Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
TEKNISK TIDSKRIFT
28 sept. 1929
De iakttagna skadorna, vilka förefunnos såväl å
kraftverksanläggningar som å slusskonstruktioner,
äro i allmänhet av fullkomligt likartad beskaffenhet.
Skador hava sålunda iakttagits såväl i landets
nordliga som i dess sydliga delar och oberoende av
huruvida konstruktionerna varit utsatta för rent
smältvatten från fjällen eller mer eller mindre förorenat
älvvatten.
Utan undantag har konstaterats, att
betongskadorna förekommo i konstruktioner, som varit utsatta
för ensidigt vattentryck. Dylikt ensidigt vattentryck
kan ju förefinnas såväl om en dammkonstruktion
endast är utsatt för vattentryck från den ena sidan
som om den har vattentryck på båda sidor, men en
viss nivåskillnad även obetydlig normalt förefinnes
mellan de båda ytorna liksom i dammkonstruktioner
försedda med dräneringssystem. I vatten helt
nedsänkta betongkonstruktioner, som icke äro utsatta
för ensidigt vattentryck, företedde däremot inga som
helst defekter, ej ens om de voro utförda av relativt
mager blandning.
Skador å betong hava iakttagits i murar vid
tjocklek, varierande mellan en och flera meter, och detta
såväl, då vattensidan varit försedd med stålslipad
cementputs, som sådana murar, vilka varit försedda
med granitbeklädnad. Såsom ovan anförts voro dessa
betongkonstruktioner i allmänhet utförda med
huvuddelen av stampad, relativt mager betong, 1:5:7 i
grövre och 1:3: 4Lj2 i tunnare murar och med ett
på vattensidan anbragt tätskikt i blandning 1:2: 21/2
med en tjocklek av 15 à 20 cm, på vilket dessutom
i allmänhet anbragts ett stålslipat cementputslager
av 20 à 30 mm:s tjocklek. Där murarna försetts med
granitbeklädnad, är denna bakgjuten med betong i
blandning 1:2: 21/2 av c:a 15 cm minimitjocklek.
Yid sådana murar, som på vattensidan äro försedda
med putsskikt, har putsen nästan undantagslöst visat
sig felfri, men man har genom knackning med en
hammare kunnat konstatera, att på vissa partier
sammanhang mellan putsen och bakomvarande
murverk ej var förhanden. Sedan hål upptagits i putsen
på dylika ställen, kunde man konstatera, att
bakomvarande betong var mer eller mindre förstörd.
Betongen hade därvid förvandlats till en sandartad
massa, bestående av lösa makadamstenar och
sandkorn utan sammanhang med varandra, samt ett
ytterst fint, rostfärgat, mjälartat stoft, förmodligen
utgörande rester av det förstörda cementet. De på
dylika ställen i betongen ingjutna dräneringsrören
sutto lösa och läckvatten sökte sig ofta nog väg även
utomkring dessa rör. Eventuellt förefintliga
arme-ringsjärn voro angripna av rost och saknade
vidhäftning med betongen och vatten cirkulerade även kring
järnen. Iakttagna defekter uppträda alltid under
vattenytan och visade sig i allmänhet lika omfattande
nära vattenytan som på större vattendjup, men
förekomsten var mycket oregelbunden. Sålunda kunde
på en del ställen anträffas jämförelsevis stora och
djupa anhopningar av förstörd betong, men
däremellan kunde partier av fast och oförstörd betong
förefinnas.
I de granitbeklädda betongmurarna har det på vissa
ställen visat sig, att fogbruket, som till synes varit
relativt gott, varit genomdraget av sprickor och på
dessa ställen har granitbeklädnaden visat sig hava
dåligt samband med bakomvarande betong. Betongen
närmast beklädnadsstenen var överdragen med ett
rostfärgat stoftskikt, vilket dock i allmänhet endast
var till tjockleken mindre än 1 mm, men på flera
ställen hade skadorna spritt sig in i betongen genom
bakomvarande tätskikt till magrare betongpartier.
Studier och undersökningar rörande orsakerna till
betongskadorna.
Ett studium av den tillgängliga litteraturen på
området gav icke nämnvärt positivt resultat.
Visserligen funnos undersökningar gjorda såväl i Norge
som i Danmark och i Tyskland, i det senare landet
huvudsakligen för att konstatera betongens
beständighet i mer eller mindre förorenat vatten,
huvudsakligen myrvatten. De utförda undersökningarna hade
också i allmänhet avsett cementbrukskroppar
nedsänkta i vatten av ren beskaffenhet eller bemängt
med organiska eller oorganiska ämnen, varvid man
kunnat konstatera en viss ytanfrätning hos de
nedsänkta provkropparna. Då emellertid de i Sverige
konstaterade betongförstörelserna uteslutande hänföra
sig till konstruktioner, som varit utsatta för ensidigt
vattentryck, var det tydligt, att man icke av dittills
utförda undersökningar i andra länder kunde draga
några bestämda slutsatser om vilka åtgärder, som
lämpligen borde komma till utförande.
De orsaker, vilka kunna inverka på betongens
beständighet, äro betongmaterialiernas beskaffenhet,
arbetets utförande och beskaffenheten hos det betongen
berörande vattnet. Ifråga om betongmaterialierna
syntes ingen tveksamhet kunna råda om att dessa
varit lämpliga såväl beträffande cementet som
makadamen och vattnet och likaledes, att tillräckligt god
kontroll utövats vid betongarbetenas utförande.
Ifråga om betongsanden voro däremot
förhållandena mera ovissa. På vissa platser hade nämligen
tillgången på lämplig sand varit knapp, varför den
sand, som kommit till användning, understundom
varit alltför fin vid det använda arbetsförfarandet
och ej heller varit fullt ren. De iakttagna
oregelbundenheterna i skadornas förekomst kunde också giva
skäl för antagandet, att vissa delar utförts med ren,
god sand, andra med oren sand. Vid den tidpunkt,
då dessa arbeten utfördes, saknade man också någon
praktiskt användbar metod för provning av sanden
med hänsyn till vattentäthet och beständighet hos den
tillverkade betongen.
En orsak till de konstaterade betongskadorna kan
nog anses vara, att man vid utförandet av
stampbetong använde alltför liten vattentillsats, så att man
visserligen erhöll en ur hållfasthetssynpunkt fullgod
betong, men däremot i allmänhet ej fullt täta
konstruktioner. Likaledes kan man antaga, att i vissa
fall uppehåll i den stampade betongens tillverkning
förorsakat störningar i bindningen vid arbetets
fortsättning, varjämte vid betongarbetets fortsättning den
undervarande betongen sannolikt kapillärt uppsugit
så stor del av den nygjutna betongens vatten, att
vattenhalten särskilt strax ovanför gränsskiktet blivit
alltför ringa. Det har också i vissa fall konstaterats,
att förstörda betongpartier uppträda i horisontala
skikt.
Då större delen av de skadade
betongkonstruktionerna utförts på tider, då frost ej varit rådande, och
då vid arbete under fryspunkten betongen alltid på
betryggande sätt skyddats under bindetiden kan or-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
