Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 febr. 1929
ELEKTROTEKNIK
175
Beträffande generatorernas inkoppling på stora,
tomgående nät betonades, att svårigheterna minskas med
den växande samkörningen. I detta sammanhang
framhölls, att generatorer skola helt och hållet
reserveras för den verkliga energialstringen, under det
att kapacitetseffekten bör kompenseras uteslutande
genom faskompensatorer, synkrona eller asynkrona.
Dylika maskiner hava på grund av de roterande
delarnas mindre tröghetsmoment större stabilitet vid
tomgång än generatorerna. Även berördes
generatorernas konstruktion med hänsyn till
överföringssystemens stabilitet samt frågan om
magnetiserings-och regleringssystem.
Diskussionen rörande de olika rapporterna i denna
grupp blev på grund av bristande tid ganska knapp.
Beträffande förslaget att för kontrollering av
generatorernas isolation undersöka isolationsmaterialets
dielektriska förluster påpekade Goodlet (England),
att provet endast giver ett medelvärde på
dielek-trikumets effektfaktor, men att det ej säkert påvisar
närvaron av svaga punkter eller luftblåsor, som
kunna giva anledning till fel framdeles. Wilczeck
(Ungern) befarade, att kravet på låga dielektriska
förluster kunde tvinga konstruktörerna att övergå till
mindre värmebeständigt isolationsmaterial.
Parallelldrift.
Tvenne rapporter av Roncaldier (Italien) och
Beznicek (Tjeckoslovakien) avhandlade olika
spörsmål rörande parallelldrift och samköming. Härvid
berördes frågan om energiens uppmätning och
debitering, "load dispatching", spänningsreglering m. m.
Vid diskussionen uppehöll man sig särskilt vid
stabilitetsproblemet och lämpligaste metoden att sätta
större linjer under spänning.
Oljeströmbrytare.
Största intresset tilldrog sig en rapport, utarbetad
av den schweiziska strömbrytarekommitté, som
tillsattes vid 1927 års session. I denna rapport
lämnades en sammanställning över de svar, som
kommittén erhållit på en utsänd rundfråga rörande
viktigare oljeströmbrytarespörsmål. Det konstaterades,
huru olika bryteffekt, brytspänning och brytström
definieras i olika normer och huru angeläget det är,
att enhetliga definitioner på detta område bliva
antagna, I slutet av rapporten har kommittén avgivit
en del förslag till dylika definitioner och
bestämmelser.
I en annan av Wedmore, Whitney och Bruce
(England) författad rapport lämnades en utförlig
redogörelse för en mängd i England utförda
brytförsök, vid vilka brytningsförloppet ingående
studerats. Särskilt har man därvid undersökt den
av ljusbågen i oljan bildade gasen och dess
inverkan på brytningsförloppet. Av undersökningarna
framgick bl. citt huvudbeståndsdelen av
ovannämnda gas utgöres av väte samt att den per
kWsek. ljusbågsenergi alstrade gasmängden uppgår
till ca 70 cm3 vid normal temperatur och normalt
tryck. Ljusbågslängden i gas visade sig vara
oberoende av strömstyrkan inom det undersökta området
(200—1 600 amp.).
Vidare förelåg en rapport av Kopeliowitch
(Schweiz), i vilken författaren redogjorde för olika
teorier rörande brytningsförloppet i oljeströmbrytare
samt för en del hos Brown Boveri & Co. utförda
brytförsök, avseende att klarlägga denna fråga.
Försöken resulterade i den slutsatsen, att
oljekolvs-teorien bäst förklarade de vid proven iakttagna
företeelserna. I anslutning till denna rapport visades en
film, som på ett åskådligt sätt framställde
spiralkontakternas verkningssätt.
Slutligen lämnade Raemy (Frankrike) en
redogörelse för den nya franska provstationen för
oljeströmbrytare, tillhörig firman Ateliers de
Construc-tions Électriques de Delle. I samband härmed
visades en film över en serie brytningsprov.
Rapporterna föranledde en livlig diskussion,
varvid man särskilt uppehöll sig vid definitionen på
brytningsförmåga.
Transformatorer.
Beträffande transformatorer förelågo endast trenne
rapporter, författade av Stigant (England), Girault
(Frankrike) och Holbrook (England), vilka
samtliga behandlade isolationsspörsmål. Den förstnämnde
författaren hade koncentrerat sig på frågan om
varvisolationen. Efter en redogörelse för engelsk
praxis beträffande användning av förstärkt isolation
och isolationsfordringarna för olika delar av
trans-formatorlindningarna gick Stigant in på spörsmålet
om spänningsfördelningen vid en
transformatorlind-nings utsättande för impulsspänningar. Vidare
innehöll S:s rapport ett motiverat förslag till
bestämmelser för varvisolationen. Enligt detta skulle
lind-ningsisolationen graderas i tre steg, nämligen normal
isolation, förstärkt isolation och extra förstärkt
isolation. Genom kurvor visades det procentuella
antalet varv, som skulle hava den ena eller andra
isolationen vid olika driftspänningar. I samband
härmed föreslogs en viss skärpning av
isolationsfordringarna vid växande transformatoreffekt.
Giraults rapport rörde fordringarna på
isolations-hållfastheten mot jord samt isolationsprovs utförande
vid transformatorer med ständigt jordförbunden
nollpunkt. Enligt franska normerna skola dylika
transformatorer provas med en inducerad spänning av
2,73 u + 1000 voit, där u är huvudspänningen i
voit. En närmare redogörelse för orsaken till denna
bestämmelse lämnades. Rapporten slutade med ett
omnämnande av principen för isolationens gradering
inom hela anläggningen med isolationshållfastheten
växande från linjerna till transformatorlindningarna.
Denna princip framställdes som en amerikansk nyhet.
Den sistnämnda frågan behandlades mera ingående
av Holbrook. Denne framhöll, att linjeisolationen
skall vara grundläggande för den övriga isolationen,
vilken awäges så, att den tål alla överspänningar,
som ej föranleda isolatoröverslag. Linjeisolationen
å sin sida bestämmes för varje särskilt fall med
hänsyn till topografiska och klimatiska förhållanden,
särskilt åskfrekvensen. Beträffande
överspänningarnas storlek lämnade H. en del uppgifter, baserande
sig på resultaten från undersökningar med
katod-stråloscillograf och klydonograf. Även visade han,
vilken isolationshållfasthet transformatorerna böra
hava i förhållande till linjeisolatorernas
överslagsspänning för att de skola vara skyddade mot
inkommande överspänningar, varvid hänsyn endast
behöver tagas till isolatorerna inom högst 1 km
avstånd från transformatorstationen. Författaren be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
