Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 8 febr. 1930 - Notiser - Serielåsning - En märklig kabelkrananläggning - Snabbgående kompressorer - Nya våglängdsområden för radio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 febr. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
83
böra icke två olika separatnycklar ha samma form på axets
undersida, och för övrigt bör ej huvudnyckeln kunna
avmätas på en separatnyckel. Fig. 2 visar två serier
separatnycklar (A2, B-, C2, resp. A3, B3, C3) jämte
motsvarande huvudnycklar D2 resp. D3), utförda enligt
denna princip.
En märklig kabelkrananläggning. Vid Domsjö
sulfit-cellulosafabrik, belägen invid Örnsköldsvik och tillhörig
Mo och Domsjö a.-b., utföres f. n. i samband med den
pågående fabriksutvidgningen en märklig
kabelkrananläggning för hantering av massaved. Den består av
tvenne radialkabelkranar med ett gemensamt, fast
tvillingtorn och tvenne pendeltorn, vilka röra sig periferiskt
omkring tvillingtornet. Avståndet från detta till
pendeltornen är 532 m i ett spann. Tvillingtornets höjd är ca
60 m och pendeltornens ca 50 m. Vardera kranen
utföres för en nettolast om 11 ton. Massaveden upptages
direkt ur sjön, lyftes genom pendeltornen, som av denna
anledning hänga ut över vattnet, placeras på upplaget
och transporteras sedermera efter att hava torkat till
vedrenseriet, invid vilket det gemensamma tvillingtornet
blivit förlagt. Genom denna anordning inbesparas dels
manskap för vedhanteringen och dels auxiliära
transportanordningar, som vid lösning av transportproblemet
medelst användning av andra krantyper hade varit
nödvändiga.
Ifråga om sina dimensioner äro de ifrågavarande
kabelkranarna de största i världen, som hittills blivit
utförda för vedtransport och troligen även de största
existerande med rörliga torn. Kabelkranarnas
användningsområde har i och med denna anläggning utsträckts
betydligt utöver tidigare gränser.
Snabbgående kompressorer. Pneumatiska verktyg ha
på senare tid börjat användas inom allt flera
industrigrenar. En bidragande orsak härtill är den utveckling
kompressorerna, isynnerhet sådana för små
luftmängder, genomgått. En kompressoranläggning var, även för
ett industriföretag, som använder endast ett fåtal
verktyg, ännu för några år sedan relativt dyrbar i
anskaffning och krävde ett tämligen stort utrymme. Inom t. e.
byggnadsfacket och vid väg- och gatuarbeten, där
kompressoranläggningen måste flyttas från arbetsplats till
Fig. 1. Vattenkyld enstegs kompressor.
Fig. 2. Kompressoranläggning med luftkyld kompressor.
arbetsplats, lade kompressorernas stora vikt och
utrymmesbehov ofta hinder i vägen för deras användbarhet.
Man har därför strävat efter att minska
kompressorernas vikt och dimensioner genom att öka deras
varvtal. Härigenom uppstod emellertid krav på förbättrade
ventiler, varjämte man måste sträva efter att hålla det
skadliga rummet nere. Genom att utnyttja
erfarenheterna från automobilmotortekniken har man numera
kommit fram till konstruktioner, speciellt lämpade för
transportabla tryckluftanläggningar.
Fig. 1 visar en skärning av en enstegs, vattenkyld
enkelverkande kompressor, avsedd för varvantal upp till
1 000 per min. Ventilerna äro utförda som s. k.
bladfjä-derventiler med mycket liten massa, varför de arbeta
ljudlöst och stötfritt. Konstruktionen av kolv,
kolvstång, vev och lager ansluter sig till praxis inom
automobilmotortekniken. Hela drivanordningen är inkapslad
i vevhuset, vilket är utbildat till en oljebehållare. För
trycksmörjningen finnes en inbyggd oljepump.
Smärre kompressorer göras luftkylda (fig. 2), i vilket
fall svänghjulet lämpligen utbildas som ett fläkthjul.
Nya våglängdsområden för radio. Den tyska
radioteknikens nestor, greve Georg von Arco, har i ett
nyligen hållet föredrag skisserat den sannolika framtida
utvecklingen för radiotekniken i den mån denna avser
de använda våglängderna. Då föredraget synes beröra
åtskilliga av icke-fackmannen mindre kända
förhållanden, återges här några synpunkter i detsamma efter ett
referat i V. D. I.-Nachrichten (29/1 1930).
Det är känt, att våglängdsområdet 20 000—200 m
numera är till det yttersta utnyttjat. Antalet storstationer
med våglängder över 5 000 m minskas alltjämt, medan
nästan alla rundradiostationer arbeta med våglängder
mellan 2 000 och 200 m. För fem år sedan började man
i större skala utnyttja kortvågorna, med våglängder
mellan 50 och 12 m. Dessa vågor utbreda sig icke över
jordytan utan fortplanta sig utan större förluster i det
100 till 200 km över jordytan belägna, något ledande
Heavisideskiktet. Till följd härav är mottagningsstyrkan
vid kortvågssändning även på mycket långa distanser
betydligt större än vid långvågssändning och är nästan
oberoende av avståndet. Som kortvågsradion dessutom
medger en hög telegraferingshastighet, har den med
framgång kunnat konkurrera med kabeltelegrafien.
Våglängdsområdet från 8 m ned till det synliga
ljusets våglängder, högst 0,00075 mm, är f. n. praktiskt taget
oanvänt. Ehuru området omfattar ej mindre än 23
oktaver, är det egentligen endast två smala band inom
detsamma som kunna ifrågakomma inom radiotekniken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
