- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Allmänna avdelningen /
649

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 50. 14 dec. 1929 - Moderna växel- och signalsäkerhetsanläggningar, av Herman Holmqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Te knis kTi d s kri ft

HAFT. 50
ÅRG. 59

UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN

14 DEC.
19 2 9

INNEHÅLL: Moderna växel- och signalsäkerhetsanläggningar, av signalingenjör Herman Holmqvist. — Till
frågan om periodiciteter hos nederbörden, av Axel Wallén. — Huvuddragen av Leningrads kraftförsörjning,
av diplomingenjör N. Popoff. — Notiser. — Litteratur. — Tekniska föreningar. — Sammanträden.

MODERNA VÄXEL- OCH
SIGNALSÄKERHETSANLÄGGNINGAR.

Av signalingenjör Herman Holmqvist.

Vid vårt lands järnvägar — icke blott statsbanorna
utan även vissa enskilda — hava de senaste tio
åren karakteriserats av en kraftig utveckling av
för-reglingsväsendet, varvid impulser från England och
Amerika satt sin prägel på anläggningarna, medan
förut så gott, som uteslutande tyska principer och
konstruktioner funnit användning. De moderna
säkerhetsanläggningarna gå liksom anordningar på andra
områden i elektricitetens tecken och erbjuda icke
blott en betydande grad av säkerhet, utan ha även
sitt existensberättigande ur ekonomisk synpunkt.
Genom de elektriska ställverkens möjlighet till
koncentration kunna betydande personalbesparingar
åstadkommas, säl att anläggningarna oftast lämna
riklig ränta och amortering å anläggningskapitalet.

Innan vi ingå på de elektriska
säkerhetsanläggningarna, må de mekaniska ställverkens nuvarande
ståndpunkt med några ord belysas. Det befinnes då,
att hävstångsställverken praktiskt taget spelat ut sin
roll, så att, åtminstone vid statsbanorna, några nya
sådana icke komma till utförande. I stället slopas
å mindre stationer dylika ställverk och ersättas med
vevapparater, dock endast i sådana fall, då
personalbesparing på en eller annan man kan påräknas. Å
nya stationer anordnas vevapparater eller, om
anläggningen är av större mått, elektriska ställverk.
För erhållande av personalbesparing vidtages ofta
den åtgärden, att ställverket utrustas med
anordningar för s. k. obevakad körning, varvid tågen
tilllåtas passera stationen, utan att den är bemannad.
Detta förekommer givetvis huvudsakligen på smärre
mellanstationer och merendels nattetid. För att
emellertid tåg i båda riktningarna skola kunna
framgå, förses ställverket med en särskild
låsanordning, vars nyckel under dagen förvaras av
stations-föreståndaren. Medelst detta lås kan beroendet
mellan infartssignalerna upphävas, så att signalerna från
båda hållen kunna ställas till kör, då stationen
lämnas obevakad.

De mekaniska anläggningarna kompletteras numera
ofta med elektriskt manövrerade apparater av olika
slag. Sålunda ersättas i många fall de mekaniska
försignalerna med Aga-ljusförsignaler, vilka visa
grönt eller vitt sken även om dagen. Skenets
växling sker genom en olektromagnetventil. som med

hjälp av en vingkontakt erhåller ström, då
semaforvingen går till kör. Strömmen, som är av några få
volts spänning, ledes i luftledning å telegrafstolparna
eller i kabel. Det är. av stort värde ur
underhålls-och driftsynpunkt att sålunda kunna slopa de långa
mekaniska försignalledningarna.

Vidare ersättas, i synnerhet vid nyanläggningar, de
mekaniska växelspärrskenorna med elektriska
växelspärrar. I dessa kan en med växeln förbunden stång
spärras av det nedfallna ankaret å en magnet. Vid
växelns omläggning erhåller magneten ström och
håller ankaret attraherat, därest en framför
växelspetsen placerad cirka 20 meter lång isolerad skena
är fri från vagnar. Finnes fordon å densamma, ledes
däremot strömmen till jord över vagnsaxlarna, varvid
magneten blir strömlös. Om försök till omläggning
göres, faller ankaret och växeln spärras.

Semaforerna utbytas, speciellt vid elektrifierade
banor, mot elektriska ljussignaler, vilka här nedan
bliva närmare behandlade. Om infartssignalen icke
är synlig från plattformen, kontrolleras dess
stoppställning medelst elektrisk signalkontroll, bestående
av ett s. k. spegelfält, som erhåller ström genom en
vingkontakt å semaforen, så länge vingen visar stopp.

Elektriskt manövrerade fällbommar hava på senare
tiden införts å flera platser. Härvid uppsättes ett
elektriskt spel i närheten av bommarna, varifrån
dessa drivas medelst stållinor.

Det anförda visar, att även vid mekaniska
anläggningar den elektriska strömmen användes i allt större
utsträckning.

Övergå vi sedan till de rent elektriska
ställverksanläggningarna, må till en början erinras om, att
elektriska ställverk funnits i vårt land sedan längre tid
tillbaka. Det första ställverket av detta slag
utfördes 1910 av Siemens vid Nyboda, där Enskedebanan
ansluter till huvudlinjen söder om Liljeholmen, vilket
ställverk just i dagarna skattar åt förgängelsen på
grund av trafikens förläggande till den nya Årstabron.
Redan ett par år efteråt utförde samma firma stora
elektriska anläggningar i Uppsala och vid
Luleå-Svartön, följda av flera dylika av L. M. Ericsons
tillverkning.

De nutida elektriska säkerhetsanläggningarna i
vårt land skilja sig i flera hänseenden från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:24:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1929a/0661.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free