Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 sept. 1929
KEMI
91
substituerade föreningar. Ju mera syre är för
handen, ju bättre extraherande bliva föreningarna men
också oftast mera vattenlösliga.
De träkolningsfabriker i Förenta staterna, som
ingått för denna metod, extrahera en från tjära genom
destillation befriad träsyra för att erhålla en bättre
kvalitet på råättiksyran. Det har emellertid visat sig
vid de försök, jag utfört med denna metod, att det
är lika lätt och ekonomiskt fördelaktigare att i
samband med metanolavdrivningen endast avolja syran
samt att härefter utextrahera den lösliga tjäran
tillsammans med ättiksyran. Den sedermera vid
ättiksyredestillationen erhållna tjäråterstoden
vakuumde-stilleras för att fullständigt befrias från ättiksyra.
Huvudvikten ligger emellertid i bortskaffandet av
oljorna i träsyran, och måste detta göras fullständigt,
då de annars lätt börja spöka vid rensyredestillationen.
Den vid råsyredestillationen erhållna tjäråterstoden
håller en ej oväsentlig mängd kreosot, som vid vissa
tider kan uppgå till 0,1—0,15 % av träsyremängden
samt har visat sig vara särdeles rik på guajakol.
Fraktionen 200—220° har i allmänhet en sp. v. överstigande
1,09, och är av stor betydelse för de fabriker, som
bearbeta sin tjära på farmaceutisk kreosot, då
utbytet genom denna guajakolstarka kreosot kraftigt
förbättras.
Några svårigheter att rendestillera den erhållna
ättiksyran förefinnas ej. De mindre kvantiteter
lågkokande oljor, som ej kunnat avskiljas från träsyran
och som blivit upptagna i eterlösningen avgå i det
ättiksyresvaga fördestillatet, varefter en oljefri
ättiksyrefraktion erhålles. Rendestilleras denna med en
mindre kvantitet kaliumpermanganat, erhålles en i
alla avseenden ren slutprodukt.
I konstruktivt hänseende ha svårigheterna varit
ganska stora för att få fram en lämplig extraktör.
Diverse olika ringfyllningar ha provats liksom olika
typer av kapselkolonner, där eter fått bubbla upp
genom kapslarna i det med träsyra fyllda rummet. Man
har stannat vid ett slags silplåtskolonner, där
varannan botten är fast och varannan roterande omkring
en genom kolonnens mitt gående axel. Mina egna
försök med extraktionsmetoden har lett mig fram till
en modifikation av denna anordning. Jag har
borttagit de roterande silarna och i stället tillfört
etern uppvispad i det avgående vattnet.
Silbottnar-nas uppgift är endast att förhindra roterande
strömningar i vätskan. Uppstode ej dessa störningar skulle
extraktionen lika lätt kunna utföras i ett rör utan
någon som helst fyllning, och där eterpartiklarna
endast fritt fingo stiga i vätskan. Kontakttiden kan
också delvis regleras genom att till etern sätta vissa
ämnen med högre sp. v. och härigenom minska
stig-hastigheten.
Hur ställer sig metoden i ekonomiskt avseende?
Hur stor blir eterförlusten och huru mycket ånga
erfordras pr kg ättiksyra?
Enligt verkställda mätningar vid
fabrikationsmäs-siga anordningar ligger eterförlusten omkring 3,5 %
av den framställda ättiksyran. Ångförbrukningen
håller sig vid en extraktion av odestillerad träsyra
omkring 17 kg pr kg ättiksyra och vid en destillerad
syra omkring 22 kg. Inkluderas i kostnaden även
arbetslöner, skulle man komma fram till en
tillverkningskostnad i gynnsammaste fall av 12 öre pr kg
ren 99-% ig ättiksyra.
Distillerie des Deux-Sevres i Frankrike har
utarbetat metoden för konstsilkeindustrien och
rekommenderar etylaeetatet som lösningsmedel. Fördelen
gent emot eter ligger i bättre, dvs. högre kokpunkt
samt mindre vattenlösliga egenskaper, så att en
starkare råsyra erhålles.
Isotropisk destillation.
Som jag redan nämnt ligga kurvorna för
sammansättningen av de korresponderande ång- och
vätskefaserna för vatten-ättiksyra mycket nära varandra.
Så har t. e. enligt Bergströms destillationskurvor
en 10 %-ig ättiksyra en kokpunkt av 100,2°C, och
denna lösning befinner sig i jämvikt med en ångfas,
hållande 7,4 % ättiksyra och 92,6 % vatten. En 80
%-ig ättiksyra har en kokpunkt av 105,1 % och denna
lösning befinner sig i jämvikt med en ånga av
70,2 % ättiksyra och 29,8 % vatten. Tillföres
emellertid till ättiksyra-vattenlösningen en tredje komponent
svårlöslig i vatten, och som med vattnet bildar en
isotrop med en kokpunkt väsentligt understigande
vattnets, kommer jämviktsförhållandet för
ättiksyrekoncentrationen i vätske- och gasfasen att starkt
förbättras för en separation av ättiksyran genom
destillation. På samma gång som en sänkning inträder i
vattenångans temperatur, höjes dess ångtryck.
Krr-vorna för vätske- och gasfas komma att ligga längre
från varandra. Så t. e. har jag funnit, att för en viss
olja, erhållen i samband med kolningsprocessen och
som destillerar med -vatten i förhållandet c:a 6
delat-olja och 1 del vatten, ett jämviktsläge uppkommer, där
en vätskefas med 9 % ättiksyra befinner sig i jämvikt
med en gasfas med 1,8 % ättiksyra kalkylerat på
vattnet. Ett sådant gynnsamt förhållande kan
emellertid endast erhållas med oljor, som i molekylen hava
mycket syre eller eventuellt vissa klorsubstituerade
produkter. Det tycks således, som om oljorna även
till en viss grad måste vara extraherade, för att
destillationen skall bliva praktiskt genomförbar. De
försök, som jag utfört med kolväten, alifatiska såväl
som aromatiska, hava ej utfallit gynnsamt, såframt ej
det nyss nämnda villkoret med syre i molekykn varit
uppfyllt.
För den isotropiska destillationen, sådan jag
utfört den, har använts en kontinuerlig kapselkolonn,
där deflegmatet utgjorts av oljan. Den från
apparaten avgående isotropen kyles och separerar då i
ett vatten- och ett oljeskikt. Vattnet avdrages och
oljan återgår till kolonnens topp.
Värmeförbrukningen per kilogram vattendestillat
vid en sådan destillation blir lika med den övergående
isotropens värmeinnehåll. Värmeekonomisk t borde
det således ställa sig fördelaktigare att använda en
olja, som destillerar i förhållandet 5:1 än en, som
destillerar i förhållandet 6 : 1. Emellertid inträder
då samtidigt en höjning av isotropens kokpunkt, som
ofördelaktigt inverkar på ättiksyrans ångtension, så
att större förluster göras i det avgående vattnet.
Destillationen låter sig även lätt genomföras
un-de tryck och med nästan gynnsammare resultat än
vid normalt tryck. Jag har utfört en del dylika
destillationer för att utröna möjligheten av att utföra
destillationen i en slags dubbeleffekt för att härigenom
rädda ytterligare några kalorier. Tyvärr har jag på
grund av mellankommande hinder e. ’ aft tillfälle att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
