- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Elektroteknik /
41

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UTVECKLINGSTENDENSER INOM SPÅRVÄGSTEKNIKEN.

Av J. Körner.

Automobilen och spårvagnen.

Ovanstående rubrik kan förefalla en eller annan
lekman anmärkningsvärd, som haft svårt att inom
våra landamären spåra någon utveckling alls på detta
område. Det allt uppslukande automobilintresset är
benäget att ställa spårvagnarna på avskrivning. Det
är förklarligt, om den passivitet, som härunder på
en del berörda håll lagts i dagen, bidragit att
ingiva allmänheten den uppfattningen, att
spårvagnen, utan förmåga till anpassning efter ändrade
förhållanden, vore mogen att trängas åt sidan till förmån
för Omnibussen.

I själva verket ligger saken ej alldeles på detta
sätt.

De spörsmål av mer eller mindre allmänt
intresse, som sammanhänga med automobilismens
utveckling och som på senare år åsamkat oss en del
bekymmer, hava av helt naturliga skäl tidigast varit
aktuella i automobillandet U. S. A. Så är även
förhållandet med konkurrensen mellan bilar och
spårvagnar. Det är för övrigt uppenbart, att denna
konkurrens i ett land, där privatbilen spelar en så
dominerande roll, måste bliva oerhört mycket skarpare
än hos oss. Att spårvägarna det oaktat lyckats
draga sig hjälpligt fram och i en del fall t. o. m.
utvidgat sin rörelse, beror utan tvivel uteslutande på
att vederbörande i full insikt om situationens allvar
lagt sig i selen med den största energi för att
tillgodose de stegrade krav från allmänhetens sida, som
det snabba och smidiga nya trafikmedlet gjort
berättigade. Härvid har säkerligen också väsentligen
bidragit, att de elektriska spårvägarna i U. S. A.
representera en mycket betydande industri, vars
förvaltning är underkastad en ganska stark press.

Upptakten till en mer systematisk
automobilkon-kurrens beteckna de-s. k. jitneys, som redan för ca
15 år sedan voro i fullt flor. De som hade tillfälle
besöka San Francisco vid utställningen 1915, hade ett
gott tillfälle avnjuta dess unika fortskaffningsmedel.
Jitneys voro helt enkelt vanliga begagnade
privatbilar, inköpta "second-hand" för att drivas i fri och
obunden trafik, helst utefter spårvägslinjerna, där de
snappade upp en del publik, som satte värde på
större hastighet framför större bekvämlighet.
Givetvis inga koncessioner, utan fullkomligt fribytareliv.
Trafiksäkerheten var det ej heller så noga med, och

vagnarna lastades fulla t. o. m. fotstegets yttersta
kant.

Dessa parasiter beredde stadsspårvägarna under
åtskilliga år på sina håll betydande obehag. Lägges
härtill den lojala, men icke dess mindre år från år
alltmer mördande konkurrensen med privatbilarna,
av vilka f. n. finnas ca 20 mill., är det naturligt nog,
att spårvägsindustriens framtidsutsikter måste hava
tett sig rätt så mörka. Jitneys hava numera spelat ut
sin roll och ersatts av bussar av vida förnämligare
art. Uppgörelsen mellan bussar och spårvägar har
visserligen ej alltid gått i den stilla fridens tecken,
men man kom tämligen snart på det klara med, att
dessa trafikmedel under enhetlig och vaken ledning
lämpligast ntnyttjades till varandras komplettering;
detta har lett till att spårvägsbolagen själva i stor
utsträckning omhändertagit busstrafiken inom sina
resp. områden, en utveckling, som ju senare
anammats flerstädes i Europa, bl. a. även hos oss. I
Amerika torde den allmännaste uppfattningen om
balansen mellan spårvagnen och bussen vara den, att
bussen på grund av sina högre driftkostnader i tät
trafik ej bör söka där ersätta spårvagnen på andra
villkor än att allmänheten betalar motsvarande högre
pris — "de luxe service" —, som i så fall motiveras
av den högre körhastigheten — där sådan verkligen
med säkerhet kan påräknas. Vid gles trafik åter
ställa sig förhållandena annorlunda, i det
spåranläggningens dåliga utnyttjande här ger bussen även ett
ekonomiskt företräde, som sålunda kan utnyttjas vid
ordnande av periferiska anslutningslinjer till ett
befintligt spårvägsnät.

Några drifttekniska principer.

De fundamentala fordringarna på god spårvägsdrift,
liksom på varje annat kommunikationsmedel, äro
befordring shastig het, bekvämlighet och driftsäkerhet.

Hastigheten påverkas — förutom av vagnens
köregenskaper och motoreffekt samt gatutrafikens
restriktiva inverkan på manöverfriheten — främst av
genomsnittliga hållplatsavståndet och
vagnfrekvensen. Vad beträffar hållplatsavstånden föreligger nog
hos oss en benägenhet för onödigt tät förläggning.
Vad allmänheten vinner genom flera hållplatser,"
förlorar den till väsentlig del genom minskad
beford-ringshastighet. För spårvägen medför hastighetens

ELEKTROTEKNIK 3

[ItOAKTQQtJuUUS KÖRNER

INNEHÅLL: Utvecklingstendenser inom spårvägstekniken, av J. Körner. — Om fyrar för flyglinjer, av Max. J.
Luber. — Tillsatsjärnförluster i trefasasynkronmotorer med faslindade rotorer, av L. Dreyfus. — Notiser. —
Litteratur. — Föreningsmeddelanden.

HÄFT. 3

TEKNISK TIDSKRIFT

MARS 1929

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:25:04 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1929e/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free