Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 15 mars 1930 - Kartframställning medelst flygfotogrammetri, av Fritz Danielsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFT. 11 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 15 MARS
ÅRG. 60 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 19 3 0
INNEHÅLL: Kartframställning’ medelst flygfotogrammetri, av civilingenjör Fritz Danielsson. — Olyckan vid
Atlas Diesel utredd. - Tidskriftsnytt inom mekaniska och elektriska facken. — Notiser. — Litteratur. —
Tekniska föreningar. — Sammanträden.
KARTFRAMSTÄLLNING MEDELST
FLYGFOTOGRAMMETRI.
Av civilingenjör Fritz Danielsson.
I närmast föregående nummer av
Teknisk tidskrift (häfte 10) inflöt förra delen
av författarens redogörelse för
kartframställning medelst flygfotogrammetri. Däri
redogjordes i korthet för de allmänna
principiella och praktiska momenten vid
flygfotografering för kartframställning samt
beskrevs en del av de instrument som
användas vid såväl bildupptagningar som
bildernas bearbetning för kartändamål. I
denna senare del av framställningen
fortsätter författaren beskrivningen av de olika
instrumenten samt diskuterar deras
egenskaper och användning samt ernådda
resultat.
I den av prof. Hugershoff konstruerade apparaten,
aerosimplex (fig. 16), projicieras de båda bilderna
vid sidan av varandra på matta glasskivor och
betraktas genom ett spegelstereoskop. Projektionsytan
är här nästan vertikal. I samma plan och vid sidan om
denna finnes ett ritbord. Mätningen i den
stereoskopiska modellen sker medelst två med varandra
fast förbundna, direkt på projektionsytorna
befintliga och rörliga mätmärken. Dessa märken kunna
medelst en parallellföring på fri hand inställas på
varje punkt i den ifrågavarande projektionsytan.
Med mätmärkena är ett ritstift fast förbundet, så att
det å ritbordet angiver de inställda punkterna. De
båda mätmärkena synas vid stereoskopiskt
betraktande som ett i rymden befintligt märke. Detta
märke, som kallas det vandrande märket, föres, då
det gäller att konstruera en höjdkurva, på fri hand,
så att det hela tiden berör den stereoskopiska
modellen. Ritstiftet ritar härvid den ifrågavarande
höjd-kurvan. Vill man rita en högre eller lägre
höjdkurva, avlägsnar eller närmar man modellen till
projektionsytan medelst fotskivan. Då det gäller att
kartera detaljer, som ligga på olika höjd, måste
modellen även då med tillhjälp av fotskivan närmas
eller avlägsnas från projektionsytan.
En mera universell och teoretiskt riktig
konstruktion än någon av de föregående men dock grundad
på samma principer, är Zeiss stereoplanigraf (fig. 17).
Projektionskamerorna äro här identiska med den
kamera, som användes vid fotograferingen. Här-
igenom få de projicierade ljusstrålarna identiskt
samma väg som de som voro verksamma vid
avbildningen. De av nära parallella ljusstrålar bestående
ljusknippena upptagas av två objektiv, ett för varje
bild, och projicieras på två i modellen rörliga
märken. Dessa märken betraktas stereoskopiskt i ett
binokulärt betraktningssystem. Härvid synas såväl
märkena som terrängen stereoskopiskt.
Rörelsemöjligheter finnas i x-, y- och s-led, så att det vandrande
Fig. 16. Hugershoffs aerosimplex. De båda bilderna projicieras
här vid sidan av varandra och betraktas i ett spegelstereoskop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
