Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
teknisk tidskrift
13 april 1929
Magnet i gods
Fig. 8 b. Den starkmagnetiska Kapid-separatorn. (Schematisk bild.)
till april 1925 anrikades 2 40U ton pr månad,
lämnande 18.4 ton slig. Ingående godset höll 0,8—1,0 %
Sn. Maj 1925 till november 1925 inkördes i verket
2 450—2 760 ton rågods per månad, lämnande 23—27
ton slig pr månad. Ingående godsets halt var 0,9—
\ .23 % Sn. Detta var den första vinstgivande
driftsperioden, men det berodde ej endast på att verkets
produktion höjts. Priset på tennet hade stigit så att
sligen betalades bättre. Från december 1925 till april
1926 anrikades 2 300—3 600 ton pr månad, lämnande
27—34,5 ton kassiterit- och wolframitslig. Ingående
godset höll 1,05 % Sn.
April månad 1928 inkördes 4 000 ton rågods och
utplockades vid bandet 800 ton. Till verket gick
således 3 200 ton. Ingående godset höll 0,72—0,76 %
Sn och 0,24—0.21 % W. Kassiteritsligens halter voro
73,5 % Sn02, 0,6 % W03 och 0,4—0,7 % Cu.
Wol-framitsligens halter voro 73—74 % W03 och 0,6—0,8
% SnO,. Dessa rena sliger ha endast kunnat erhållas
sedan man 1926 övergått från Wetherill till Rapid
separator. Den senare hade även höjt produktionen
väsentligt. Nu produceras pr månad 21—27 ton av
kassiteritslig och 9—14 ton wolframitslig. De rena
produkterna gingo huvudsakligen till Hamburg.
Arbetslönerna framgår av tabellen. Allt arbete
betalades pr skift eller pr timme. Skiftbasarna i gruvan
hade 300 pesetas pr månad, men för övrigt var det
bara timmermän och reparatörer som hade det bättre.
Priset pr ton brutet gods uppe i dagen var 10—11
svenska kronor i april 1928.
I anrikningsverket voro lönerna huvudsakligen
2—3 pesetas pr skift. Anrikningskostnaden räknat pr
ton i verket ingående gods var i april i år ungefär 15
svenska kronor.
För de fem första månaderna år 1926 voro utgifter
och inkomster:
Inkomster (1 £ = 33,75 pesetas):
108,8 ton kassiteritslig, hållande 71,5 %
SnO., ................................ 19 820 £
23.5 ton wolframitslig, hållande 70 % WO, 1 880 „
21 700 £
Utgifter:
Frakter och andra utgifter för försäljning 690 £
Löner ................................. 6 327 „
Kraft.................................. 1 110 ..
Sprängämnen .......................... 1 432 „
Andra utgifter.......................... 2 964 £
Skatter .............................. 295 „
12 818 £
Vinst.................................. 8 882 „
Således ett gott överskott. Yid beräkning av
gruvans räntabilitet är ju tennpriset den viktigaste
faktorn och denna varierar både ofta och mycket. I
allmänhet äro de spanska gångfyndigheterna värdelösa
om tennpriset går ned till 180—200 £ pr ton tenn,
emedan de äro smala och endast hålla tennhalter upp
till 1 %.
För att giva en föreställning om skillnaden emellan
denna med engelskt kapital modernt drivna gruva
och en annan, bearbetad av en spansk köpman, skall
jag lämna några få uppgifter om wolframgruvan
Villar de Ciervos, belägen i provinsen Orense, 7 km
rakt söder om den lilla staden Verin. Bolagets namn
är Impensada y Geralda,
Fyndigheten utgöres av en kontaktpneumotolytisk
kaolingång, liggande i kristallin, skiffer eller gnejs.
Strykningen är ungefär nordost-sydvästlig och
stup-ningen 75° mot horisontalplanet. Gången var känd i
dagen till 50 m längd och 1 m bredd. Den var
emellertid belägen i en sluttning och vid den
nuvarande utfraktsnivåns avvägning, som ligger 38 meter
under dagbrottet, är den kända längden ungefär 350
meter. Vid sänkning av den 50 meter långa gången
till 20 m djup hade utvunnits omkring 400 ton slig.
Gången var på det nuvarande djupet 2—3 meter bred.
Malmmineralen utgjordes av både wolframit eller
järnwolframat och scheelit eller kalciumwolframat.
I den nordligare delen av gången fanns nästan
endast scheelit, i de mellersta delarna var den fattigare
och höll endast wolframit, under det att i söder
förekommo både wolframit och scheelit ymnigt. Man
hade där hittat klumpar av rena kristaller vägande
flera hundra kg. Gångmassan, som är alldeles mjuk
och starkt vattenförande, utgjordes av kaolin,
brunfärgad av järnhydrat.
Till 20 m djup hade man brutit gången som öppet
dagbrott. Sedan gick man in med en horisontell
ut-fraktsort, 38 meter under dagbrottets högsta punkt.
Denna ort börjades vid planen utanför
anrikningsverket och drevs västerut tills den träffade gången.
Någon särskild brytningsmetod kan man ej tala om.
Stigorter drevos upp mycket tätt i ungefär 45° :s
lutning och när de kommit upp så nära dagbrottsbotten
man tordes gå, började man bryta åt sidorna och
arrangerade det utbrutna rummet i trattform, så att
Fig. 9. Handsättmaskin från Villar de Ciervos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
