Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 52. 28 dec. 1929 - Notiser - Kuggväxlade ångturbiner för träsliperier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
684
TEKNISK TIDSKRIFT
28 dec. 192&
som åskådliggjorts i fig. 2, under det att
"kallfronts-regnen" i allmänhet synas ha de mera oregelbundna
strukturer, som vi angivit såsom karakteristiska för
skurarna (fig. 1 e—f).
Det vanliga schema, enligt vilket man i anslutning
till den i fig 3 framställda cyklonmodellen tänker sig.
att varmfrontsregnen i allmänhet uppkomma är
följande. Utefter det lutande plan S1 (se fig. 4), som
utgör skiljeytan mellan den varma luften W och den
kallare K, glider den varma luften uppåt och avkyles
härvid adiabatiskt. Vattenångan, som innehålles i
luften, börjar på den grund utfällas vid en höjd h
och sedan denna höjd uppnåtts, kondenseras mer
och mer vattenånga ju mer luften förflyttar sig uppåt.
Vid en viss höjd r ha de kondenserade
vattendropparna nått en sådan storlek, att deras fallhastighet
är större än den vertikala komponenten av
luftmassans rörelse och inom det till höger om r liggande
området faller därför regn. Man kan lätt under de
givna förutsättningarna räkna sig fram till en
ungefärlig föreställning om huru nederbördsintensiteten
bör fördela sig inom nederbördsområdet. Låt dg vara
den kvantitet, med vilken vattenångehalten hos
volymselementet i en punkt inom molnskiktet på höjden
h från dess undre begränsningsyta skulle avta om
molnskiktet under adiabatisk avkylning höjdes
sträckan dx. För den kondensation av vattenånga,
som äger rum inom en vertikalkolumn med en
ytenhets tvärsnitt, vilken tänkes genomskära molnskiktet,
erhålla vi sålunda:
dN öq dx
dt dx dt
(2)
•(I)
H
dN = dx f-9 dh.......
! dx
’ o
Nu uppträder ju i allmänhet inom de
sammanhängande molnskikten en temperaturinversion, och
för den överslagsräkning, varom här är fråga, kunna
vi, då temperaturen är förhållandevis konstant inom
molnskiktet, även anse att den med vattgnånga
mättade luften håller en konstant halt av vattenånga.
Även ■ - blir under sådana förhållanden konstant
ox
inom varje vertikalkolumn och vi erhålla ur (1):
dN
där ~ är utfällningen inom hela vertikalkolumnen
Cll
clx
per tidsenhet, H molnskiktets tjocklek och — den
vertikala stighastigheten hos molnskiktet. Kvanti-
dN
teten -torde, om man, vilket här kan anses tillåt-
Fig. 4.
ligt, bortser från inverkan av regnets fallhastighet,
nära sammanfalla med den vid marken observerade
nederbördsintensiteten. Är dess horisontella
rörelse-hastighet, som vi för enkelhetens skull tänka oss
försiggå vinkelrätt mot skärningslinjen med
horisontalplanet, ett antagande som i allmänhet tillnärmelsevis
torde vara uppfyllt, v centimeter pr sekund, så är:
dx „
Tt = vtg e.
Här är 0 skiktets lutningsvinkel mot horisontalplanet.
Ur (1) erhålla vi:
dt dx
För det fall att v är konstant, och detta är väl i
allmänhet ifråga om varmfrontsregnen
tillnärmelsevis fallet, är alltså:
v tg 0.
dN - c^
dt ~ dx
H tg 0
där C är en konstant. Även
kvantiteten
ÖQ
dx
H är, såvida
Fig. 3.
molnskiktets tjocklek är
konstant, underkastad endast
tämligen obetydliga variationer.
Den tillväxer något när vi gå
från St till S, för det fall att
vi för molnskiktets undre
begränsningstyp kunna räkna
med ett temperaturavtagande
med höjden, som svarar mot
det adiabatiska
temperaturav-tagandet för fuktighetsmättad
luft. Tänka vi oss hela det i
fig. 4 åskådliggjorda systemet
förflyttat med en viss
hastighet mot höger, så kommer
följaktligen
nederbördsintensitetens fördelning med tiden att
ta sig ut ungefär så som fig. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
