Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 sEpt. 1929
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
167
byggnadskonst. Det vore önskvärt, att man toge det bela
enkelt och naturligt och undveke överdrifter. Yi skulle
då alla kunna enas i strävan till förenkling vid det
praktiska, konstruktiva och ekonomiska utnyttjandet av de
stora resurser, som vi i nutiden fått i vår hand.
Professor Linton ansåg, att frågan om konstruktion
och form inom husbyggnadskonsten hade bort ses i ett
större sammanhang, så att den omfattat både
organisation, konstruktion och form. Det vore konstruktionen
och formen, som skulle hjälpa oss att bilda en god
organisation av byggnaden i dess helhet.
Samarbetet mellan arkitekter och ingenjörer vore sä
viktigt, att det borde äga rum från början av
undervisningen. Det funnes nog för närvarande icke många
arkitekter eller väg- och vattenbyggare, som vore
fullgoda såsom byggmästare. Undervisningen vid Tekniska
högskolan borde i detta hänseende ordnas på samma
utomordentliga sätt som för 25 år sedan. Tiden hade
visserligen gått framåt, men det intima samarbetet mellan
arkitekter och ingenjörer på ett tidigt stadium måste vi
ha tillbaka. Talaren vädjade till de närvarande
representanterna för högskolan att söka medverka härtill.
Under lektor Stenhammars tid hade en assistent på
högskolan ivrat för låga rum. Talaren skulle vilja
uttala ett högt erkännande till den arkitekt, som nu i
stället sagt, att vi icke skola bygga låga rum utan i stället
rum med låga hyror. Detta vore i vår tid en synnerligen
viktig synpunkt.
Ordföranden kapten Serrander uttalade därefter ett
samfällt tack till föredragshållare och deltagare i
diskussionen och framhöll bl. a., att man av diskussionen fått
ett starkt intryck av att arkitekterna — som ju ginge i
teten för dessa strävanden — satt sig före att verkligen
nå fram till något nytt, och att de tänkte sig, att detta
skulle kunna realiseras, om de med tillgripande av en
våldsam abstraktion radikalt bortsåge från vad som
tidigare bundit dem med hänsyn till fördomar och till
tradition i ordets mindre goda bemärkelse, och samtidigt
använde alla de hjälpmedel, som numera stode till den
moderne arkitektens förfogande. Sådana försök borde nog
göras, men när man kastade bort det gamla, ville gärna
åtskilligt gott i tradition och erfarenhet följa med. Skulle
man skapa något fullständigt nytt och blunda för allt det
gamla, så löpte man fara att lockas in på vägar, som icke
ledde till det ursprungligen föresatta målet. Å andra
sidan måste även de, som skola bedöma det arbete, som
härvid uträttades, äga en stark förmåga av abstraktion
och söka frigöra sig från allehanda fördomar.
Diskussionens ändamål kunde sägas vara, att vi skulle lära oss
att se på det nya med en klarare blick än förut, vartill vi
även borde äga bättre förutsättningar än den opinion,
som ofta bollar med slagord.
G. R—t.
STOCKHOLMS NORRA FÖRSTÄDERS
VATTENVERK VID GÖRVÄLN.
I beskrivningen av ovan rubricerade anläggning i
denna tidning, V. V., av den 23 november, meddelas att
man som filtertyp valt runda snabbfilter med
vattenspolning och mekanisk omrörning av sanden vid spolning.
Författarna motivera valet av filtertyp på följande sätt:
"Frågan om tvättning och spolning av filtren med
tryckluft för sparande av spolvatten har även dryftats men
frångåtts, då det visat sig vid besiktning av några dylika
anläggningar i Tyskland att sanden hade tendens att
baka ihop sig, varigenom tryckluften ej likformigt
genomträngde filtersanden." — Saken synes undertecknad
värd att diskuteras, då tendensen mer och mer tycks gå
mot användningen av rektangulära snabbfilter med kom-
binerad luft- och vattenspolning. Den sistnämnda typen
vinner särskilt i U. S. A. mer och mer terräng. Vid
en-bar vattenspolning kan genom variation av
spolvatten-mängderna en godtycklig uppluckringsgrad hos
filtersanden uppnås; det finnes därför ingen som helst fara för
sammanbakning av sanden, om filtret konstrueras och
skötes på ett sakkunnigt sätt. Detsamma gäller luft- och
vattenspolning.
Vad beträffar cirkulära filter med mekaniska
omrörare, har undertecknad vid besiktning av dylika
anläggningar erfarit, att just samma olägenheter uppkommit,
som av författarna påstås uppträda vid luftspolning,
nämligen sammanbakning av sanden. Förklaringen härtill
anses ligga däri att den mekaniska omröraren ej når ned till
bottnen av filtret, varför uppluckringen av
bottensand-skiktet måste ske med endast spolvattnet. Som
spol-hastigheten i regel härvid hålles ganska låg
(motsvarande ca 20 m/tim.), sker ingen effektiv uppluckring av
bottenlagret.
Det skulle vara av intresse erfara, vilka tyska
anläggningar med luft- och vattenspolning, som författarna
konstaterat vara behäftad med ovan angivna nackdelar.
Undertecknad har för sin del den bestämda
uppfattningen, att luft- och vattenspolning särskilt vid större
anläggningar är överlägsen spolning med vatten +
mekanisk omrörning. Detta ej minst med hänsyn till
möjligheten att göra filterna rektangulära, vilket vid stora
anläggningar medför att filterbyggnadens dimensioner
avsevärt kunna minskas. I förevarande fall omfattar
filterrummet ca 360 m2, medan den sammanlagda filterytan
utgör 126 m2 eller 35 % av rummet. Utfördes filterna
rektangulära, skulle motsvarande procenttal kunna ökas
till 60 %, dvs. filterrummets storlek kunde minskas till
ca 200 m2.
Ragnar Sondén.
NOTISER
Svenska teknologföreningens avdelning för Väg-och
vattenbyggnadskonst höll den 17 december 1929
sammanträde å föreningens lokal under ordförandeskap av
kapten Mauritz Serrander.
Detta utgjorde avdelningens traditionella
julsammanträde och hade i år för första gången i avdelningens
historia anordnats i form av familjeafton med damer.
Ordföranden vände sig i sitt hälsningsanförande
särskilt till avdelningens damer och uttryckte därvid bl. a.
den förhoppningen, att sammanträdet skulle giva dem
ett bestående intryck av den anda, som är för
avdelningens verksamhet utmärkande.
Sedan protokollet från avdelningens sammanträde den
11 november 1929 upplästs och godkänts, invaldes i
avdelningen civilingenjör Wilhelm Kruse, Stockholm.
Härpå meddelade ordföranden, att han i skrivelse till
avdelningen den 18 november 1929 under hänvisning till
sin strängt upptagna tid anhållit om befrielse från att
vara ledamot av och ordförande i den s. k.
entreprenadkommittén. Denna hemställan hade av
avdelningsstyrelsen bifallits vid sammanträde den 13 december 1929,
varvid samtidigt till ny ledamot i nämnda kommitté
utsetts civilingenjör Einar Nordendahl och till ordförande
nuvarande kommittéledamoten major Ernst Lindh.
Ordföranden meddelade vidare, att
avdelningsstyrelsen vid sitt sammanträde den 22 november 1929
behandlat en från Svenska teknologföreningens styrelse
inkommen skrivelse den 15 november 1929 rörande
förslag av professor W. Fellenius att till prövning upptaga
frågan om den högre lantmäteriundervisningens
ordnande. Härvid utsågos till avdelningens
representanter 1 föreningens kommitté för avgivande av yttrande i
frågan byrådirektören G. Slettenmark och kaptenen E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
