Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 sept. 1929
mekanik
123
l/cr/f/iefa -57V-0/77 -
Fig. 21. Oscillogram, erhållna vid vibrationsmätningar å
isgrindarna fig. 19.
Fig. 19. Isgrindar, på vilka vibrationsmätningär utförts med
ultramikrometern.
sering erforderliga kapaciteten fastställes. Med hjälp
härav kan man beräkna luftgapet i mätkondensatorn
före förskjutningen. Har man så en kurva över
sambandet mellan anodlikström och förskjutning på
fin-kondensatorn, är det lätt att göra upp en
kalibreringskurva för de mekaniska svängningarna.
Luftgapet hålles härvid naturligtvis många gånger större
å finkondensatorn än å mätkondensatorn. Man skulle
kunna tala om en slags "elektrisk utväxling".
Fig. 18 visar en del oscillogram över
böjningssvängningar hos motoraxlar. Svängningarna ha
åstadkommits genom att på lämpligt ställe ge axeln ett
slag med en slägga. Utan att köra axeln runt kan
man således på ett enkelt och bekvämt sätt bestämma
sådana kritiska varvantal, som orsakas av
böjningssvängningar.
Under sommaren 1928 utförde förf. för Kungl,
vattenfallsstyrelsens räkning en del vibrationsmätningar
å isgrindarna i Lilla Edets kraftverk. Isgrindarna
sitta som bekant omedelbart före turbinhjulen och
avse att skydda dessa från is. Konstruktionen av de
s. k. grovgrindarna i föreliggande fall framgår av
fig. 19. De bestå i huvudsak av långa stålbalkar
eller lameller A (sektion 15 X 220 mm), hopsvetsade
med tvärbalkar C. Det visade sig nu, att lamellerna
så småningom fingo sprickor i de punkter, där de
voro förenade med tvärbalkarna. Dessa sprickor
antogos härröra från utmattning av materialet, orsakad
av vibrationer hos lamellerna. I avsikt att verifiera
denna hypotes skulle nu de eventuella vibrationerna
uppmätas och detta utfördes med hjälp av
ultramikrometern. Svårigheten med dessa mätningar på ett
vattendjup av upp till 7 meter låg främst i att ingen
fast punkt fanns tillgänglig i närheten av lamellerna.
Problemet löstes enligt förslag av prof. Weibull på
följande sätt:
Mätkondensatorns konstruktion framgår av fig. 20.
A är en mässingsdosa, vid vars botten är fäst en
skiva B av isolerande material. På B sitter
mässingsskivan C, som utgör kondensatorns ena belägg.
C är elektriskt förbunden med övriga delar av
mät-anordningen medelst den gummiisolerade kabeln D.
Det andra belägget, skivan E, uppbäres av fjädern
F. C och E ha 50 mm diameter. Luftgapet mellan C
Fig. 20. Kondensatordosa, som användes vid vibrationsmätningar i
isgrindarna fig. 19.
och E kan regleras med skruvarna G. Dosan
tillslutes vattentätt av locket H.
Antag nu, att dosan fastsättes i den punkt av
lamellen, där vibrationerna skola mätas. Vi
förutsätta, att de fria svängningarna hos systemet E—F
ha en betydligt lägre egenfrekvens än
lamellvibratio-nerna (t. e. 1/5). I så fall kommer skivan E endast
i mycket ringa grad att följa vibrationerna hos
lamellen och övriga delar av dosan; luftgapet mellan C och
E återigen kommer då att variera i takt med
vibrationerna. I den rörliga delen E ha vi funnit en fast
punkt!
På grund av de stora kapaciteter, som infördes i
svängningskretsen av kablarna från mätkondensatorn.
var det i detta fall ej möjligt att erhålla någon större
känslighet (75 /jl/xF pr mA, vilket emellertid var fullt
tillräckligt). Fig. 21 visar några av oscillogrammen.
Oscillografen var av Siemens tillverkning med tre
slingor. Den gav ett utslag av c:a 13 mm pr mA vid
en egenfrekvens av c:a 1 000.
För närvarande pågå å laboratoriet två
examensarbeten, där ultramikrometern kommer till använd-
27SO
fioföfö//eo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
