Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 9 nov. 1929 - Den nya svenska precisionshöjdmätaren, av Gabriel Paulin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582
TEKNISK TIDSKRIFT
2 sov. 1929
rande en tunn metallisk evakuerad dosa, på vilken
lufttrycket får verka. Conté använde för
motväg-ning av lufttrycket en fjäder, placerad inuti dosan.
Napoleon tog uppfinnaren under sitt beskydd och gav
honom i uppdrag att tillverka aneroider för
höjdmätning i militärballonger. Dylika instrument kommo
också till användning redan samma år, 1799, under
fälttåget i Egypten. Den vidare utvecklingen av
metallbarometern efter Conté är höljd i ganska stort
J/ & U- \c \a
Fig. 1. Tvärsnitt av vanlig aneroid.
dunkel. Emellertid vet man, att Vidi år 1845 sökte
patent på et’t instrument i allt väsentligt av precis
samma konstruktion, som de ännu i dag tillverkade,
allmänt brukade aneroiderna.
En vanlig metallisk barometer består av en
hermetiskt sluten, rund. korrugerad dosa B (synlig i
genomskärning. fig. 1), framställd av tunn nysilverplåt
och evakuerad, varigenom den får benägenhet att
helt tryckas samman. Den ena membranplåtens
centrum är genom en kuts fast förbunden med
instrumentstativet A. Med tillhjälp av en stark s. k.
D-formig bladfjäder F hålles membrandosan utspänd
ungefär i det läge den skulle intaga, om den ej vore
evakuerad. En i membrankutsen fastsatt stålegg G
ligger an mot bladfjädern med ett tryck, som för ett
membran av 60 mm diameter uppgår till c:a 10 kg.
Bladfjäderns andra ända är fastklämd i ett ok C, som
medelst trenne skruvar — varav två, ü och E,
synliga — vilar på stativet A.
En ökning’ i lufttrycket strävar att pressa ihop
dosan, en minskning att utvidga den i förhållande tili
normalläget. Dosans rörelser förstoras och överföras
medelst en i bladfjädern fastsatt arm H till en
vinkelhävstång, från vilken rörelsen medelst en fin
kedja M föres vidare till en trissa med mycket liten
diameter, som är fastsatt på visaraxeln, vilken
uppbär visaren O. När dosan tryckes samman eller
spännes ut vid lufttryckets variationer, kan man alltså
säga, att visaren i stark förstoring anger dosans
rö-rörelser på skalan P. Ett instrument av denna typ
kallas instrument för direkt avläsning — à vision
direct.
Den nya precisionshöj dmätaren, system Paulin, är
av en annan typ — ett s. k. nollmätningsinstrument.
Innan jag övergår till denna nya konstruktion, vill
jag vidröra vilka felkällor man har att kämpa emot
vid konstruktion av aneroider. De mest i ögonen
fallande felen hos vanliga barometrar äro sådana, som
härröra från friktioner och glapprum vid de många
lagringsställena och i kedjans länkar. Vid eggen G
uppstår relativt stor friktion på grund av det starka
trycket, Vid lagringsställena, t. e. för visaraxeln
m. fi. gör sig friktionen mycket märkbar på grund
av rörelsens starka utväxling. Allt som allt
uppstår en högst betydlig, eftersläpning i visarens utslag,
när lufttrycket övergår från stigande till fallande
eller tvärtom. Genom knackning på barometerns
hölje kunna visserligen friktionerna i någon mån
nedbringas, men kvar står en betydande osäkerhet i
instrumentets utslag. Man finner än ett värde, än ett
annat även om icke lufttrycket har ändrat sig.
Vid dosans hoptryckning eller utvidgning under
växlande lufttryck uppstå betydande s. k. elastiska
efterverkningar och sättningar i metallplåten och i
fjädern F, vilka i hög grad öka visarens
eftersläpningar och förorsaka svåra och farliga fel, som
förvärras i samma mån som tryckförändringarna bliva
större. Man tänker sig t. e. vad det kan betyda för
en flygare, som varit uppe på några tusen meters
höjd, om hans höjdmätare, efter att vid uppstigningen
ha visat rätt, vid återkomsten till marken angiver,
att han fortfarande befinner sig på 50 à 100 eller
ofta t. o. m. 200 meters höjd. Dylika missvisningar
måste man vid användning av vanliga aneroider
räkna med. När därtill komma andra fel, vilka
uteslutande bero av temperaturen och som på ett
komplicerat sätt ändra sig vid växlande värmegrader,
förstår man, att instrumenten voro i behov av en
radikal förbättring.
Vi övergå nu till att beskriva den nya
aneroidkon-Struktionen. Under den långa tid, som förflutit sedan
den nuvarande aneroidkonstruktionen blev till, har
man endast lyckats göra smärre, tämligen
oväsentliga förbättringar. Sådana hinder för instrumentens
noggrannhet som friktionsmotstånd ha förefallit
ofrånkomliga. Dessutom hade man ju de ovan
omtalade från temperaturväxlingar härrörande felen
samt de elastiska efterverkningarna. Huru skulle
alla dessa svårigheter övervinnas?
Under mina arbeten för c:a 15 år sedan med
konstruktion dels av mycket känsliga elektriska reläer
Fig. 2. Schematisk bild av Paulin-aneroid.
och elektriska tryckreduktionsventiler enligt en slags
nollställningsprincip kom jag därifrån över på
problemet att konstruera en aneroid enligt liknande
principer. De ovannämnda elektriska apparaterna voro
avsedda att användas i samband med ett av mig
uppfunnet elektrolytiskt föl farande.
De principer, som jag då uppställde för
konstruktionen, voro följande:
1) Alla lagringar mellan dosan och visaren
elimineras;- endast vad man skulle kunna kalla fjädrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
