Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 okt. 1929
99
ramlager som vevlager äro utförda som rullager.
Vevlagrets konstruktion medför vevstakens något
ovanliga form. På senare tiden har vevlagret även
utförts som vanligt glidlager, en otvivelaktigt billigare
konstruktion.
Luften insuges i vevhuset genom en på ena sidan
av vevhuset anordnad ventil med två st. fjädrande
stålbrickor och pressas som vanligt vid dylika
motorer genom en ingjuten kanal och spolslitsar, som
friläggas av kolven, in i cylindern.
Förbränningsrummet är av sfärisk form. Dess lägre hälft
befinner sig i det vattenkylda cylinderlocket, medan den
övre hälften ligger i den okylda tändkulan.
Tänd-kulan förses med en insatt tändpropp, som vid
uppvärmning medelst blåslampa snabbt bringas till den
för inledning av förbränningen erforderliga
temperaturen. Vid den encylindriga motorn är
bränslein-sprutningsmunstycket insatt i cylinderlocket och
riktat snett uppåt; vid de flercylindriga motorerna
däremot införes bränslet centralt uppifrån genom
Bolinders speciella spridare, medelst vilken man
erhåller en grövre spridning vid normal gång och en
finare spridning vid tomgång. Denna finare
spridning erhålles genom att tvinga bränslet passera
tangentiellt till munstyckets öppning anordnade spår i
botten på en centralt i munstycket anbragt stång
eller tapp.
Det mest originella i motorns konstruktion består
i användning av den cylinderformiga regulatorkåpan
för såväl hastighetsreglering som för handpumpning
av bränslet. Kåpan är nämligen med starkt stigande
gängor påskruvad på regulatorstativet, så att en
vridning av kåpan med hjälp av ett å densamma
anbragt handtag åstadkommer en relativt stark axial
förskjutning, varigenom den centralt i regulatorn
anordnade fjäder, mot vilken regulatorvikterna arbeta,
mer eller mindre spännes. På detta sätt inställes
bekvämt för olika hastigheter. Handpumpning av
bränslet åstadkommes genom en ytterligare vridning
av kåpan varvid en vid kåpans nedre rand befintlig
nock påverkar bränslepumpen. Pumpplungern är
noggrant inslipad i pumphuset, så att någon
packning ej är erforderlig, och rör sig i vertikal riktning
parallellt med regulatoraxeln. Den påverkas medelst
en knähävarm från en fast å denna axel anbragt
nock. Över denna nock befinner sig en konisk hylsa,
mot vilken hävarmens förlängning ligger an, när
bränsleplungen befinner sig i sitt översta läge. Under
regulatorns inflytande förskjutes denna hylsa axialt,
varigenom till följd av konan hävarmens och därmed
plungens yttersta läge förändras. På detta sätt
regleras bränslepumpens slag i förhållande till den
momentana belastningen.
Regulatoraxeln drives från vevaxeln medelst
skruvhjul och från regulatoraxeln åter drives medelst ett
par skruvhjul en horisontal axel, till vilken en
Bosch-trycksmörjeapparat kopplas. Denna smörjer
cylinder, kolvtapp, vevlager och ramlager. Axelns
förlängning användes för drivning av en liten
elektrisk generator när en sådan erfordras för den
elektriska starttändningen.
Kylpumpen är en vanlig kolvpump, som pressar
vattnet direkt in i kylmanteln. Den drives medelst
en på svänghjulets nav anordnad excenter.
De flercylindriga motorernas konstruktion skiljer
sig från den encylindrigas huvudsakligen därigenom,
Fig. 4.
att cylindrarna äro sammangjutna parvis och
överdelarna till alla vevhusen äro förenade till ett stycke.
Härigenom erhåller man en såväl billig som stadig
konstruktion samt även de ovan omtalade släta ytor,
som äro avgörande för motorns utseende. Vid den
encylindriga motorn utgöra cylinder och vevhusets
överdel ett godsstycke.
Stationära W-3-motorer äro av samma konstruktion
som båtmotorerna men placeras naturligtvis på
fundament av annat utseende, vars form i främsta rummet
är beroende på, huruvida enbart motorn skall stå på
detta fundament eller om densamma skall
direktkopplas till en pump, en elektrisk generator (fig. 4) e. d. Är
det senare fallet, placeras givetvis motorn och den
drivna maskinen på en gemensam bottenplatta och
man erhåller på det viset kompakta, trevliga
maskin-aggregat, som tack vare en enkel skötsel och billig
drift torde finna utsträckt användning.
LITTERATUR
Bokanmälan.
Über wärmetechnische Vorgänge der
Kohlenstaubfeuerung, av Fritz Hinz. 77 sid. med 28 fig. Berlin,
Julius Springer, 1928. Pris häft. M. 7: 50.
Författaren säger i förordet till boken, att dennas
tillkomst är en följd av det arbete, som han sedan 1923
utfört på uppdrag av en del lokomotivverkstäder och
andra intressenter för att utröna lämpligheten av
kolpulvereldning å lokomotiv. Av denna anledning är
föreliggande arbete närmast en redogörelse för författarens
försök å en lokomotivpanna, uppmonterad vid
Hen-schel & Sohn’s verkstäder i Kassel.
Vid tiden för nämnda arbetes påbörjande förelågo
högst ofullständiga redogörelser med observationer från
isynnerhet amerikanska ånganläggningar. Författaren
sattes senare i tillfälle att på ort och ställe samla
ingående erfarenheter, och allt efter det tyska
pulvereldade ånganläggningar uppstodo, har han haft tillfälle
att där komplettera sina erfarenheter och kunskaper
angående kolpulvereldningen.
Snart nog insåg författaren det lönlösa i att komma
någon väg på detta område, innan pulvereldningens
teori och i all synnerhet dess värmetekniska sida
grundligt genomarbetats. Dessa studier har författaren i klar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
