Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 4 jan. 1930 - Tekniska föreningar - Norrköpings polytekniska förening, av Br. - Sammanträden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’16
TEKNISK
TIDSKRIFT
11 jan. 1930
hytten Vidare fanns fullständig radiouppsättning, både
långvåg och kortvåg.
Starten ägde rum den 9 juni sedan meteorologerna
utlovat gynnsamt väder. Redan i början möttes
flygarna av dimma, som dock ej beredde dem större
svårigheter. Det kanske kan vara skäl att klarlägga att
man kan med modern instrumentering flyga i dimma
men man kan däremot inte angöra land i dimma.
Färden gick över Oslo och över de norska högfjällen,
där det var ganska kallt och gropigt. Följemaskinen
måste avbryta flygningen och gå ned i Kristiansand.
Det var rätt svalt och snart började bensolen
utkristalliseras och täppa till bränsleledningarna. Dock fanns
alltid falltanken att lita till och den räckte för en
halvtimmes flygning. Färden gick vidare över
Hardanger-jökeln, och snart nåddes också den smala
Hardangerfjorden med dess tvärbranta stränder, som är omöjlig
att upptäcka förrän man är alldeles över den. Sedan
sjönk terrängen undan för undan, under det att
temperaturen steg. Flygarna sjönko också de och snart
hade bränsleledningarna tinat upp, och bränsletillflödet
blev åter normalt.
Så nåddes första etappen Flatön norr om Bergen, där
mycket folk församlats i motorbåtar och hälsade dem
välkomna. Sedan de fått nya väderleksprognoser av
den norske väderguden dr Bjerknes startades kl. 3 mot
Island. Regn skulle möta före Färöarna och en efter
hand allt starkare motvind innan de nådde Island.
Väderleksprognoserna stämde också ganska bra,
Färöarna skymtade fram efter ett par timmar och
"Sverige" var snart inne över land. Dessa öar äro av
vulkaniskt ursprung, skog saknas och växtligheten
förefaller ytterst karg.
Sedan Färöarna passerats, togs ny kurs och stäven
vändes mot Island, öarna försvunno i sina blåa
töckenhuvor och det började blåsa upp. Efter någon timme
sedan Färöarna lämnats började tändstiften krångla.
Samtidigt hade bränsleåtgången stigit oroväckande.
Flygarna hade räknat med 9 timmars flygning från
Bergen till Island, men hade tankat för 14 timmar, varför
de hade goda reserver, men dessa smulto nu undan
alltför hastigt. Till slut fanns inte mer bränsle kvar än för
en halvtimme, då fingo de se att ett moln ändrade form
— det var land och ett stort fjäll Vatnajökul, som just låg
i deras väg. Svårigheten att landa återstod emellertid.
Vid Vatnajökul funno de ej lä, där rasade stormen
värre. Men efter kartan funnos några laguner väster
därom — dit styrde de. Det lyckades emellertid ej,
vattnet var visserligen i lagunerna lugnt, men det var
alltför grunt, högst V meter djupt och här och var
lågo stora lavablock. I Skaptarostrakten fingo flygarne
till slut syn på en norsk ångare, som låg för ankar och
beslöto gå ned i lä av den. Landningen gick utmärkt.
Sedan fingo de en båt, som bogserade in dem till
Väst-mannaöarna, där de fyllde på bensin och flögo till
Reykjavik, dit de anlände ett dygn för senade.
Nu hade alltså svårigheterna börjat och de skulle
hädanefter vara deras dagliga bröd. Tidigt morgonen
därpå startades igen, men maskinen kunde ej lyfta. De
fingo inte upp varvantalen på propellern. Sedan
flygarna sett om motorn, startade de igen och kommo iväg
20 mil utanför Reykjavik. Då gick kylaren läck. Nu
fingo de rekvirera ny kylare och specialmekaniker frän
fabriken. Dessa anlände men "Sverige" lyckades inte
komma upp ändå. Äntligen upptäckte de felet. Det
hade kommit olja i bensolen och den oljan hade
kommit dit genom motorpumpen. Å cylinderväggarna hade
denna olja inhamrats, så att motoreffekten försvagats
och oljeåtgången hade blivit den tjugodubbla. Ny motor
måste rekvireras, vilket innebar ny väntan.
Så kom äntligen den nya motorn. . Så fort den var
installerad, gåvo flygarna sig iväg från Island till
Grönland. Denna gången använde de emellertid ej motor-
pumpen utan föredrogo att pumpa sig över för hand i
stället. De fingo också pumpa i de 12 timmar flygningen
varade.
På västkusten tog det vackra vädret slut. En
kastvind, fönvind, slungade maskinen från 900 m flyghöjd
nära intill vattenytan och upp igen något hundratal
meter och ned igen. Det fanns ingenting att göra,
maskinen var en lekboll i händerna på naturkrafterna, men
hur det nu gick till lyckades man nå norra stranden.
I Ivigtut blevo de nödsakade ligga en månad, ivrigt
spanande efter varje möjlighet att komma iväg. Men
det skulle snart visa sig vara lika omöjligt som på
Island. Vädret prövades upprepade gånger, men det är
inte så lätt att avpassa de lämpliga tillfällena, när det
är fråga om avstånd på hundratals mil och en sådan
trakt, där väderleken varierar så starkt som å ömse
sidor Davissträdet. Motorn kunde ej heller lämnas den
tillsyn, som är möjlig å orter, där tillgång till moderna
verkstäder finnas, varför även den till slut började
hosta. Sista startförsöket gjordes den 3 augusti och det
varade i fem timmar, varunder flygarna kommo mer än
halvvägs över strädet, då de möttes av ett åskväder,
som stängde vägen för dem. De försökte kringgå det,
men det gick ej, utan de måste vända. Det höll på att
gå olyckligt för dem även på Grönlandskusten. Motorn
skakade så att kompasserna bara snurrade runt. Det
var det sista försöket. Motorn var nu i ett sådant skick,
att de ej vågade lita på den, utan beslöto vända ocb
taga båt hem.
Flygarna lyckades aldrig i sin föresats att nå
Amerika. Motorkrångel och till slut även vidriga
väderleksförhållanden stäckte deras väg. De hade otur likaväl
som de amerikanska flygarna, som samtidigt med dem
försökte överskrida Davissträdet. Trots alla motigheter
de haft hyser "Sveriges" besättning fortfarande en
brinnande önskan att göra om försöket. De känna nu till
förhållandena och tro att med en luftkyld motor och en
något tidigare på året startad flygning målet skall
kunna nås.
Föredragshållaren avtackades av ordföranden, som
framhöll det mod flygarna visat inte bara genom att
företaga denna flygning utan än mer genom att i tid
avbryta den då det visade sig omöjligt att uppnå de^
resultat man väntat.
Efter föredraget följde supé och dans.
Br.
SAMMANTRÄDEN
Svenska teknologföreningen.
Avdelningen för Väg- och vattenbyggnadskonst
sammanträder å föreningens lokal, Brunkebergstorg 20, måndagen
den 13 januari 1930, kl. 7,30 em. Sammanträdet öppnas
efter enkel kvart. Ärenden: 1. Protokolljustering. — 2.
Inval. — 3. Inkomna skrivelser. — 4. Revy över vad som hänt
inom väg- och vattenbyggnadsfacket under är 1929 av
följande referenter: signalingenjör Herman Holmqvist:
järnvägar ; civilingenjör Alfred Jerdén : kommunalteknik ;
civilingenjör Ejnar Landberg: bro- och byggnadskonstruktioner;
civilingenjör Frey Samsioe: vattenkraft; civilingenjör Alex.
Södergren : vägar. Supé och samkväm.
Avdelningen för Kemi och bergsvetenskap sammanträder
å föreningens lokal, Brunkebergstorg 20, fredagen den 17
januari 1930 kl. 19,30. Ärenden: 1. Val av
justeringsmän. — 2. Inval. — 3. Inkomna skrivelser. — 4.
Årsberättelsen. — 5. "De senaste framstegen inom den tekniska
elektrokemien, några studier och erfarenheter från skilda
delar av Europa (även Ryssland)", föredrag med
skioptikonbilder av civilingenjör Gösta Angel. —
Glasfabrikationen vid Kosta Glasbruk, filmförevisning av
civilingenjör Gustaf W:son Cronquist. — Samkväm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
