Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. 8 mars 1930 - Kartframställning medelst flygfotogrammetri, av Fritz Danielsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 mars 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
HL
förhållandet, att för en
lodbild äro alla riktningar
från bildcentrum till de
övriga å bilden avbildade
punkterna felfria. Även
om kameraaxeln ej är
exakt lodrät kan man
dock använda dessa
riktningar för punkternas
bestämmande.
Punktbestämningen sker
nu på följande sätt: Först
bestämmes bildens
centrum med tillhjälp av de å
bildens kanter
infotograferade randmärkena.
Därefter överföras dessa
bildcentra till närliggande
bilder. Varje bildcentrum
förekommer härvid i allmänhet på tre bilder. Vidare
uppsökas punkter som äro gemensamma för tre bilder
på sätt fig. 7 visar. Sådana punkter äro 2 a, 2 b, 3 a,
3 b osv. Om nu t. e. sträckan 1—2 väljes godtyckligt
kunna sedan de övriga bildernas läge med
användande av riktningarna från de olika bildcentra
bestämmas. Om vinklarna bliva lämpliga kan sedan
varje punkt, som förekommer å minst två bilder
genom avskärning, bestämmas. Om två
koordinatbe-stämda punkter på detta sätt avskäras enligt fig. 7
kan triangelnätets skala genom jämförelse mellan
det verkliga och det ur bilderna bestämda avståndet
beräknas.
Vid arbete på detta sätt erhålles endast en
överbestämning för varje bild. Här kan därför lätt
uppstå fel, och det är i regel bäst att fotografera så att
man även i sidled har över 50 % övertäckning. I
så fall behöva för bildkartan endast de delarna av
bilderna användas, som ligga närmast bildcentrum.
Då fotograferingen utförts på detta sätt. behöva i
regel inga extra passpunkter bestämmas utan det,
räcker med de olika bildcentra. Man kan vid dylik
bildtriangulcring bestämma de olika riktningarna ur
kopiorna, men man erhåller större noggrannhet om
man arbetar med negativen. De olika bildcentra,
vilka vid restitueringen kunna användas som
passpunkter, bliva härvid markerade på negativen,
vilket är av stor betydelse för arbetet. Den största
svårigheten är cititi exakt överföra de olika bildcentra
från en bild till en annan. För att noggrant kunna
utföra’detta har vid Photogrammetrie G. m. b. H. i
München konstruerats en apparat, vars utseende
framgår av fig. 8. Denna är grundad på det
stereoskopiska seendet. Med densamma kunna de olika
punkterna överföras och markeras med en
noggrannhet av 0.01—0,02 mm.
Sedan punkterna överförts, kunna de olika
riktningarna i apparaten mätas, så att triangelnätet kan
numeriskt beräknas.
I en av prof. v. Gruber och av firman Zeiss byggd
apparat, som är avsedd för samma ändamål,
markeras inga punkter på negativen, utan det är
endast vinklarna som mätas. De för restitutionen
erforderliga punkterna avskäras därefter från
respektive bildcentra.
Vid alla fotogrammetriska mätningar är det av
stor vikt att fotograferingen utföres med omsorg,
■■■M|
Fig. 8. Aschenbrenners triangulator. Medelst denna överföras bildernas huvudpunkter till angränsande
bilder, varefter de för trianguleringen erforderliga vinklarna med apparaten kunna mätas.
men här gäller det alldeles speciellt. Om
placeringen av bilderna är felaktig erhålles en olämplig
konfiguration på triangelnätet, och om kameraaxeln
ej var lodrät vid exponeringen uppstå fel i
horisontalriktningarna. Dessa fel växa hastigt med ökad
lutning å kameraaxeln. Vid 2° nadirdistans
erhålles sålunda vid plan terräng ett största fel i en
riktning av c:a 1’, vid 3° c:a 2,5’ och vid 7° c:a
13’. Förefinnas höjdskillnader i terrängen kunna
felen på grund härav vid lutande plåt bli ännu
större. Då arbetet utföres omsorgsfullt kunna i
allmänhet vid ej allt för stora höjdskillnader i
terrängen bildkartor erhållas med samma
noggrannhet som kartor framställda med de vanliga
terrest-riska metoderna.
Fördelen med dessa kartor är. att de visa allt vad
som förefinnes i terrängen och ej som de vanliga
kartorna endast vissa detaljer. Framställningen av
desamma går dessutom snabbt och blir, då det gäller
stora uppdrag, mycket billig. Dessa bildkartor ha
även fått stor användning på olika områden, såsom
t. e. för stadsplaneändamål, för tekniska projekt,
tör skogarnas inventering och kontroll, som
stom-kartor för topografiska kartor, vid revidering av
gamla kartor osv.
Vid skogsinventeringar kan. då dylika kartor
användas, en stor del av fältarbetet inbesparas.
Genom att studera de enskilda bildparen stereoskopiskt
kan man ej blott avgöra om det är lövskog eller
barrskog, utan även skogens ungefärliga ålder och
beskaffenhet. Fig. 9 visar exempel på en dylik
skogskarta, som är framställd i skala 1 :10 000.
Då det endast gäller en plankarta kunna de olika
detaljerna kopieras från bildkartan å genomskinligt
papper eller celluloid. Fig. 10 visar exempel å en
på dylikt sätt framställd karta. Man kan även
direkt å bildkartan med vattenfast tusch inrita de
detaljer som önskas och sedan med en lösning av
blodlut-salt tvätta bort de fotografiska detaljerna.
Vid Kartografiska institutet i Ungern, där man
använder en bildkarta som stomme för den
topografiska kartan, göres av bildkartan ett blåtryck. På
detta blåtryck inritas de önskade detaljerna med
tusch. Vid fotografisk reproduktion inverkar den
blå färgen på fotografiplåten nästan som vit, så att
den fotografiska reproduktionen endast innehåller
det som ritats med tusch.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
