Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 okt. 1929
KEMI
119
med ett stort antal fiberknutar dvs. hoptovade och
böjda fibrer, så har en sådan vara mindre
hållfasthet än den, som tillverkas av samma fibermaterial
men efter kardning eller annan behandling, så att
fibrerna bringats att ligga utsträckta. Samma
förhållande torde äga rum ifråga om papper.
Vid målning av mera spröda massor gör sig
Lam-pén-kvarnens pulvriserande verkan gällande, och
malniugseffekten blir praktiskt sett densamma som
i de båda övriga kvarnarna.
Den gjorda undersökningen visar således, att
målning i Lampén-kvarnen medför en mera utpräglad
gradering av massa med hänsyn till styrka inom
hela området kraft till blekt massa än målning i de
två övriga kvarnarna, och den torde vara särskilt
lämplig för undersökning av oblekta massor, då
målningen utföres på här använt sätt. Huruvida den är
lämplig för jämförelse av olika blekta massor kan
däremot icke avgöras med ledning av hittills utförda
försök, men sannolikt är att den, som Bergman
angiver, åtminstone vid 300 varvs omloppshastighet
arbetar för våldsamt härför.
Med hänsyn till skillnaden i styrka mellan de
undersökta massorna kommer porslinskvarnen
närmast efter Lampén-kvarnen och sist bronskvarnen.
Som tidigare framhållits har emellertid
Lampén-kvarnen vissa olägenheter, som gör den olämplig att
använda för en standardmetod, såvida icke dessa
olägenheter kunna undvikas.
Det kan här anföras, att prov på kraftmassan och
den blekta sulfitmassan, som använts till ovannämnda
försök, för jämförelse malts av ett
fabrikslaboratorium i en där befintlig Lampén-kvarn vid enligt
uppgift samma satsning, rotationshastighet och
mal-ningstider, som använts vid de i tabell X återgivna
försöken. Härvid blev malningsgraden bestämd i en
därvarande Schopper-Riegler-apparat hos
kraftmassan efter 50 minuters malningstid 21 %, efter 75
minuters 40 % och efter 100 minuters 38 % lägre än de
enligt tabell X funna värdena och hos den blekta
sulfit-massan efter 15 minuters malningstid 40 % och efter
145 minuters 13 % lägre och efter 30 minuters 32 %
högre än motsvarande värden enligt tabell X. Vid
fabrikslaboratoriet tillverkades av de malda
massorna papper, varvid enligt uppgift användes samma
pressningsförfarande som vid provningsanstalten.
Dessa papper, som undersökts vid
provningsanstalten, hade avsevärt, 25 %—28 %, i ett fall 42 %,
mindre avslitningslängd än motsvarande papper
tillverkade vid provningsanstalten.
Av tabell X framgår, att av kraftmassan och den
blekta sulfitmassan i vissa fall tillverkats såväl
enkel-som duplexark och av samtliga tre massor efter
målning i bronskvarn, såväl enkelark, vägande 60 g/m2,
som duplexark, vägande 100 g/m3. Undersökningen
av dessa olika slag av papper visar, att
avslitnings-’ längden hos enkelarken är i medeltal 94 % av
duplex-a.rkens och att överensstämmelsen mellan
bestämningar utförda på två olika serier, tillverkade av
samma målning, är bättre vid duplex- än vid
enkelarken. Avslitningslängden hos enkelarken, vägande
60 g/m2, tillverkade av mald massa, var i medeltal
92,4 % av avslitningslängden hos duplexark,
tillverkade av samma massa. Ifråga om icke mald massa
är skillnaden i hållfasthet i medeltal endast c:a 2 %
mellan de två arkslagen.
Sammanfattning.
1) För massans uppslagning (defibrering) i vatten
kan användas vilken lämplig anordning som helst,
blott den är sådan att massan icke undergår målning
i märkbar grad under bearbetningen i apparaten. Vid
provningsanstalten användes en desintegrator, som
återgives i fig. 1. I denna desintegrator uppslås
hög-tryckspressad sulfit och sulfat på 10 minuter och
blekt sulfit på 5 minuter.
2) Jämförande malningsförsök hava utförts med
olika kvarnhus av järn, diameter 185, 210 och 220
mm, och stålkulor av 3/8" och 5/s" diameter. Dessa
försök visa, att tillfredsställande malningseffekt hos
dessa kvarnar kan erhållas. Med hänsyn till
kulornas slagverkan äro mindre, t. e. 3/s", kulor att
föredraga framför större, t. e. 6/s". Maximala
målnings-effekten erhålles i denna kvarntyp med icke finslipad
yta, då kvarnhuset roterar med en hastighet av c:a
200 till 300 varv pr minut, beroende på
massakoncentrationen. Blekt sulfitmassa kunde sålunda med
5 kg 3/s" kulor malas till c:a 80° Schopper-Riegler på
21/2 timmar och kraftmassa på 3 timmar till ungefär
samma malningsgrad med 7,5 kg 3/s" kulor. Se
tabell I.
3) Försök hava dessutom utförts med kvarnhus av
brons och rostfritt stål, diameter 220 mm, och 3/s"
bronskulor respektive 3/s" kulor av rostfritt stål. Vid
målning av 50 g massa med 7,5 kg kulor erhölls
ungefär samma malningseffekt som i järnkvarnarna.
Anmärkningsvärt är emellertid, att i bronskvarnen och
den rostfria järnkvarnen erhålles maximal
malningseffekt vid en rotationshastighet hos kvarnen av
endast c:a 85 varv pr minut, vilket beror på att
dessa kvarnhus inuti voro finslipade och därför
jämnare än de under 2) omnämnda järnkvarnarna. Se
tabell II.
4) Vissa jämförande försök hava utförts angående
bestämning av malningsgraden i två olika
Schopper-Rieglers malningsgradsprovare och Greens "freeness
tester". Härvid visade det sig, att de två
Schopper-Riegler-apparaterna icke gåvo överensstämmande
värden (se fig. 3). För erhållande av
överensstämmande resultat vid arbete med en och samma
Schopper-Riegler-apparat är nödvändigt, att
arbetsförfaran-det standardiseras.
5) En arkform har tillverkats (se fig. 4) och
ark-formningsmetod har utarbetats, varvid ett av
ingenjör Spangenberg föreslaget förfaringssätt tillämpats.
Härvid användes en arkform med viraduken
fastspänd på en löstagbar ram. Efter formningen uttages
viraduken med det formade arket och pressas mot en
glansplåt utan att förut avguskas. På viradukens
undersida lägges vid pressningen läskpapper och en
manchonfilt. Vid detta förfaringssätt föreligger ic.ke
risk att fibrerna i arket rubbas i sitt relativa läge
till varandra, vilket ju lätt kan inträffa, om arket
avguskas från viraduken före pressningen. För
pressningen användes en hydraulisk press, vars utseende
framgår av fig. 5. Arket torkas efter pressningen,
fastsittande på glansplåten vid 50—55°C temperatur
i en torkapparat (se fig. 6), där arket medelst en
spänd linneduk hålles fast mot glansplåten.
Härigenom förhindras arkets krympning under
torkningen.
6) Systematiska undersökningar hava utförts an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
