Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
TEKNISK TIDSKRIFT
7 sept. 1929
för att vara ekonomiskt godtagbar. Innan rör och
andra detaljer hunnit ned till nuvarande prisnivå,
kunde således denna typ av högfrekenstelefoni icke
tänkas, varför typen också är helt ny. En annan
fordran på högfrekvenstypen ifråga är, att
utrustningen bör vara sammanförd i lättransportabla
enheter, som medgiva enkelt upp- och nedmontage.
För system, som uppfylla dessa fordringar, torde
emellertid användning kunna finnas inom så gott som
alla länder, som ännu delvis använda
blankledningsnät för interurbantrafiken.
Svenska telegrafverkets förut befintliga system
ha varit av den första typen. Under sista året ha
några anläggningar av den sistnämnda typen
uppsatts, varvid Standard Electrics s. k. D-system
kommit till användning. Å sträckan
Göteborg—Halmstad, där två D-system uppsatts, hade nybyggnad
uppskjutits i avvaktan på vissa utredningar. Då
sedan Halmstadutställningen orsakade en särskilt
snabb ökning i telefontrafiken, passade det utmärkt
att omedelbart möta behovet med ett par dylika
anläggningar.
På sträckan Norrköping—Nässjö, där två andra
D-system nu arbeta och två ytterligare i dagarna
uppsättas, pågår som bekant anläggning av
rikskabel, varför nybyggen i görligaste mån inskränkas.
Nässjöändstationen har beräknats kvarstå, sedan dèn
nya kabelanläggningen tagits i bruk, medan
Norrköpingsutrustningarna skola utplaceras på skilda
håll. För närvarande anses t. e. Halmstad och
Hälsingborg som lämpliga andra ändstationer.
Standard Electrics högfrekvenstelefonsystem typ D.
De första anläggningarna av denna typ voro nyss
uppsatta för provdrift mellan Syracuse och
Water-town vid författarens besök i Staterna årsskiftet
1926—27 och de stora förhoppningar, som då knötos
vid detsamma, synas ej ha kommit på skam. I
Förenta staterna har ett mycket stort antal anläggningar
uppsatts och i Europa har enbart inom Spanien ett
trettiotal funnit användning.
Principen för D-systemet framgår av fig. 1. (Någon
mellanförstärkning ute på linjen användes ej.)
Två olika bärfrekvenser användas för överföringen
av talet i de båda skilda riktningarna. Bärvågen
och övre sidobandet bortfiltreras, och endast det
undre sidobandet överföres, varigenom dels effekten
på linjen nedbringas, dels större beständighet för
restdämpningen erhålles vid variation i
ledningsdämpningen. De olika ändstationerna betecknas
med A och B. A sänder med en bärfrekvens av
10 300 p/s och B med 6 870 p/s. Det frekvensområde,
som härigenom tages i anspråk ute på ledningen, är
4 000—10 000 p/s.
Som bekant blir det svårare att binda de högre
frekvenserna vid den använda ledningen, ju mera
frekvenstalet stiger, varför användning av flera
hög-frekvensanläggningar med samma bärvåg på samma
stolp linje är uteslutet vid högre bärfrekvenser eller
åtminstone fordrar en mycket noggrann balansering
av ledningarna, vilket är svårt att genomföra vid
telegrafverkets skruvningssystem, som i övrigt
erbjuder många fördelar. Yid D-systemets lägre
bärfrekvenser har det emellertid visat sig, att flera
system utan extra åtgärder ute på linjen kunna
arbeta på samma stolplinje och isynnerhet samma
fyrskruv. Interferens med annat system, arbetande
med högre bärfrekvenser än 10 000 p/s, behöver
givetvis ej heller befaras.
En annan fördel med den låga bärfrekvensen är,
att inlänkade kablar ej förorsaka alltför stor
dämpning, varför specialpupinisering eller
blanklednings-bygge ej erfordras för att göra befintliga ledningar
lämpade för ifrågavarande högfrek vensdrift. Som
exempel må anföras, att på sträckan Göteborg—
Halmstad arbetas över 148,4 km 3 mm kopparledning
och 6,3 km vanlig interurbankabel.
Ledningsdämp-ningen skulle här kunna ökas ytterligare utan
olägenhet. Man beräknar, att c:a 250 km kopparledning
och 4 km kabel skola kunna ingå i den med D-system
utrustade ledningen.
Högfrekvensanordningen för varje ändpunkt
består av en modulator och en demodulator; någon
särskild oscillator för högfrekvens erfordras icke på
grund av den använda kopplingen. Modulatorn
består av 2 balanserade rör, som sålunda alstra
högfrekvensen, ombesörja moduleringen genom
talströmmarna, giva tillräcklig förstärkning samt genom
kopplingen till största delen undertrycka
bärfrekvensen i uttaget. Demodulatorn alstrar på motsvarande
sätt ursprungliga bärfrekvensen på mottagarsidan,
varvid full synkronism måste råda, om distorsion
skall undvikas, demodulerar det inkommande
högfrekvensbandet, ger nödig förstärkning och
undertrycker bärvågen i lågfrekvensuttaget.
Som framgår av fig. 1 är modulatoruttaget över
modulatorbandfiltret och separationsfiltrets
högfre-kvensdel kopplat till blankledningen. På
motsvarande sätt är demodulatorkretsen ansluten till
linjen via demodulatorfiltret och separationsfiltrets
Fig. 1. Principschema för Di högfrekvenstelefonaniäggning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
