Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 49. 7 dec. 1929 - Sveriges elektrokemiska industri och dess kraftförsörjning. Diskussion, av G. Malm, Nils Ekwall, W. Palmær, A. Ekwall, Kleman, Forssell och Rodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1(5 Nov. 1929
där vi distribuera kraft — åtminstone i den mån
kraven äro rimliga. Med känsla för vårt ansvar i denna
programpunkt har vattenfallsstyrelsen i år gått fram
med ett utbyggnadsförslag. Och ökningen av
kraftkonsumtionen är ganska betydande. Man har förut gått ut
ifrån en stegring av kraftbehovet på centralblocket med
ungefär 50 mill. kWh per år för den allmänna och
industriella distributionen tillsammans. Stegringen av
kraftbehovet har emellertid under de sista två åren visat
sig motsvara ungefär 60 mill. kWh per år. Vårt
framlagda byggnadsprogram går ut på att undan för undan
ställa till förfogande nyutbyggda kraftverk samt att vid
lämplig tidpunkt emottaga Norrlandskraft.
Det är klart, att vi, för att denna programpunkt skall
kunna uppfyllas, äro beroende av de anslagsbeviljande
myndigheterna. Jag tror emellertid läget är sådant,
att pengar komma att beviljas för producering av kraft,
i den mån näringslivet behöver, om vi uppfylla vår
andra programpunkt.
Denna följer av den fordran, som riksdagen uppställt
beträffande all investering av kapital i statens
affärsdrivande verk, nämligen att dessa skola kunna förränta
de medel, som ställas till deras förfogande. Det är
emellertid så, att denna fordran på förräntning icke
endast gäller de billigare, först uppförda anläggningarna
utan även de anläggningar, som tillkommit under en
dyrare tid. Det hela måste ses som en enhet, och vi
hava att se till, att det totalkapital, som investerats,
blir förräntat. Och det är icke rimligt att räkna med,
att viss industri skall hava sin kraft från den billigaste
delen av en anläggning. Framhållas må, att det
byggnadskapital, som svarar mot under dyrtiden uppförda
byggnader i Trollhättan, utgör ungefär hälften av det i
Trollhättan nedlagda kapitalet.
När man från början ingick vissa kraftavtal vid
Trollhättan, var det under den naturliga förutsättningen, att,
då dessa avtal utlöpte, en del justeringar skulle
företagas, och sådana hava också skett, särskilt under de
senaste åren. De två största konsumenterna vid
Trollhättan, hava nyligen gjort upp om nya avtal med oss,
varvid leveranstiden förlängts, kraftbeloppet ökats och
en icke obetydlig ökning gjorts även i prisen. Det är
ganska klart, att en industri måste finna sig i, att
prisen, som äro betingade av produktionskostnaderna,
äro föränderliga under olika tidsavsnitt.
Inom vattenfallsstyrelsen erkänna vi gärna den nytta,
man haft av den elektrokemiska och elektrotermiska
industrien, särskilt vid starten av Trollhätteverket, men
man får icke överskatta detta ur verkets egen synpunkt.
Hade denna industris kraftbehov varit mindre, hade
också byggnadstakten varit långsammare och det
investerade kapitalet mindre. Och räntabiliteten hade
nog ej varit sämre.
Men det kanske kan intressera herrarna att höra, att
det finnes andra, som se denna fråga på ett helt annat
sätt. Jag skall anföra några citat ur en broschyr, som
utkom för en tid sedan och hade följande titel: "Några
svenska vattenkraftsföretags räntabilitet", utarbetad på
begäran av den internationella handelskammaren genom
något, som jag tror kallas för den svenska
nationalkom-missionen av internationella handelskammaren,
sammansatt av de svenska handelskamrarna. Det är en rätt
underlig broschyr, som nog borde synas åtskilligt i
sömmarna. Svenska vattenkraftföreningen har även
refererat den i sin publikationsserie.
Här ett citat: "Det lider intet tvivel om att
statssubvention i form av låga taxor uppammat en hel del
elektrokemiska och elektrotermiska industrier, vilka,
därest staten tillämpat sunda affärsprinciper, aldrig
skulle hava fått fast rot i landet, åtminstone ej där de
nu äro belägna, nämligen huvudsakligen vid Trollhättan
och dess omedelbara närhet." Den, som kommer ihåg,
när vi började bygga Trollhättan och hur den man, som
641
då kanske ansågs vara den mest framsynte
affärsmannen i Sverige, nämligen bankdirektör Marcus
Wallenberg, med energi drev den satsen, att en stor del av
Trollhättans kraft skulle hyras ut till kvävefabrikation,
som ju då var nystartad, och till billigt pris, finner
säkerligen detta citat en smula underligt. Det var en
man med stor överblick över affärsläget i världen, som
dömde på det sättet, och det finns mycket, som
förklarar, varför han hade den uppfattningen, ty då
drömde man inte om, hur snabbt kraften skulle
konsumeras av det svenska näringslivet i övrigt.
Ett annat citat: "Huruvida den vid Trollhättan förda
taxepolitiken, varigenom en avsevärd del av den där
producerade vattenkraften på lång sikt upplåtits åt
elektrokemiska och elektrotermiska industrier, vilka för
sin existens äro beroende av de tillämpade låga
taxorna, har sin grund i en medveten strävan från
statens sida att gynna inhemsk industri och bereda
densamma arbetstillfällen, torde vara svårt att fastslå. Är
detta dock förhållandet, måste det anses principiellt
oriktigt, att vattenfallsverket tages i anspråk för sådana
för detsamma främmande uppgifter."
Jag har andragit dessa citat för att visa, att det i
varje fall nog ej är inom vattenfallsstyrelsen, som den
elektrokemiska och elektrotermiska industrien ha sina
vedersakare.
Det framgår också, att vi inom vattenfallsstyrelsen,
när det gäller denna industris taxor, hava att röra oss
mellan två fronter, och vi måste verkligen hålla tungan
rätt i munnen, när dessa taxor skola fastställas.
Vi komma emellertid, såsom jag förut sagt, i
vattenfallsstyrelsen att söka tillfredsställa denna liksom övriga
industriers kraftbehov inom de områden, där vi äro
ansvariga för, att kraft finnes tillgänglig, men några
utfästelser i taxehänseende kunna vi icke göra nu. De
kontrakt, som avslutats under året, visa, att de största
industrierna hava kommit överens med oss om pris och
kraftmängd, och detta bör väl kunna anses som ett
tecken på, att vi inte äro så omöjliga.
Det har av föredragshållaren framhållits, att kan inte
denna industri vara i Sverige, måste den flytta till
utlandet. Detta låter ju betänkligt. Jag tror emellertid, att
Norge icke är ett roligt land för en industri att bo i,
särskilt med hänsyn till skatterna. Det talas om, att dess
vattenfalls höga fallhöjder skulle giva så mycket billigare
kraft än våra fall. Jag tror ej, att överlägsenheten
alltid är så stor, och visst är, att Schweiz med sina höga
fall ej därur får billigare kraft än vi ur våra svenska
fall. Ej heller Sydtyskland. Det är möjligt, att man i
Tyskland skulle kunna erhålla billig kraft för
elektrokemiska industrier invid ångcentralerna. Framförallt 1
brunkolsdistrikten. Men för hur lång tid är ej gott att
säga. Jag föreställer mig, att det vore klokt, om
industrien toge sig en grundlig funderare, innan den flyttade
till ett annat land, och i varje fall dessförinnan tog en
ingående överläggning med oss om saken.
Beträffande min ställning till frågan om förflyttning
av ifrågavarande industri till Norrland får jag hänvisa
till, vad jag anförde i våras på hindersmässan i Örebro.
Jag anförde där, att vi i vattenfallsstyrelsen för
närvarande icke räkna med någon sådan förflyttning av den
nuvarande elektrokemiska och elektrotermiska
industrien i Trollhättan. Som väsentligt skäl angav jag de
sociala rubbningar och svårigheter, som skulle föranledas
av sådan förflyttning. Klokheten bjuder därför, att man
för den tid, som vi nu kunna överblicka, söka reservera
kraft i Trollhättan för den industri, som nu förefinnes
där.
Beträffande läget för eventuell ny elektrokemisk
industri känner jag mig ej övertygad av de framlagda
kalkylerna, att Norrland ej skulle kunna komma i fråga.
Jag har som bekant levat rätt länge i Norrbotten, och jag
TEKNISK TIDSKRIFT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
