- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Allmänna avdelningen /
5

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 4 jan. 1930 - 1929 — ett gott år för den industriella produktionen — 1930? av Filip Oberger - Ett modernt sopförbränningsverk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11 jan. 1930

TEKNISK TIDSKRIFT

5

importöverskott är som bekant en normal företeelse
för Frankrike.

Övriga Länder.

Vad den ekonomiska situationen i övriga länder
beträffar, så är läget i nordvästra Europa mycket
tillfredsställande, medan däremot de s. k. randstaterna
— Finland däri inberäknat — alla lida i olika hög grad
av svårigheter på penningmarknaden och detsamma
gäller balkanländerna. Kraftigt stigande arbetslöshet,
stark ökning av fallissemangen och krisartat läge på
penningmarknaden kännetecknar situationen i Polen,
Bulgarien och Rumänien. Huru utomordentliga svå-

righeterna äro i t. e. Rumänien belyses av att för
goda krediter erlägges en ränta på 18 proc, och att
privatdiskontot är 14 à 16 proc. samt de stora
bankernas inlåningsränta 8 proc. Polen har svår
känning av den allmänna europeiska lantbrukskrisen,
men även inom industrien är situationen mycket svår.
Antalet anställda arbetare inom textilindustrien har
sålunda sjunkit från 66 700 i oktober i fjol till 57 100
i år och av detta antal hade endast 33,2 proc. full
sysselsättning, medan motsvarande siffra ett år
tidigare var 55,8 proc. Inom kolindustrien har antalet
arbetare samtidigt minskats från 19 900 till 17 600.

Filip Oberger.

ETT MODERNT SOPFÖRBRÄNNINGSVERK.

I flera av våra större städer äro nya
former för sopornas kvittblivande aktuella.
Teknisk tidskrift är här i tillfälle återge en
skildring av civilingenjör Erik Bnfors över
ett modernt sopförbränningsverk, sådant
han funnit det vid en studieresa. Såsom f.
gatudirektören K. Tingsten framhållit i en
artikel i häfte 10 1929, är också sopornas
och avfallets sammansättning, som varierar
högst avsevärt på olika platser, av
avgörande betydelse för resultatet vid ett
sopförbränningsverk, vilket bör uppmärksammas
vid bedömandet av ifrågavarande problem.

I Zürich finnes en utomordentligt intressant
värmedistributionsanläggning, från vilken åtskilliga
byggnader å huvudbangården i Zürich uppvärmas.
De schweiziska järnvägarna köpa värmen för dessa
byggnader från ett staden tillhörigt värmeverk, vilket
är anslutet till stadens moderna och år 1927
nybyggda sopförbränningsanstalt. Värmet erhålles
härstädes alltså som avfallsprodukt vid
sopförbrän-ningen.

Sopförbränningsanläggningen är byggd enligt den
engelska firman Heenan och Froudes system samt
utförd av Bamag-Meguin A.-G., Berlin, såsom
general-entreprenör samt är i sina huvuddrag inrättad på
följande sätt.

Soporna hämtas från stadens fastigheter i
specialvagnar, vilka kännetecknas därav, att soporna
uppsamlas i trenne slutna behållare med bottentömning,
vilka äro uppställda så lågt i vagnens underrede,
att fastigheternas soptunnor utan svårighet kunna
tömmas i behållarna genom å deras översida
anbringade med lock försedda öppningar.
Sopvagnarna kunna köras antingen med hästar eller med
särskild traktor. Då vagnarna anlända till
sopför-bränningsanstalten, köras de in i ett slutet
avlastningsrum, se 1 i fig. 1, vilket kan avstängas
och tillslutas medelst jalousidörrarna 2. Medelst här
befintliga tvenne traverser 3 lyftas behållarna från
sopvagnarna och tömmas i bunkrarna 4 genom de
förutnämnda bottentömningsanordningarna. Från
bunkrarna 4 matas soporna ned i de roterande
blandningstrummorna 7, där alla järnföremål på
magnetisk väg avskiljas och transporteras utanför
byggnaden medelst rutschbanorna 9.
Dammsugnings-fläkt 5 bortför genom sugledningen 6 det i
bunkrarna och blandningstrummorna uppstående dammet.
10 är en sluten transportör, som från blandnings-

trumman 7 transporterar soporna upp över
förbränningsugnarna 12. Här falla soporna ut på ett
transportband 8, vilket fördelar dem till
ugnsbunkrarna 11. De vid sopornas förbränning alstrade heta
förbränningsgaserna ledas till ångpannorna 14, i vilka
alstras ånga av 18 kg tryck pr cm2 och med en
överhettning av 350°C. Tvenne dylika ångpannor finnas
och vardera ha en eldyta av 500 m2.
Förbränningsgaserna från ugnarna ha en temperatur av 1 000 à
1 200° C, då de inkomma i ångpannorna.

Sopförbränningsugnarna äro av
specialkonstruktion med vardera 12 m2 rostyta samt med hydrauliskt
manövrerade anordningar för påfyllning av bränslet
och avlägsnandet av slaggen och askan. För
sopornas förbränning erforderlig luft pressas in under
rosten med 50 à 60 mm vattenpelartryck av en fläkt
15. Aska och slagg föres av en transportör
automatiskt utanför byggnaden till ett särskilt upplag.
Rökkanalen 21 från ugnarna resp. pannorna till
skorstenen är försedd med uppsamlingsfickor för
flyg-aska, och medelst en pneumatisk transportanordning
kan flygaskan sugas bort från dessa fickor och
transporteras till en särskild behållare 24. I en kammare
27 vid skorstenens fot finnes dessutom ett
elektro-lilter för 60 000 voit spänning medelst vilket
flygaskan i rökgaserna avskiljes, varvid 97 % av den i
rökgaserna befintliga askan stannar i dessa filter.

I maskinsalen äro uppställda tvenne
turbogeneratorer, ett mindre aggregat på 150 kW samt ett större
på 250 kW. Dessa båda aggregat äro avsedda för
alstrande av elektrisk energi för
förbränningsanstaltens eget behov. Från ångpannorna ledes den genom
sopförbränningen alstrade ångan med 18 kg tryck till
det större turbinaggregatet 29, där densamma
expanderar ned till ett tryck av 3—4 kg pr cm2 och
avtappas vid detta tryck för värmeändamål. Den ånga,
som icke för tillfället erfordras för värmeledningen
expanderar ned till kondensortrycket och
kondenseras på vanligt sätt. Den större turbinen är således
en avtappningsturbin, under det att den mindre
turbinen 30 är en ren kondenseringsturbin. Den från
avtappningsturbinen avtappade ångan ledes till 5 st.
motströmsapparater med vardera 50 m2 värmeyta.
Två av dessa motströmsapparater kunna även
uppvärmas medelst färskånga från pannorna. 18 i
fig. 1 utvisar dessa motströmsapparaters placering.
I motströmsapparaterna uppvärmes värmeledningens
vatten, som medelst cirkulationspumpar pumpas ge-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:25:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1930a/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free