Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
TEKNISK TIDSKRIFT
14 sept. 19-29
Fig. 1.
arter (58 Ce—71 Cp). Vi konstatera således följande
enkla lagbundenhet beträffande besättningstalen för
de utbildade elektronskalen:
2 st. s-elektroner,
6 „ P- „
10 „
d-14 „ f-
Serien 2, 6, 10, 14, ... benämnes Stoners tal.
Varpå beror nu denna märkliga begränsning av
elektrontalet i de olika skalens undergrupper, utan
vilken kemiens uppgift hade begränsats till ett trivialt
konstaterande av ett otal fakta, saknande inre
sammanhang? I denna fråga bottnar valensproblemet.
Pauli ekvivalensregel.
Den individuella elektronens energitillstånd i atomen
kännetecknades ovan medelst kvantetalen ni och l{.
Ur de magnetooptiska undersökningarna finner man
emellertid, att atomen i ett magnetfält intager vissa
diskreta energitillstånd, svarande till en spektrallinjes
uppspaltning uti ett antal skarpa komponenter
(Zee-man-effekten). Denna effekt tydes på så sätt, att den
impulsvektor, som representerar kvantetalet l( ställer
in sig i sådana riktningar att vektorns projektion (m)
i fältets riktning (H) antager heltalsvärdena
m = 1, 1—1, 1—2,..., —1 (figur 2)
Denna elektronbanans och därmed hela atomens
egendomliga "rymdkvantling" framträder för övrigt mera
omedelbart uti Stern och Gerlachs undersökningar
över atom- och molekylstrålar i inhomogena
magnetfält.
För att erhålla en uttömmande beskrivning över
multiplettstrukturen i spektra tvingas man slutligen
att tilldela elektronen ett fjärde kvantetal (s{ — 1/i)
och som tillskrives en viss egenrotation hos
densamma ("elektronspinn"). På grund av
kopplingsförhållanden mellan de olika elektronerna i
skalet ställa sig dessa elektronspinn inbördes
parallellt eller antiparallcllt (s,; = ± V2) att det
för hela atomen resulterande elektronspinnet antager
hel- eller halvtalsvärden (S — 0, 1, 2,... eller S = 1/2,
SU, 5/a, ...) allt eftersom antalet elektroner i det
oavslutade skalet är jämt eller udda. Sammanfattande
fastställa vi således energitillståndet hos varje
elektron i atomen medelst fyra kvantetal:
n{ Ii m{ st (kvantkvadruppeln)
fi = 0, 1, 2, ...
I mi = h l^i 1 j
U = ±l
H
Fig. 2.
Vi införa nu följande mycket fundamentala princip
beträffande elektronens rörelsefrihet inom det
fyrdi-mensionella cellsystem, som angives av
kvantkvadruppeln: två eller flera elektroner kunna icke samtidigt
intaga en och samma cell eller ett och samma
energitillstånd (n, l, m, s). I ett fullt besatt skal (He, Ne
etc.) innehåller således varje cell en elektron. Denna
Pauli ekvivalensprincip står icke såsom en isolerad
regel, men utgör den naturliga konsekvensen av de
synpunkter vi ovan utvecklat. Den ingår som ett
logiskt led uti den nya kvantmekaniken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
