Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13. 29 mars 1930 - Litteratur - Anmälan: Anvisningar för uppgörande av förslag till krematorieanläggningar, av Ragnar Schlyter - Anmälan: Arbetsledningen och arbetsfreden - Anmälan: Vom Wasser, av Ragnar Sondén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 febr. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
195
det av en ny avdelning i landet — vilket synes ske
ungefär en gång per månad. Den nya påminnelsen kommer
1 form av förenämnda publikation. Dä antalet av Svenska
eldbegängelseföreningens avdelningar numera är ca 50
och de flesta torde umgås med planer att bygga
krema-torier, är det tydligt att ifrågavarande anvisningar
komma att fylla ett stort behov med dess uppgifter på
dimensioner hos incineratorerna (modern benämning på
brännugnarna), brännrum och andra erforderliga
utrymmen. I boken beskrivas koks- och gaseldade ugnar och
omnämnas elektriskt eldade sådana; däremot
behandlas icke oljeeldade anläggningar, som i vissa fall borde
kunna konkurrera med de övriga typerna. Elektriska
ugnar betecknas ur estetisk synpunkt idealiska för
kre-mationsugnar, men sådana finnas veterligen för
närvarande icke i bruk, sedan försök därmed misslyckats i
Amerika 1915. Förbättrade konstruktioner kunna
möjligen i en framtid göra dem konkurrenskraftiga,
särskilt om strömpriset blir lågt.
Efter omnämnande av äldre ugnskonstruktioner,
vilka i allmänhet erfordra en brännavdelning i två
våningar, beskrivas de koks- resp. gaseldade ugnarna
"system Höganäs", vilka genom sin stora enkelhet,
lätt-skötthet och prisbillighet komma att i hög grad
popularisera eldbegängelseväsendet. Dessa kunna uppställas
t. o. m. i källaren till ett redan uppfört
begravningskapell, varigenom anläggningen av ett krematorium
kan utföras i gynnsamt fall för endast ett par
tiotusental kronor. Genom utredningar i Lidingö har påvisats
att ett krematorium (utan kapell) kan utföras för ca
30 à 40 tusen kronor och med kapell för ca 50- à 60 000
kronor.
Den gaseldade Höganäsugnen möttes vid
framförandet därav på nordiska eldbegängelsekongressen i sept.
1928 i Köpenhamn till synes med misstro av de
dåvarande ledande inom eldbegängelserörelsen, men den
eleganta lösning ingenjör Åberg i Höganäs givit åt
problemet har medfört ett omslag härutinnan. Ugnen
beskrives nu utförligt i föreliggande anvisningar,
ävensom i Svenska gasverksföreningens "Gasteknik" nr 1
(1929), samt har antagits till utförande i såväl
Helsingfors krematorium, där den snart inviges, som i den
till utförande beslutade brännugnsavdelningen (med 2
ugnar) i Stockholms kommunala kapellkrematorium vid
Sandsborg på Södra begravningsplatsen. Det vore
önskvärt om ordet "ugn" konsekvent utbyttes mot
"incinerator" för enhetligt inarbetande i det allmänna
medvetandet till fromma för eldbegängelsesaken.
I andra avdelningen av boken behandlas och
beskrivas krematorier; kapellkrematorier, självständiga
ltre-matorier och krematorier utan kapell. Till grund för
den generella planlösningen har lagts de ovannämnda
2 typerna incineratorer av system Höganäs varvid särskilt
må beaktas det ringa planutrymmet för dessa, 4,4 X 3,2
meter vid den kokseldade och 4,2 x 2,2 vid den
gaseldade. Grundplanen för en byggnad med den förra
incineratorn blir 8 X 13 m och med den senare 7,8 X 12,2
m, som synes inga stora byggnader. För
kommunalteknikern eller kommunalmannen, som har att taga
ställning till frågan om utvidgning av sin kommuns
kyrkogård med eller utan krematorium, måste det vara av
stort intresse att taga del av föreliggande arbete och
studera de talrikt avbildade krematorierna, vilka
emellertid begränsats till i Norden utförda.
Avbildningar finnas från 4 i Sverige (Stockholm, Örebro,
Göteborg och Hälsingborg), 4 i Danmark, 4 i Norge
och 1 i Finland. Det skulle emellertid icke ha skadat
att utgivarna medtagit åtminstone några av t. e.
Tysklands 90 krematorier, särskilt de vackraste, eller några
av de nu i Sverige projekterade såsom Ragnar
öst-bergs förslag i tre alternativ till
eldbegängelseanlägg-ning i en mindre stad (Lidingö). Det sistnämnda
förslaget uppgjordes i form av typritningar på ett över-
skådligt sätt för att tjäna eldbegängelseväsendet i dess
helhet och betecknar tillsammans med samme arkitekts
nyss invigda Hälsingborgstempel en ny
eldbegängelse-arkitektur.
I anvisningar av detta slag hade det också varit
önskvärt få en ekonomisk utredning beträffande de
stora ekonomiska fördelarna av eldbegängelse jämfört
med jordbegravning. Då så ej skett, torde detta bero
på att centralstyrelsen för Svenska
eldbegängelseför-eningen har en dylik utredning under tryckning i sin
skriftserie.
Det föreliggande arbetet av Kinell och Lindgren är
av stort allmänt intresse, särskilt i betraktande av att
eldbegängelseidén med varje dag vinner allt flera
anhängare. Ragnar Schlyter.
Arbetsledningen och arbetsfreden av Gösta Ekelöf.
En handbok. Natur och Kultur. Pris 1 kr.
Denna lilla bok har tillkommit på initiativ av
arbetsfredsdelegationen. I diskussionen om arbetsfreden har
det nämligen ofta framhållits behovet av en kortfattad
handledning i de problem, som röra arbetsledningen. De
problem, som här upptas till behandling, äro framför allt
av social, ekonomisk och arbetspsykologisk art. Icke
minst på det senare området ger författaren värdefulla
råd om hur ett bättre samförstånd skall kunna uppstå
mellan arbetare och arbetsledare.
Vom Wasser, Ein Jahrbuch für Wasserchemie und
Wasserreinigungstechnik, III. Band: 1929; Verlag
Chemie, Berlin. Pris inb. 21 Mk.
Tredje bandet av Vom Wasser omfattar de föredrag,
som hållits vid "42. Hauptversammlung des Vereins
Deutscher Chemiker, Fachgruppe für Wasserchemie" i
Breslau 22—25 maj 1929. I likhet med tidigare
årgångar har föreliggande band ett synnerligen
mångskiftande innehåll — man rör sig ju inom en
gränsvetenskaps råmärken. Uppsatserna omfatta dels
beskrivningar över utförda anläggningar, dels — och
huvudsakligen — nya metoder för rening eller
undersökning av vatten.
Bach lämnar en allmän översikt över vatten- och
avloppsreningens nuvarande och förutsedda framtida
utveckling. Engler redogör för erfarenheterna från en
försöksanläggning för Stuttgarts vattenledningsverk för
rening av humushaltigt ytvatten. Splittgerber visar
betydelsen av att matarvatten för ångpannor befrias
från lösta organiska ämnen.
Av nya metoder för rening av vattenledningsvatten
beskriver Pick en metod för deklorering av dricksvatten
medelst aktivt kol. Metoden skulle vara tillämplig
efter sådan tillsats av stora klordoser, "överklorering",
som i vissa fall kan visa sig behövlig.
Den intressanta metoden att sterilisera vatten med
silversalter resp. katadynsilver beskrives av Olszewski.
Metoden måste ännu anses befinna sig på
experimentstadiet.
I fråga om vattenundersökningsmetoder ger Bach en
översikt över utvecklingen hos de kemiska metoderna
för vattenrening under perioden 1924—1928 med
noggranna litteraturhänvisningar. ’Speciella
vattenundersökningsmetoder beskrivas av
1) Egger, om användning av fluorescin för
undersökning av sammanhanget mellan vattenförekomster i
naturen. Metodens stora känslighet påvisas samt
anvisningar givas angående det praktiska förfarandet vid
utförande av prov med användning av fluoroskop. Kritik
av tidigare försök.
2) Naumann, om metoder för undersökning av ett
vattens klarhet medelst användning av vissa
fysikaliskkemiska metoder, såsom mätning av ljusbrytning och
interferometri. Metoderna äro mycket känsliga och
måste tillämpas med stor urskillning, då tvenne vatten
aldrig äro lika, och felslut lätt kunna dragas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
