Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 febr. 1929
ELEKTROTEKNIK
125
II
Ångcentral
T "V 60/300 kW
132kV 12 kY
System "/]’
† ?
Ångcentral -J–V
158,000 kW T1—r
T
T-
centraler, som besörja
stadens energileverans.
De ha sedan några år
tillbaka samkörts med
hjälp av 22 kV:s
jordkablar. Efter ett års
lyckad provdrift med
den bekanta 132 kV:s
kabeln har man
emellertid nu beslutat
successivt utbyta alla 22
kV-linjer mot 66 kV:s
jordkablar. Samkörningen
göres emellertid ej nu
som förut på
kraftstationernas lågspännings-sida, utan kablarna
föras vid dessa och vid
viktigare
distributionscentra upp i dagen och
förbindas med
samlingsskenorna i 66 kV:s
utomhus ställverk. De
passera alltså
stationerna, utan att strömmen
behöver genomgå några
spännings- och
energi-förbrukande transformatorer. Den erforderliga
transformatoreffekten minskas härigenom till enbart den,
som behövs för stationens egen effekt, i stället för
två transformatorer för varje kabel enligt det gamla
systemet.
Härigenom erhålles alltså praktiskt taget en 66
kilovolts samlingsskena med överallt samma
spänning löpande genom staden i hela dess tre mil långa
utsträckning. En generatoreffekt på inalles 1 million
kilowatt är över transformatorer ansluten till denna
relativt korta skena. På grund av effektens storlek
samt den låga reaktansen hos turbogeneratorerna och
ledningarna skulle en välplacerad kortslutning mellan
två faser på 66 kY sidan frigöra en
kortslutningseffekt av 4 500 000 kVA, som ej kunde omhändertagas
av någon nu tillverkad strömbrytare. Induktansspolar
finnas visserligen i generatorkablarna för strömmens
begränsning. De kunna emellertid ej ökas, och om
sådana inkopplades i 66 kV-skenan, försämrades
Fig. 1. Sektionering av Commonwealth
Edison Co:s kraftsystem i Chicago.
Fig. 2. 20 000 kVA, 12/66 V, enfastransformatorer med anordningar för ändring av
omsättningstalet under belastning, placeras i skilda betongceller utan tak.
Transformatorerna kylas med komprimerad luft, som blåses mot kylflänsarna.
spänningsregleringen, som ju var en av de förnämsta
vinsterna med denna samlingsskena.
Man har fördenskull tillgripit metoden med
"åtskilda faser", som hittills endast tillämpats inom
låg-spänningsställverken, även för högspänningssidan.
För generatorspänningen, 12 kV, göras inom
kraftstationerna alla apparater och skenor enfasiga och
placeras på ett avstånd från varandra av ungefär två
meter samt skiljas åt med en brandvägg.
Transformatorerna, 12/66 kV, göras likaledes
enfasiga, spridas upp till 15 meter samt skiljas även de
mecl en brandvägg, se fig. 2. I utomhus
högspännings-ställverken läggas faserna med apparater 7 meter
från varandra samt åtskiljas av ett grovt
järntrådsnät.
I jorden användas överallt enfasiga kablar, som
dragas i skilda cementrör, ingjutna i betong.
Härigenom har man alltså, så långt det sig göra
låter, skyddat sig mot kortslutningar mellan två faser.
Alla förutsättningar för kortslutning till jord
kvarstå emellertid, och om inga extra anordningar
vidtagas, få strömmarna härifrån samma storhetsordning
som kortslutningsströmmen fas till fas. Men
jordslutningsströmmen kan i motsats till den senare, utan
att driftströmmen därav påverkas, begränsas med
t. e. ett lämpligt motstånd i generatorers och
transformatorers nollpunkter. (Man vinner
ingenting genom att anordna åtskilda faser, där sådant
motstånd ej finnes. En sådan installation finnes dock
i en amerikansk stad, där nollan ej kunde jordas
genom motstånd, eftersom autotransformatorer
användas för upptransformeringen.)
Om emellertid fel till jord uppstode samtidigt i två
faser, så sökte sig naturligtvis ej strömmen väg
genom jordmotståndet, utan man fick såsom resultat den
höga strömmen mellan faserna, (Det bör kanske
framhållas, att förutsättningar för sådana samtidiga
jordslutningar finnas, ty vid jordström från en fas stiger
ju spänningen på de båda andra på grund av
spänningsfallet i nollmotståndet, varav genomslag även i
dessa kunde bliva följden). Eftersom alla
strömbrytare etc. äro konstruerade blott för jordströmmen,
får något sådant ej tillåtas. Det första felet måste
användas för att ögonblickligen bortkoppla linjen
eller apparaten.
Momentan-reläer i en eller annan
differentialkoppling användas fördenskull som skydd för
alla delar av systemet, där man måst
tillgripa åtskilda faser.
När detta system först tillämpades
inom själva kraftstationernas ställverk,
byggdes betongkonstruktionerna i dessa
på vanligt sätt, förutom att alla korsande
armeringsjärn isolerades från varandra i
korsningspunkterna med påträdda
gummihylsor, på det inga slutna ledande
banor skulle uppstå t. e. runt en fas. Då
emellertid vid olika tillfällen vid
jordslutningar överledning till övriga faser
uppstod i järnet inuti betongen med
fas-faskortslutningar som resultat, måste det
gamla byggnadssättet förbättras. Numera
lämnas alltid i golv och tak mellan faserna
ett mellanrum fyllt enbart av betong, där
inga armeringsjärn eller andra ledande
föremål få finnas (se fig. 3).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
