norrköping och pågående
nästan ända fram till sekelskiftet, Axel och Annie
Johnson vid samma verkstad samt vid Götaverken den
visserligen enstaka men utomordentligt lyckade
isbrytaren "Peter den store", konstruerad i samarbete med
beställarens, Rigaer Börsen-Committée’s tekniska
ombud.
Och så kom världskriget med allt vad det hade i
i släptåg, de för varvsindustrien stora svårigheterna,
men också med rikligt flödande beställningar och
möjligheter till verkstädernas utvidgning och
förbättring, dockanläggningar, samt till fartygens
relativa standardisering. Och om också förevarande
framställning var avsedd som en exposé över rubricerade
ämne under det göteborgska skeppsbyggeriets hela
tillvaro, så tvingas dock intresset att mest syssel sättet
sig med den innevarande tidens arbetsresultat och de
omständigheter, som nu utöva inflytande. De
västsvenska varven ha fullt och på sina håll överfullt av
beställningar, med större delen av arbetet placerat i
Göteborg; mot en tillverkning av ca 18 500 bruttotons
under 1913 svarar en siffra av ca 106 900 för 1928,
vilket är mera än hela tillverkningen under de tio
kriget närmast föregående åren, och varmed Sverige
ryckt upp till femte platsen i fartygsproduktion,
närmast efter Storbritannien, Tyskland, Holland och
Danmark, och vårt största svenska varv i samma
hänseende till en av de första tio platserna, med en
sjösättning av i medeltal ett större fartyg i månaden.
Är denna blomstring en konjunkturfråga?
Säkerligen icke enbart och kanske icke ens till största delen.
Rätt belysande för denna fråga är ett i dagarna
lämnat meddelande, att ett göteborgsvarv för att kunna
åtaga sig en leverans inom den av beställaren
påfordrade, i förhållande till varvets orderstorlek, korta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
