Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 1 febr. 1930 - Varubearbetning i frilager och frihamnar, av G. Norlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFT. 5 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 1 FEBR.
ÅRG. 60 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 19 3 0
INNEHÅLL: Varubearbetning i frilager och frihamnar. — Fortsatt elektrifiering å statens järnvägar. —
Tekniska museet. — Världsproduktion och förbrukning av metaller. — Notiser. — Litteratur. — Tekniska
föreningar. — Personalnotiser. — Sammanträden.
VARUBEARBETNING I FRILAGER OCH FRIHAMNAR.
NÅGRA INTRYCK FRÅN EN STUDIERESA.
För att studera varubearbetning i frilager och
frihamnar besökte undertecknad under föregående
år en del städer i England. Belgien. Holland,
Tyskland och Danmark, som voro av större eller mindre
intresse i detta hänseende. Då fabriksmässig
bearbetning av oförtullat gods icke är tillåten vare sig i
England, Belgien eller Holland, härrör denna del av
mina erfarenheter från resan så gott som uteslutande
från besöken i Hamburg och Köpenhamn. I de
engelska "bounded warehouses" får för köpmännens
räkning endast utföras vissa ’’manipulationsarbeten",
såsom ompackning, vägning, luftning, förflyttning o. d.
av inlagda varor. Dylika arbeten tillåtas i
betydligt större utsträckning i motsvarande
frilageravdel-ningar i Belgien och Holland. I detta avseende råder
därför en mycket liten skillnad mellan sistnämnda
länder och de tyska "Zollausschlussbezirke".
Exportagenterna i Amsterdam begagna sig också i
stor utsträckning av de möjligheter, som förefinnas
i detta hänseende. De hade även fått till stånd ett
organiserat samarbete med köpmännen i Hamburg.
Hos oss finnas däremot många affärsmän, som icke
utnyttja de fördelar frihamnarna erbjuda i det ena
eller andra avseendet, exempelvis i samband med
bankrembours för deras lager. Här hemma nöjer sig
vederbörande ofta med att vara underagent för tysk,
holländsk eller dansk generalagent, i stället för att
själv göra upp affärerna utan mellanhand. På så
sätt komma lagren att förläggas till Hamburgs eller
Köpenhamns frihamnar och varorna rekvireras till
Sverige i små poster, vilka aldrig passera våra
frihamnar utan förtullas omedelbart. Det ligger i
sakens natur att ett dylikt förfarande i hög grad
gynnar utländska hamnar på bekostnad av våra egna
samtidigt som det minskar affärsvinsten för de
svenska köpmännen. Men även för kunderna
medför ett sådant tillvägagångssätt olägenheter i form
av ojämnhet i varuleveranserna. Rättvisligen bör
dock erkännas, att många affärsmän använda våra
frihamnar på ett rationellt sätt, bl. a. när det gäller
bilartiklar.
I de författningar, som reglera frilager- och
frihamnsinstitutionerna i vårt land, göres ingen
skillnad mellan frilager och frihamnar med avseende på
tillåtna arbeten med där förvarade varor. Så är
emellertid icke förhållandet i de flesta andra länder.
Där har man merendels stipulerat en viss inskränk-
ning ifråga om rätten att bearbeta i frilager intaget
gods, men gränsen är tydligen svår att draga och
tycks i allmänhet ha bestämts uteslutande av
politiska hänsyn.
I Bremen räknas en del av hamnen som frihamn,
inom vilken det är tillåtet att bedriva varvsindustri,
men däremot icke annan industriell verksamhet.
Förhållandet är i stort sett detsamma inom det i
Hamburg å norra Elbestranden belägna
frihamnsområdet. Det är först genom den inom södra
Elbestran-dens frihamnsområde befintliga industrien, som man
kan säga att Hamburg tagit steget fullt ut och
inrättat en frihamn i ordets vidsträcktaste bemärkelse.
Till Köpenhamns frihamn har också förlagts en ganska
omfattande industri. Härutinnan finnes således ingen
egentlig motsvarighet hos våra svenska
frihamnar och mången hamburgare skulle på grund härav
väl knappast betrakta frihamnarna i Stockholm,
Göteborg och Malmö såsom verkliga frihamnar.
Bremens frihamn erbjuder dock ifråga om användning
ganska stor likhet med motsvarande svenska hamnar.
Som tidigare nämnts har till Hamburgs frihamn
förlagts en betydande industri för förädling och
bearbetning av olika slags oförtullade varor. Här finnes bland
mycket annat en kvarn för framställning av
kraftfoder av oljekakor, vilken sysselsätter några hundra
arbetare. Likaså bedrives där margarintillverkning,
för vilken fabrikation frihamnen erbjuder ett
synnerligen lämpligt läge såväl för import av råvaran som
för export av de färdiga produkterna. Vidare har dit
förlagts ett mineraloljeverk. Denna industri kräver
mycket kapital och omfattande tekniska anordningar.
Råmaterialen importeras och fabrikationens ekonomi
bygger till stor del på de biprodukter, som uppstå
vid förvandlingsprocesserna. Reexport är av stor
betydelse härvidlag. En mångfald av fabrikat och
kvalitéer förekomma. I stort sett kan man särskilja
två behandlingsmetoder, nämligen destillering och
raffinering. Vid destilleringen uppstå petroleum,
bensin och masut, vilket sistnämnda är
utgångsmaterial vid smörjoljetillverkning. Vid destillation av
masut uppstår goudron som biprodukt.
Att sistnämnda fabrikation förlagts till Hamburg
har givetvis berott på de goda
avsättningsmöjligheterna inom denna stad. Av avgörande betydelse
har också varit att råoljan, i händelse den skulle
fraktas den långa vägen från Amerika med tank-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
