Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 jan. 1929
KEMI
7
Fig. 3.
erhålles ett torrt sockerpulver, innehållande 89 à 90
% socker, 1 à 2 % syra, c:a 2 % salter och resten
vatten.
Hela den ovan beskrivna fabrikationsprocessen
kallas Rheinau-processen. Fig. 1 visar schematiskt
en totalbild av den för processens genomförande
erforderliga apparaturen. Det kan måhända vara
lämpligt att här i ett sammanhang beskriva densamma.
Sågspånen transporteras från upplaget längst upp
till vänster på fig., får passera genom en roterande
torkugn, och föres sedan medelst en transportör till
det förutnämnda försockringsbatteriet (den vänstra
diffusörgruppen). Den från batteriet avtappade
sockerlösningen föres till den i figurens mitt visade
destillationsanläggningen och efter saltsyrans
avde-stillering till torkanläggningen nederst till vänster.
Sistnämnda båda aggregat visas i större skala på
fig. 2 och 3. Den från uttvättningsbatteriet
(diffusörgruppen till höger) erhållna saltsyran ävensom
den från destillationsanläggningen återvunna föras
till koncentrationsanläggningen för syran, nedtill till
höger. Därifrån pumpas den regenerade syran upp
till en reservoar ovanför försockringsbatteriet.
Det s. k. prodor-förfarandet.
Vid fabriken i Génève har förutom den ovan
beskrivna Rheinau-processen även ett annat förfarande
kommit till användning vid försockringen. Enligt
detta förfarande, som utarbetats av de schweiziska
ingenjörerna Terisse och Levy, utföres hydrolysen
liksom vid Dangevilliers förut- refererade försök, som
varit förebilden, med klorvätegas, som får inverka
på fuktig sågspån.
Försockringen utföres i detta fall i en apparat av
det utseende, som fig. 4 visar. Sågspånen införes
först med en fuktighetshalt av c:a 4 % i den s. k.
"biandaren", som består av grova stengodsrör, och
utsättes där för inverkan av klorvätegas.
Behandlingen tag-er en tid av endast c:a 15 minuter, varefter
sågspånen genomdränkes med sin egen vikt
40-pro-centig saltsyra, som införes nedtill i biandaren.
Sågspånen införes sedan upptill i ett reaktionskärl,
liknande en vanlig rostugn för svavelkis i 12 etager,
av vilka de övre äro vattenkylda för avledande av
reaktionsvärmet, de nedre däremot uppvärmda med
varmvatten för att underlätta försockringen under
sista stadiet av hydrolysen. Genom detta reaktions-
kärl föres sågspånen av vattenkylda rörarmar
långsamt nedåt från etage till etage, medan klorvätegas
samtidigt strömmar i motsatt riktning. Klorväte
absorberas härvid så starkt, att syrans koncentration
blir 50 à 55 %. En sådan syra verkar, som man ju
kan förutse, vida starkare försockrande än den vid
Rheinau-processen använda 40-procentiga; man kan
därför här ernå praktiskt taget fullständig
försockring av träet.
Försockringen i denna apparat tager en tid av c:a
8 timmar. Den erhållna reaktionsprodukten, som är
av degartad koncistens, är på grund av den höga
klorvätehalten omöjlig att direkt bearbeta vidare.
I och för avlägsnandet av huvudparten av klorvätet
får densamma därför passera genom en annan
apparat av likartad konstruktion, som genomströmmas av
varmluft av c:a 70° C. Härigenom erhålles, då
processen förlöper normalt, en torr produkt av
sågspånens struktur. Ur denna utvinnes sedan sockret
genom systematisk utlakning med varmt vatten i ett
diffusörbatteri. Den så erhållna sockerlösningen
bearbetas sedan vidare på samma sätt som vid
Rheinauprocessen.
Reaktions-kärlen vid prodor-metoden äro utförda
av ett material, bestående av en blandning av kvarts
och tjära, som väl motstår klorvätets angrepp. Detta
material har fått namnet "prodorit", efter vilket
hela metoden uppkallats. En totalbild av den vid
prodor-processen använda apparaturen visas i fig. 5.
Prodor-processen erbjuder flera fördelar, men den
stora svårigheten är, att klorvätets lösningsvärme
stegrar temperaturen så högt, att sockret förstöres.
Metodens tekniska användbarhet blir därför beroende
av, huruvida det lyckas att i tillräcklig grad avleda
detta värme, vilket hittills knappast kunnat
åstadkommas genom den ovannämnda vattenkylningen.
Träsockrets användning.
Som förut framhållits har träsockret hittills
uteslutande fått användning för alkoholframställning.
Allt det enligt Rheinau-processen erhållna sockret är
dock icke direkt jäsbart; genom reversion bildas
nämligen i den koncentrerade sockerlösningen
sammansatta sockerarter, som före jäsningen måst inverteras.
SÅGSPÅN
Fig. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
