Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 21 dec. 1929 - De legerade stålens plats i svensk ståltillverkning, av Arvid Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1(5 Nov. 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
667
peraturerna ringa. Även eldhärdigheten ökas genom
legering med nickel.
En grupp eldhärdiga stål äro krom-kisellegerade.
Även aluminium har på senaste tiden tagits i anspråk
för eldhärdiga stål.
Av de syrafasta stålen intaga de höglegerade
krom-nickelstålen den främsta platsc ’ii. Oo havs, lå-g
kolhalt, C = ca. 0,10 %, en kromhalt av 17—18 och en
nickelhalt 7—8 %. Dessa stål hava fått stor
användning inom den kemiska industrien. För att få största
motståndskraft mot kemiska angrepp glödgas stålen
vid hög temperatur — minst 1 000° — med svalning
i luft eller vatten. Härigenom hindras kolet från att
utskiljas ur den fasta lösningen i form av karbid.
Stålet är alltså austenitiskt och blir vid hastig
avkylning mjukt. Det kan bearbetas med skärverktyg om
ock med en viss svårighet och kan svetsas. I form
av plåt kan det underkastas invecklade
djuppressningar. Största motståndskraften mot syraangrepp
erhålles genom finsmärgling och sist eventuell
polering av den genom glödgning spänningsfria ytan.
Även de rosthärdiga stålen äro i viss grad
syrafasta och äga fördelen av lägre pris än de med nickel
legerade. På sista tiden har man genom
undersökningar funnit, att det låglegerade krom-kopparstålet
visar beaktansvärd motståndskraft mot syraangrepp.
Detta rel. billiga stål har låg kolhalt, ca. 0,15 %,
Cr = 0,5 och Cu = 0,4—0,8 %. Stålet har under
senaste åren uppmärksammats i Tyskland som
konstruktionsstål på grund av dess jämväl goda
hållfasthetsegenskaper. Liksom hos kiselstålet. med ca, 0.8
% Si och 0,8 % Mn, är sträckgränsen rel. hög i
förhållande till brottgränsen.
I fråga om de legerade stålens varmbearbetning
gäller, att denna måste ske inom snävare
temperaturgränser än kolstålens. Temperaturen får ej vara för
hög, och därtill får varmbearbetningen ej drivas till
lägre temperatur än ca. 800°. En del stål såsom
kromvanadinstålen utsättas lätt för en
kornförstoring, om de smidas eller valsas vid för hög
temperatur. Vid kallbearbetning uppstå vidare lätt
ytsprickor. På grund av sin låga
värmeledningskoefficient måste också alla legerade stål tillvärmas
långsamt för att undvika ruinerande sprickbildningar.
Vid bearbetning med skärverktyg visa de legerade
stålen större eller mindre bearbetbarhet och
bearbetas som regel endast i mjukglödgat tillstånd.
Kromnickelstålen äro något mera svårarbetade än de
vanliga kolstålen för samma hårdhetstal. En
tillsats av några tiondedels procent molybden synes
emellertid öka bearbetbarheten. Givetvis äro de
seg-härdade stålen med brottgräns upp mot 100 kg/mm2
och däremot svarande hårdhetstal tämligen svåra att
svarva och borra, oaktat den finkorniga, sorbitiska
strukturen. Detta betyder dock mindre, då
seghärd-ningen, som nyss nämnts, utföres när föremålet är
nära färdigarbetat och endast en slätsvarvning eller
dylikt återstår.
Legeringsstålen i svensk järnhantering.
Efter denna allmänna översikt över de legerade
stålen skola vi nu gå in på en översikt av deras
betydelse inom svensk järnhantering. Till att börja med
kan konstateras, att vi i Sverige tillverka alla de
slag- av legerade stål. som produceras i andra länder.
De med molybden och vanadin legerade stålen hava
dock liksom i övriga Europa mindre betydelse än i
Amerika, i vilket land stora naturtillgångar finnas av
nämnda metaller.
Under förra seklet tillverkades i Sverige
huvudsakligen mindre mängder kromstål för verktyger och
wolframstål för permanenta magneter. För
militära ändamål tillverkades vidare en del nickel- och
kromnickelstål. I början av detta sekel, när
automo-bilerna började växa fram, ökade efterfrågan på först
nickelstål och sedan kromnickelstål huvudsakligen
för export, eftersom en inhemsk automobiltillverkning
av olika skäl ej kom i gång. Det gäller också
alltjämt som regel, att konstruktionsstålen gå
företrädesvis till export, att stålen av verktygsstålstyp
ävenledes till stor del äro exportartiklar, om man härvid
undantager kullagerstålet, medan de oxidations- och
korrosionsfria stålen till avsevärd del konsumeras av
den inhemska, främst den kemiska industrien.
Övervägande delen av de låglegerade stålen
tillverkas i martinugn. För att nå högsta kvalitet här gäller
liksom för det vanliga kolstålet, att utgångsmaterialet
måste representera bästa kvalitet samt vara lågt i
fosfor och svavel, dvs. utgångsmaterialet måste vara
träkolstackjärn av hög kvalitet. Vid en del järnverk
användes jämväl den kvalitéförbättrande
järnsvampen som skrot. Med dessa goda utgångsmateriel blir
det möjligt, att genom en sorgfälligt genomförd
smältning åstadkomma ett rent, väl desoxiderat stål,
som icke innehåller några korngränserna försvagande
beståndsdelar. De svenska legerade stålen intaga
därför också en framskjuten ställning på
världsmarknaden genom sin höga och synnerligen jämna kvalitet.
Under senare år har man i mån som elektriska
stålugnar installerats, alltmera överfört till dessa sådana
specialstål, som lämpligast tillverkas i små
ugnsenheter. Höglegerade krom- och kromnickelstål
tillverkas givetvis endast i elektriska ugnar.
Den basiska martinugnen har visat sig synnerligen
lämplig för tillverkning av kolfattiga nickel- och
kromnickelstål för sätthärdning, om ugnen har
relativt liten badyta och tillräckligt baddjup, så att badets
oxidation hålles tillbaka. Med rena utgångsmaterial
får man i denna ugn en fosforhalt av under 0,020 %,
trots kiselpåsättning i ugnen. Slutlig tätning av
stålet verkställes med fördel med kiselaluminiummangan.
Jämfört med i sur martinugn framställda kolfattiga
specialstål visar sig det basiska synnerligen
röd-skörsfritt och segt. Även seghärdningsstålen med
nickel och krom tillverkas med gott resultat i basisk
ugn. Den sura ugnen erbjuder dock den fördelen,
att kromhalten kan med den varma ugnsgång, som
är nödvändig för erhållande av ett gott stål i detta
kolhaltsläge, med ekonomisk fördel utreduceras ur
malmen, om denna håller minst 25 % krom.
Härtill kommer, att fallande kromhaltigt skrot kan
lättare nedsmältas i den sura ugnen, medan
kromhaltigt skrot i basisk martinugn bereder vissa
svårigheter särskilt vid tillverkning av kolfattigt stål genom
att kromen till största delen oxideras och ingår i
slaggen. Nickeln oxideras icke varken i basisk eller sur ugn.
Av de låglegerade kromstålen intager stålet för
kul- och rullagerringar den främsta platsen inom
svensk ståltillverkning. Stålet håller ca. 1 % kol och
1,25—1,50 % krom. Till allra största delen tillverkas
det i sur martinugn, vanligen vedeldad, då man här
fordrar ett stål med minsta möjliga slagginneslut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
