Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
TEKNISK TIDSKRIFT
7 sept. 1929
Anläggningen, sona drives med 3 000 voit likström,
omfattar c:a 50 km enkelspår, 10 st. 150 tons lokomotiv
samt en 6 000 kW understation, ansluten till Puebla
Tram way Light & Power Co (42 kV 60 per.).
Kontaktledningsstolparna utfördes dels av betong, dels
av begagnad järnvägsräls.
Understationen utrustades med 2 st. aggregat,
bestående av växelströmsmotor med tvenne seriekopplade
likströmsgeneratorer, allt i huvudsak efter samma system
som tillämpats vid Chicago & Milwaukee m. fi. banor.
De 10 lokomotiv, som ersätta 32 ånglok, äro av typ
B + B + B, vardera med 6 st. dubbla kuggväxelmotorer.
Loken hava tre grundhastigheter, 10, 20 och 30 km pr
timme och utveckla vid högsta hastigheten en dragkraft
av 22 ton. Genom tvenne shuntlägen kan hastigheten
vid lättare last uppbringas till 40 km.
’Senare har efterbeställts två maskiner av samma typ
1’ör elektrifieringens utsträckning till Paso del Macho.
Sträckan Orizaba—Esparanza har varit i full drift
sedan jan. 1925 och under de därpå följande åren har
gjorts noggranna studier av elektrifieringens ekonomi,
som åskådliggöres av nedanstående tabellariska
sammandrag, varvid årskostnaderna angivas i dollars.
Driftposter Ångdrift Elektr. drift Besparing Beräknad Verklig
Maskinpersonal .... 185 946 87 390 98 556 76 538
Tågpersonal ........ 130 332 64 326 66 006 62 099
Bränsle resp.
ström ................ 300 834 186 840 113 994 71790
Lokreparationer .. 408 354 35 814 372 540 304 137
Stallar och verk-
städer ................ 23 388 11 070 11718 15 105
Smörjmaterial........ 19 146 552 18 594 13 735
Understation ........ — 12 924 — —
Ledningar ............ — 5136 — —
S:a 1 068 000 404 652
Besparingen, som är 27 % större än den beräknade,
utgör 26 %’ på elektrifieringskostnaden, häri inräknat
även de nya lokomotiven, vilken senare kostnad i själva
verket kompenseras av motsvarande post vid ångdriften,
om denna skulle beräknats med nyanskaffade maskiner.
Då lokomotivkostnaden utgör runt hälften av hela
elektrifieringskostnaden är tydligt, att det goda
resultatet i verkligheten ställer sig än mer glänsande.
Egenskaper hos modernt isolatorporslin. I
Mitteilungen der Hermsdorf-Schomburg Isolatoren G. m. b. H.
häfte 39, 19218, redogör H. Handrek för elektriska och
mekaniska egenskaper hos modernt isolatorporslin.
Genomslag shållfastheten provas på plattor med
förtjockade kanter samt ledande beläggning på båda sidor
fram till de upphöjda kanterna. Plana plattor utan
kantförstärkning äro obrukbara, enär genomslaget då
alltid inträffar vid beläggningens kant och vid lägre
spänning. Prima isolatorporslin bör numera ha en
genom-slagshållfasthet av 36 kV pr mm vid 2 mm skikttjocklek,
men det är möjligt att komma över 40 kV pr mm. För
vanliga mantelisolatorer av 20 mm tjocklek bör kunna
garanteras en genomslagsspänning av minst 130 kV, men
vid provning har erhållits mellan 180 och 250 kV.
Genomslagshållfastheten beror förutom av massans
sammansättning framför allt av dess täthet. Poröst
porslin är för högspänningsändamål obrukbart. Glasyren
har på grund av sin ringa tjocklek intet inflytande på
hållfastheten, som f. ö. från de lägsta förekommande
temperaturer upp till 120 °C är praktiskt taget oberoende
av temperaturen. Vid högre temperaturer faller den
däremot starkt och är vid 300° något mindre än hälften,
vid 400 °C mindre än fjärdedelen av detta normalvärde.
De dielektriska förlusterna sjunka med ökad frekvens.
Förlustfaktorn utgör vid vanlig temperatur och 50
perioder 0,oi5—0,030, vid 800 perioder 0,oio—0,oi5 samt vid
100 000 perioder 0,oo85—0,oooo. Förlustfaktorn stiger
något med spänningen, minskas med tilltagande
godstjocklek och är starkt beroende av temperaturen. Vid
50 per. och 30 °C erhölls sålunda förlustfaktorn 0,02, vid
60 °C var den redan dubbelt så hög och 85 ° mer än
tredubblad. Någon temperaturstegring i samband med
genomslaget har ej kunnat konstateras.
Ytmotstdndet beror väsentligen av ytans
beskaffenhet och luftens fuktighet. Glasyr fördröjer isolatorns
nedsmutsning och underlättar dess renspolning genom
regn och är därför av fördel. Vid i övrigt ren yta
spelar dock glasyren ej så stor roll som tidigare
antagits.
överslagsspänningen beror även av porslinets
ytbe-skaffenhet, vid regn dock i vida högre grad än i torrt
tillstånd.
Specifika motståndet utgör 1014—10ls ohm pr cm vid
normal temperatur.
På de mekaniska egenskaperna har glasyren
betydande inverkan, liksom även på porslinets
hållbarhet mot temperaturväxlingar. På rätt sätt glaserade
isolatorer kunna doppas i flytande bly av 400 °C
temperatur eller lokalt upphettas genom ljusbåge till dess
porslinsmassan droppvis smälter.
Då med en viss sammansättning av massan ej alla
önskvärda elektriska och mekaniska egenskaper kunna
förenas, har man på senare år utexperimenterat olika
porslinssorter för olika ändamål. För elektrotekniskt
bruk komma härvid i fråga tvenne huvudgrupper:
porslin med övervägande hög elektrisk hållfasthet och
vid vilket den mekaniska hållfastheten är av mera
underordnad betydelse, samt porslin med hög mekanisk,
men lägre elektrisk hållfasthet. Till den förra
gruppen räknas framför allt porslin för genomföringar, till
den senare stödisolatorer för radiomaster. På denna
väg har man nått utomordentligt goda resultat. Som
exempel nämnes, att nyare mantelisolatorer av
normalt utförande uppvisa en brotthållfasthet av 10 000 kg,
större typer t. o. m. upp till 20 000 kg. En
stödisola-tor för fundamentisolation vid antennmaster uppnår vid
20 cm diameter en brotthållfasthet av 600—700 ton.
Vätgaskylning av elektriska maskiner. Vid några
tidigare tillfällen har i denna tidskrift omnämnts de
framsteg, som gjorts hos General Electric och Westinghouse
vid anordnande av vätgaskylning för elektriska
maskiner.
I septembernumret av Electric Journal behandlar C. J.
Fechheimer de teoretiska grundlagen för den nya
kyl-metoden, varur efterföljande hämtas.
Huvudfordringarna på ett gott kylmedel äro a) god
värmeledningsförmåga, b) låg täthet, c) högt specifikt
värme, d) frihet från skadlig koronabildning, samt
e) oförmåga att underhålla förbränning. Hur dessa
faktorer gestalta sig för olika gaser, i jämförelse med luft,
framgår av nedanstående tablå.
Luft Kväve Koloxid Väte Helium Metan
Värmeledningsför-
måga .......... 1 1,08 0,04 6,69 6,40 1,29
Täthet .......... 1 0,07 1,52 O,07 0,14 0,55
Specifikt värme .. . . 1 1,046 0,85 14,35 5,25 2,50
Värmekapacitet .. .. 1 1,02 1,29 0,99 0,72 1,38
Värmeavledning . . . 1 1,03 1,13 1,51 1,18 1,43
Av siffrorna framgår, att vätgasen i fråga om låg
täthet är vida överlägsen varje annat kylmedel, och ställer
sig 14 ggr bättre än luft. Samma är förhållandet med
specifika värmet. Som följd härav blir vätets specifika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
