- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Kemi /
5

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

9 febr. 1929

KEMI

5

Fig. 1.

nästa diffusör, som innehåller cellulosarikare ved, och
får ur denna förtränga den däri befintliga
socker-rikare lösningen, vilken i sin tur införes i nästa
diffusör i batteriet osv. I diffusör 3, som nu innehåller den
sockerfattigare lösningen från diffusör 2, fortsätter
försockringen, liksom i diffusör 4 etc., i beröring med
den nya, starkare syran ytterligare, tills ett nytt
jämviktstillstånd inträder. Cirkulationen vidtager sedan
ånyo.

När cellulosan är fullständigt uppsluten i den första
diffusören, som då endast innehåller lignin och stark
saltsyra, urkopplas diffusören och samtidigt inkopplas
en ny med färsk sågspån vid batteriets andra ända.
Dessförinnan avtappas så mycket av den
sockerrikaste lösningen som motsvarar en diffusörfyllning.

Ett sådant diffusörbatteri visas upptill till höger på
fig. 1. Den till vänster belägna gruppen av 7
diffusörer är avsedd för försockringen. Vid användning
av ett sådant batteri erhållas lösningar med en
sockerhalt av c:a 30 %. Det visade sig emellertid, att man
kunde erhålla sockerlösningar med vida högre
koncentration, om försockringen i de sista diffusörerna
utföres vid högre temperatur. Höjes sålunda
reaktions-temperaturen i de sista diffusörerna till 30 à 40°C
emot 15 à 20°C i de föregående diffusörerna i
batteriet, så kan sockerkoncentrationen ökas till 40 à 44 %
i den sista diffusören. För att ernå detta inkopplas
ytterligare två diffusörer till de på fig. 1 visade sju,
vilka båda sista diffusörer hållas vid den högre
temperaturen. Kapaciteten pr kubikmeter
diffusörinne-håll är därvid 65 kg socker pr 24 timmar.

Teoretiskt borde saltsyrans klorvätekoncentration
under processen ökas, enär vid hydrolysen förbrukas
vatten. Detta inträffar dock icke utan i stället
motsatsen; klorvätehalten sjunker tvärtom från diffusör
till diffusör och uppgår i den sista till endast 28 à 30
%. Detta till synes egendomliga förhållande beror på
ligninets förmåga att absorbera klorväte. För att

vidmakthålla syrans klorvätekoncentration och
därmed uppslutningsförmåga, kan densamma avtappas
från en lämplig diffusör i batteriet, koncentreras med
klorväte och sedan ånyo införas i en lämplig diffusör.

När cellulosan är fullständigt uppsluten i en
diffusör och denna urkopplas från uppslutningsbatteriet,
innehåller densamma, som ovan nämndes endast
koncentrerad saltsyra och lignin. På grund av ligninets
ovannämnda förmåga att kvarhålla klorväte kan
saltsyran icke direkt avskiljas från ligninet genom
filtrering eller urpressning; en del lignin kvarhåller
nämligen 7 à 8 delar klorväte. För att avlägsna och
återvinna saltsyran, måste denna därför uttvättas ur
ligninet, vilket ävenledes sker i ett batteri
seriekopplade diffusörer.

På fig. 1 synes den grupp diffusörer, i vilken
uttvättningen försiggår, till höger. Den därvid erhållna
saltsyran har en koncentration av c:a 38 %. Den
koncentreras sedan med klorväte till erforderlig halt
och införes därefter ånyo i processen. När
uttvättningen är fullbordad, innehåller diffusören förutom
lignin 2-procentig saltsyra. Denna avtappas från
ligninet, som därefter tömmes ur diffusören, som
sedan ånyo fylles med sågspån och inkopplas i
upp-slutnmgsbatteriet.

Sockerlösningens upparbetning.

Den erhållna sockerlösningen innehåller, som ovan
nämndes, 40 à 44 % socker; resten utgöres av
saltsyra med en koncentration av c:a 30 %.
Avskiljandet av saltsyran från sockret var en procedur, som
från början vållade stora svårigheter. En direkt
destillation kunde icke ifrågakomma, då intet material
fanns, som kunde motstå saltsyrans angrepp och
samtidigt ha tillräcklig värmeledningsförmåga.
Temperaturen får heller icke överstiga 70° C., såframt
sockret icke skall sönderdelas; destillationen måste
därför utföras i vakuum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:25:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1929k/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free