Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 52. 28 dec. 1929 - Stora nederbördsmängder i Stockholm, av Anders Ångström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 dec. 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
685
framställer det. Nederbörden bör tilltaga hastigt till
ett visst värde Nx vid nederbördsareans ankomst, och
därefter tämligen kontinuerligt tillväxa till ett
obetydligt större värde än N2. Härefter upphör
nederbörden tämligen hastigt sedan punkten a, som svarar
mot höjden r, passerat observationsorten.
Att vi nu i själva verket i regel icke ha denna
nederbördsavdelning, utan en annan, som åskådliggjorts
i fig. 2, tyder på att vårt förra antagande att 0
bibehåller ett konstant värde för hela skiktet, icke i
Fig. 5.
allmänhet gäller. Bortse vi, vid de stora variationer
i § som ofta uppträda, från påverkan av eventuella
s
små variationer i —^ ■ H, så kunna vi säga att
ox
dN
storleken av — - i stort sett bör avspegla storleken
CLX
av 0. Den nederbördsfördelning, som först framställts
i fig. 2, kan förklaras genom en variation av 0,
sådan som den, vilken framställts i fig. 6. Vinkeln 0
når här sitt största värde vid en punkt m, vars läge
svarar mot uppträdandet av den största
nederbördsintensiteten. Den varma luften tränger upp över den
kallare, icke utefter en plan yta, utan utefter en
buktad yta av den ungefärliga form som fig. 6 visar.
Även från dynamisk synpunkt synes denna från
ne-derbördsintensiteterna deducerade form sannolik.
En viss typ av skurar äro, som vi sett, nära knutna
till kallfronten. Här är det den kalla och tyngre
luften, som pressas in under den varmare. Man ser
stundom detta förlopp schematiskt åskådliggjort på
det sätt, som fig. 7 visar. Den kalla luften K tränger
här kilformigt in under den varmare W, och inom
denna senare uppträder kondensation och nederbörd
vid den adiabatiska avkylning, som inställer sig vid
uppåtpressningen.
Redan i en föregående uppsats har jag framhållit,1
på grundval av optiska registreringar av molntäckets
tjocklek, att kallfronten ofta måste vara karakterise-
Fig. 8.
rad av ett starkt utbildat vågrörelsefenomen, så att
kallfronten i stället för ovan antydda utseende får
den form, som schematiskt är åskådliggjord i fig. 8.
Utan att för tillfället vilja närmare ingå på den
intensitetsfördelning inom do enskilda skurarna, som
bör uppkomma i enlighet med detta schema — det
föreliggande observationsmaterialet tillåter knappast
en konfrontation mellan teori och verklighet på den
punkten — kunna vi dock med hänvisning till
föregående diskussion av skurarnas uppträdande
framhålla, att såväl de samhörande skurarnas
approximativt konstanta intensitet, som också deras
uppträdande efter tämligen nära lika intervall, ge sig som
en naturlig följd av detta schema.
Tab. I. Största nederbördsmängder i Stockholm
1908—1926.
År Under en tid av Datum
10 min. 15 min. 30 min. 60 min.
1908 5,8 6,6 20,4 8,3 9,5 2.9
09 17,9 28,5 37,8 12.7
10 5,0 7,8 8,2 9,0 18.8
11 9,7 11,2 12,3 13,8 14.7
12 9,2 10,6 14,0 17,0 2.8
13 11,8 12.7 13,2 13,2 28.6
14 14,0 18,6 20,5 20,5 12 7
15 9,9 27,7 10,8 14,4 18 6 8.8
16 28,2 28,2 28,3 27.7
17 4.0 4,2 7,6 8,9 21.9
18 5,9 7,6 8,7 8,8 13.8
19 6,8 7,0 7,4 9,8 18.7
20 5,6 7,2 7,8 8,9 27.6
21 7,0 10,8 14,3 15,6 22.6
22 7,2 9,6 12,4 15,6 7.8 och 15.8
23 6,6 8,3 14,6 22,2 26.7
24 5,3 5.4 6,3 9,1 26.6. 28.7 och 23.9
25 16,0 19,6 36,2 55,0 7.7
26 6,4 9,1 11,8 15,1 29.5, 8.8 och 25.7
Av dessa kraftiga regn falla 4 på juni, 9 på juli,
7 på augusti och 3 på september.
i On continuous radiation records and their bearing upon
geophysical problems. I det sjuttonde Skandinaviska
natur-forskarmötéts i Göteborg förhandlingar. 1925.
Fig. 6.
Fig. 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
