Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 22 febr. 1930 - Motorvagnsdrift vid tyska riksbanorna - Regionplanerandets organisatoriska vanskligheter, av Ivan Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 febr. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
109
konstruerad för en maximal tågvikt av 35 ton.
Kylaren är placerad å taket, där även bensinbehållaren
befinner sig.
Helt nyligen har T. A. G. till
Landesverkehrsdirek-tion, Brandenburg, Kleinbahn Freienwalde—Zehden
levererat en 4-axlig motorvagn med elektrisk
kraftöverföring, den första i sitt slag, som firman byggt
och vars provkörning ingenjör Nordenhem blev i
tillfälle att övervara. Avståndet Freienwalde—Zehden
är 80 km med talrika kurvor och stigningar 1 : 80 och
1 : 60. Största hastighet å banan är 50 km. Vagnen
väger i tjänst utan passagerare 38 ton och har ett
största hjultryck av ca 5 ton. Vagnen visade en
tilltalande interiör och var i sin helhet utförd enligt
firmans standard. I vagnen inrymdes ett 60-tal
sittplatser, resgodsrum, toaletter samt tvenne större
förarerum. Motorn var den vanliga 6-cylindriga 150 hkr vid
1 000 varv. Till motorn är kopplad en elektrisk
likströmsgenerator, som driver tvenne banmotorer av
General Electrics typ, vardera motorn drivande
bog-giens ytteraxel. Vagnen är byggd för en
maximihastighet av 70 km och är försedd med rullager. Vid
provkörningen gick vagnen synnerligen lugnt även
vid den högsta hastigheten och var mycket
lättman-övrerad. Kostnaden för vagnen uppgick till ca
130 000 kr.
De uppnådda goda resultaten av motorvagnsdriften
vid de tyska riksbanorna ävensom vid de privata
järnvägarna, de s. k. Kleinbahnen, ha gjort, att man
planerar anskaffandet av ytterligare antal
motorvagnar. De finansiella svårigheterna ha dock hittills lagt
hinder i vägen härför, men i den mån lokparken
behöver förnyas, torde dock densamma i viss
utsträckning ersättas med motorvagnar.
REGIONPLANERANDETS ORGANISATORISKA
VANSKLIGHETER.
Många orsaker ha bidragit till att Stockholms
omgivningar under de senast förflutna 40 åren
undergått en anmärkningsvärd förändring, i det att
trakten förvandlats från landsbygd till ett konglomerat
av samhällen av olika storlek och struktur. En
liknande förortsutveckling av proportionsvis så stor
omfattning har ej förekommit i någon annan svensk
stad. Å de flesta av de ursprungliga lantgårdarna
i Stockholms omgivningar ha tomter efter hand
försålts för bebyggande, vilket så småningom lett till,
att omkring den egentliga tätbebyggda staden inom
ett område med 2 mils radie uppstått cirka 80 st.
samhällsbildningar, av vilka många organiserat sig
till lagstadgade samhällen. För närvarande finnas
således 15 municipalsamhällen, 4 köpingar och 3 städer.
Denna utveckling har emellertid försiggått utan
hänsynstagande till att varje bebyggelseområde med
tiden kommer att bliva en del av en storstad. Det har
ej sörjts för erforderliga nya genomfartsleder samt
andra för samhällena gemensamma anläggningar, och
vid bebyggandet har som regel först och främst
hänsyn tagits till varje exploateringsföretags lokala
intressen. Å vidstående fig. 1 har angivits de
områden, som nu äro bebyggda. Av kartan framgår
huru bebyggelsen blivit spridd över ett mycket stort
område, omfattande c:a 10 kvadratmil. Mellan de
svarta ytorna ha en mängd områden blivit
uppstyckade i mindre jordlotter, varför möjligheterna att
anlägga nya trafikleder därav blivit bundna i högre
grad än vad som framgår av kartan.
Allteftersom bebyggelsen fortskrider bliva
möjligheterna allt mindre för tillgodoseende av framtidens
fordringar på för samhällena gemensamma
anläggningar såsom kommunikationsleder,
huvudavloppsledningar och dylikt. Förbindelselederna inom en stor
stad kunna, som känt, ej planeras som separata
företag, utan böra anläggas efter ett enhetligt system,
som står i intimt samband med den befintliga och
blivande bebyggelsens krav efter en på en gång
upprättad plan, omfattande hela det område omkring
huvudstaden, som kan beräknas bliva föremål för
bebyggande. För upprättande av en sådan plan,
regionplan, har under senaste åren bildats ett förbund
mellan förortskommunerna, vilket skall samarbeta
med Stockholms stad i detta hänseende.
Uppfattningarna angående såväl regionplanens
syftemål som de fördelar, vilka kunna vinnas, äro
emellertid mycket varierande. Det huvudsakliga
intresset synes i allmänhet vara inriktat på
utformningen av själva planen, under det att mindre
förståelse ägnas de möjligheter, som förefinnas att pla-
Fig. i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
