Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 april 1929
bergsvetenskap
3
samma räknade pr ton brutet berg. Fördelen med
det nya systemet var att ortdrivningen och
brytningen kunde forceras utan anskaffande av
ytterligare arbetare, vilket var av betydelse här, där inga
som helst arbetarbaracker funnos 1923. Yid mitt
besök var ett nytt arbetarbostadskomplex under
uppförande.
Brytningsmetoden var ett slags underjordisk
pall-brytning med kvarlämnande av band. Etagerna
gjordes 30 m höga. Dessa uttogos i form av 4 st. 7 meter
höga eller 5 st. 5 meter höga deletager nedifrån och
uppåt, varvid det resterande partiet kvarlämnades
som grund för den ovanför liggande utfraktsorten.
Banden tjänstgjorde således dels som broar för
transporten dels för att förhindra sidostenarna från att
rasa in. Tappgluggarna lades på ett avstånd av
endast 10 meter från varandra för att all transport uppe
i pallarna skulle inbesparas. Bilden visar endast
schematiskt hur banden kvarlämnades. Schakt och
utfraktsorter voro avskilda från arbetsrummen
medelst 1,5—2 meter tjocka band, som endast voro
genombrutna av hål för orter eller för tappgluggar.
Där var man således mycket noga med att lämna
säkerhet, men mitt inne i arbetsrummen i etagerna
placerades ej banden så noggrant. Nackdelen med
metoden var att någon sovring ej kunde utföras nere
i gruvan utan allt material måste hissas upp och
transporteras till anrikningsverket. Här borde en
vanlig takbrytning med delvis igensättning såsom t. e.
i Timansberg med fördel kunnat användas. Men
bristen på lämpligt timmer jämte arbetarnas
svårighet att lära något nytt komme antagligen att lägga
stora hinder i vägen därför.
Tappgluggarna byggdes i form av fyrkantiga
trattar av 1" plank mellan de kvarlämnade banden.
Flustret, som var 80 cm brett var också gjort av 1" bräder.
Godset tappades i tunnvagnar, som kördes på rälsväg
med 600 mm spårvidd. Pr skift uppspelades ungefär
250 ton. Godset från gruvan köres i 2-tons vagnar,
förda av 2 män på en järnväg, som lutar 1/i0o ner till
anrikningsverket.
Före år 1922 var anrikningsverket inrett på
följande sätt: Från en ficka på 50 ton gick godset in på
Fig. 3. Schematisk bild av brytningsmetoden.
3 tromlar, av vilka den första hade 10 mm sikthål. De
klasserade produkterna gingo in på 3 sättmaskiner.
Godset som passerade den sista trommeln, vilken hade
1 mm sikthål, gick in på en spetsapparat och
uppdelades där i 3 produkter, av vilka den grövsta gick
på en sättmaskin, och den finare på ett Wilfley-bord.
Slammet gick in på en Linkenbach-härd.
Den starkmagnetiska avdelningen bestod av
torkugnar, rostugnar och en Wetherill-separator.
Fig. 4. Schema lör anrikningsverket vid tenngruvan San Finx. I.
Sovrings- och sättmaskinsavdelningen.
Avverkningen var dock endast 50 ton pr dag och
när år 1922 en ny ledning tillträdde beslöts att den
stora engelska firman Fraser and Chalmers, numera
sorterande under General Electric Company, skulle
uppföra ett nytt verk för en kapacitet av 250 ton
ingående gods pr dag. Det nya verket kunde dock ej
köras på grund av kraftbrist. Därför gick det gamla
verket t. o. m. april 1923. Nu hade emellertid
kraftstationen i Yilacoba färdigbyggts, varför tillräcklig
kraft blev tillgänglig.
Det nya verket består av fyra avdelningar:
1 sovringsavdelning,
2 sättmaskinsavdelning,
3 skakbordsavdelning,
4 starkmagnetisk avdelning.
Ingående godset är i genomsnitt 250 ton pr dygn.
Fickan rymmer 200 ton. Den högra delen är täckt
medelst ett galler med 60 mm mellanrum mellan
gallerstängerna. Gallret lutar i 45° :s vinkel mot
horisontalplanet och för det grövre godset till vänstra
delen av fickan. 2/3 av ingående gods är större än
60 mm.
En person arbetar vid var och en av de 2 nedre
ficköppningarna med att ur flustret draga ut godset
på transportband. Det grövre godset går in på ett 9
dm brett horisontellt plockband, som rör sig med en
hastighet av 8,1 m pr minut. Transportlängden är
18 m. Godset renspolas vid början av
bandtransporten. 50 ton fyndigt gods pr dag utplockas av 12
kvinnor och gossar, vilka därför ha 2 pesetas vardera.
Skiftet pågår mellan 8—12 och mellan 1—5, men om
mera gods har levererats från gruvan kan arbetet ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
