Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 15 febr. 1930 - Elektrotechnischer Vereins 50-års jubileum, av J. Körner - Den föreslagna nya statsisbrytaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 febr. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
93
På aftonen följde så den stora festmiddagen hos
Kroll för c:a 1 500 personer, utan något som helst
tal och praktiskt taget utan ordnar. Stämningen
var god och dans följde under många timmar.
Påföljande dagar ägnades åt föredrag och tekniska
exkursioner. På lördagen talade sålunda prof. W.
Petersen om de senaste 50 årens kraftteknik i
Tyskland, prof. E. Orlich om likriktning av stora
växelströmseffekter, prof. W. Reichel om de elektriska
stadsbanornas utveckling, medan dr Sulzberger
fördrog R. Thury’s intressanta redogörelse för
kraftöverföring med högspänd likström; den åldrige
författaren, pioniären sedan 1887 på detta område, var
på grund av sin svaga hälsa förhindrad att själv
bevista mötet. Svagström och radio företräddes av dr
Feyerabend, som höll föredrag om
kommunikationsteknikens moderna hjälpmedel, vidare av dr F.
Püschen, som talade om multipelutnyttning av led-
ningar samt av greve von Arco, som redogjorde för
kortvågsfenomenen och deras inflytande på trådlös
överföring. Som synes, en paraduppvisning av
ledande fackmän på skilda områden. Föredragen
hava, då detta skrives, redan offentliggjorts i ETZ:s
jubileumsnummer och en närmare redogörelse för
innehållet torde på denna plats ej vara påkallad.
Som helhet efterlämnar Elektrotechnischer Vereins
jubileum ett synnerligen angenämt minne av en
under värdiga, men ej pompösa former ordnat
elektri-kermöte, vid vilket våra tyska kolleger mött sina
främmande gäster med broderlig älskvärdhet. Detta
i trots av att den nuvarande situationen på det
industriella området i Tyskland är långt ifrån
bekym-merfri — den stigande arbetslösheten och de
finansiella svårigheterna tala härvid ett mycket tydligt
språk.
J. Körner.
DEN FÖRESLAGNA NYA STATSISBRYTAREN.
Den 4 februari 1926 övertogs den då nybyggda
statsisbrytaren av staten. Nära nog på dagen fyra år
efteråt, eller närmare bestämt den 5 februari 1930, har
b: tänkande och förslag till en ny statsisbrytare
avgivits av de s. k. isbrytarsakkunniga, häradshövding
E. F. Wehtje, kommerserådet C. E. Landberg,
direktör J. W. R. Lilliestråle, sjökapten O. A. Nordborg,
direktör O. E. Nylander samt chefen för sjöförsvarets
kommandoexpedition, kommendör N. E. F. Selander.
Av de undersökningar de sakkunniga verkställt
beträffande resultatet av statsisbrytarens hittillsvarande
verksamhet framgår, att statsisbrytaren tillfört
sjöfarten på åtminstone de sydligare
Norrlandsham-narna betydande fördelar. De gångna åren och i all
synnerhet det sistförflutna ha emellertid visat, att
Sveriges isbrytareberedskap ej är tillfredsställande,
och från flera håll ha i mer eller mindre direkt
anslutning till erfarenheterna från den senaste
isblocka-den gjorts framställningar om en förstärkning av
isbrytareberedskapen. Norrlandsintressena ha därvid
framfört som sitt önskemål, att, därest ännu en
isbrytare anskaffades, en sådan plan för de två isbrytarnas
verksamhet uppgjordes, att omsorgen om
vintersjöfarten på Norrland ej behövde åsidosättas.
Även i flertalet övriga Östersjöstater har man efter
förra vinterns isblockad ägnat isbrytningsfrågan ett
ökat intresse, och förhandlingar om samarbete dessa
stater emellan ha inletts samt redan lett till vissa
resultat. Isbrytningssakkunniga anse, att
förhandlingarna böra fortsättas, men att oberoende av dessas
utgång Sverige bör stärka sin isbrytarberedskap genom
att omedelbart anskaffa ännu en statsisbrytare.
Enligt de sakkunnigas åsikt ha de stora
issvårigheter som mött vid och utanför de södra delarna av
landet ådagalagt behovet av en stark isbrytare, som
samtidigt besitter erforderlig bredd och däremot
svarande längd. På sina håll har det önskemålet
framförts, att den nya statsisbrytaren ej bör göras större
utan snarare mindre än den nuvarande, men då detta
önskemål synes härleda sig ur tanken, att isbrytarens
uppgift i första hand vore att assistera fartyg in i
och ut ur hamnar, får detsamma enligt de sakkunni-
gas åsikt ej bli utslagsgivande. Statsisbrytarens
uppgift vore huvudsakligen att arbeta till havs, medan
hamnbrytningen finge tillgodoses med lokala resurser.
Med hänsyn till att bredden hos svenska och
sannolikt även hos utländska handelsflottornas fartyg
på senare år visat en avgjord tendens till ökning, ha
de sakkunniga ansett det önskvärt, att den blivande
isbrytaren erhåller större bredd än den nuvarande.
Största bredden i konstruktionsvattenlinjen utgör hos
den nuvarande statsisbrytaren 16,5 m men föreslås i
fråga om den nya isbrytaren ökad till åtminstone
18,6 m, dvs. den bredd som pansarskeppen av
Sverigetypen äga.
Vid assisteringsarbetet bör isbrytaren lämna en så
bred ränna som möjligt åt efterföljande fartyg.
På-grund därav föreslås, att isbrytaren förses med två
akterpropellrar, varigenom den även erhåller större
manöverduglighet. Härjämte medför systemet
möjligheten att konstruera isbrytaren med ett i
förhållande till deplacement jämförelsevis ringa
djupgående, vilket är av största betydelse, enär fartyget
måste vara anpassat för arbete i Flintrännan och
sålunda ej bör ges ett större djupgående än 6,4 m med
normala bränsle- och andra förråd.
Efter samråd med den av handelsdepartementet
tillkallade experten, ingenjör O. R. von Sydow, ha
de sakkunniga låtit denne utarbeta tre alternativa
förslag i huvudsaklig överensstämmelse med den typ
som företrädes av den finska isbrytaren Jääkarhu.
Förslagen avse en isbrytare med 77,3 m längd
överallt, 73,5 m längd i vattenlinjen, 19,2 m mallat djup,
6,4 m djupgående till konstruktionsvattenlinjen, ca
4 200 tons deplacement och 9 000 indikerade hkr
maskinstyrka vid forcering, fördelad på två akterliga och
en förlig maskin. Koleldat ångmaskineri har ej
ansetts böra komma ifråga, varför de tre alternativen
avse oljeeldat ångmaskineri (alt. I), dieselmaskineri
(alt. II) och dieselelektriskt maskineri (alt. III). Av
dessa kommer alt. I att ställa sig billigast, alt. III
dyrast i anskaffning. De sakkunniga tveka
emellertid ej att förorda det senaste alternativet,
dieselelektriskt maskineri och Leonardreglering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
