Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 12 april 1930 - Tekniska föreningar - Tekniska samfundet i Göteborg, av J. A. - Tekniska föreningen i Härnösand, av P. M—r. - Skånska ingenjörsklubben, av F. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 febr. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
227
heter, som voro förknippade med brons tillkomst samt
om dess nuvarande och framtida uppgift. Sjötrafiken ä
den nya Hammarbyleden hade framtvungit den nya
bron vid Årsta holmar, då det varit nödvändigt göra
nämnda trafik i största möjliga mån oberoende av
järnvägstrafiken å västra stambanan. I sitt nuvarande,
första utbyggnadsstadium var den utförd som dubbelspårig
järnvägsbro, men då den framdeles var avsedd som
kombinerad järnvägs- och gatubro, var den redan delvis
grundlagd härför.
Föredraget i övrigt formade sig huvudsakligen till en
teknisk redogörelse över arbetets utförande, och man
fick såväl i ord som bild en synnerligen intressant och
klar skildring av det storartade byggnadsföretaget.
Speciellt intresse tilldrog sig säkerligen redogörelsen för de
väsentligen under Statens järnvägars egen regi utförda
grundläggningsarbetena, varvid man fick ett livligt
intryck av den pneumatiska grundläggningsmetodens
möjligheter och företräden, men även av dess speciella
vedermödor och risker för såväl arbetsledning som
arbetare.
Sedan ordföranden avtackat föredragshållarna och
avslutat sammanträdet samlades man till supé. Vid
nachspielet förevisade andre föredragshållaren en film över
Årstabron och högtidligheterna i samband med dess
öppnande, och Skandinaviska granit a.-b. en film över
gatstensfabrikationen vid dess stenbrott Rixö i
Bohuslän.
J. A.
Tekniska föreningen i Härnösand
hade ordinarie sammanträde den 1 mars å S:t
Petri-ordens lokal, till vilket även damer inbjudits.
Sedan ordföranden, lektor A. Thurdin, hälsat de
närvarande, upplästes föregående sammanträdes protokoll,
som godkändes.
Efter inval av ett tiotal nya medlemmar föredrogs
styrelse- och revisionsberättelse för sistlidne år, varpå
styrelsen på revisorernas tillstyrkan beviljades full och
tacksam ansvarsfrihet.
Stadsplanedirektören A. Lilienberg från Stockholm
höll därefter ett med talrika ljusbilder beledsagat
föredrag om Regionplanering särskilt med hänsyn till
norrländska förhållanden. Då föredraget var av stort
aktuellt intresse för orten och länet, hade inbjudan att
åhöra detsamma utfärdats till länsstyrelsen, länets
lantmätare, stads- och kommunalfullmäktige m. fi. Följden
hade också blivit att omkring 150 personer, herrar och
damer, åhörde föredraget och deltogo i den därpå
följande supén.
Inledningsvis gjorde föredragshållaren en återblick
på bebyggelsens uppkomst och utbredning inom vårt
land och påvisade i en bild från 1200-talet att ett bälte
av tätare bebyggelse då kunde påvisas från Mälardalen
genom mellersta Sveriges lågland till Västkusten. I
början av 1700-talet hade bebyggelsen här ytterligare
intensifierats och därtill hade nu också tillkommit
Bergslagen och den norrländska kusten jämte ett band
över mellersta Norrland från kusten över Östersund och
till Trondhjem. I en karta från 1923 hade Norrland
erhållit ytterligare ett tätare bebyggt bälte, sträckande
sig nämligen från Luleå över de lappländska malmfälten
till Narvik.
Orsakerna till dessa bebyggelser vore givetvis att söka
i rena terrängförhållanden, och sedan hade bl. a.
bergsbruket och industrien i allmänhet givit anledningen.
Vissa trakter hade sålunda blivit så tätt befolkade att
nian funnit nödigt att närmare draga upp regler för
bebyggelsen.
Talaren påvisade därefter innebörden av
regionplanering och visade medelst schematiska figurer prov
härpå. Från en del större städer i utlandet, vilka
planerats i enlighet härmed visades ett antal bilder, liksom
även ifrån vårt land, speciellt från Göteborg.
Sundsvallstrakten ansåg talaren vara ett område, som
vore i stort behov av regionplanering, då däremot
Härnösand, som låge mera isolerat, ej vore i så stort behov
därav.
Direktör Lilienberg trodde att vi ginge en stor
framtid till mötes med tanke på de resurser vi ha i våra
råämnen och i vår intelligens, och att det därför vore så
mycket större skäl till att ordna
kommunikationsförhållandena planmässigt, så vi kunde taga emot den
kommande utvecklingen med hänsyn såväl till kommunerna
själva som till de människor, som skola bebo dem.
Föredraget mottogs med varma applåder av publiken,
vars tack till föredragshållaren frambars av föreningens
ordförande.
Vid supén hälsades gästerna av vice ordf. friherre G.
S. Leijonhufvud och sedan talade ordföranden först för
dagens föredragshållare och sedan bl. a. för Sundsvalls
tekniska förenings medlemmar, vilket besvarades av
dess ordförande överstelöjtnant A. Lundström.
Som representant för länsstyrelsen talade t. f.
landssekreteraren R. Stattin och gästernas från Härnösand
tack frambars av doktor F. Kaijser.
Det trevliga samkvämet avslutades först ett stycke in
på småtimmarna. P. M—r.
Skånska ingenjörsklubben
höll den ’14 mars 1930 under presidium av direktör H.
Evers ett talrikt besökt sammanträde på Kungsparkens
restaurang i Malmö. Ordföranden meddelade, att
styrelsen som ordinarie ledamöter i klubben invalt
civilingenjörerna E. Carlson och P. E. ’Stenberg samt
bergsingenjören G. Edstrand.
Driftsingenjören vid Malmö stads elektricitetsverk
civilingenjör Kristian Söderberg lämnade ett kortare
meddelande om Siemens elektrolytmätare, som synes
vinna terräng såsom mätare av elektrisk
energiförbrukning vid likström. Elektrolyten utgöres av utspädd
fosforsyra, som vid strömmens passage sönderdelas så att
väte utvecklas vid katoden. Vätet stiger upp i ett
vertikalt stigrör, ursprungligen fullt med vätska, och utgör
ett mått på antalet konsumerade ampèretimmar, eller,
då spänningen antages konstant, på antalet
kilowattimmar. Katoden som givetvis är placerad mitt under
stigröret, utgöres av en vätgasbubbla, kvarhållen av ett fint
nät. Anoden, placerad i ett kommunicerande kärl, är av
ädelmetall, bestruken av en porös massa, och befinner
sig till en del i vätskan, till en del i vätgas, som fyller
det slutna kärlets övre del. Den porösa massan
transporterar väte ner i vätskan. Cellen, som framsläpper 0,1
milliampére vid 0,5 volts spänning, seriekopplas med ett
motstånd, varefter det hela shuntas till den
konsumerade strömmen. Elektrolytmätaren har icke som de
elektromagnetiska mätarna någon felkurva. Även priset
talar till förmån för elektrolytmätaren.
Aftonens huvudföredrag hölls av avdelningschefen
vid statens provningsanstalt civilingenjör Ragnar
Schlyter, som med hjälp av skioptikonbilder och film
lämnade en redogörelse för vid anstalten utförda
undersökningar av material och konstruktioner.
Byggnadsmaterialier av alla slag och deras förmåga eller
oförmåga att motstå påfrestningar av olikartad beskaffenhet
fingo passera revy. Hussvampens förödande verkan på
trävirke, då fukt och bristande lufttillträde äro för
handen, visades ävensom metoder att undersöka
effektiviteten av impregneringsmedel för trästolpar. Ingenjör G.
Winbergs undersökningar över samband mellan å ena
sidan hållfasthet hos furuvirke och å den andra
materialets fuktighet och volymvikt hade medfört möjlighet att
bestämma hållfasthetsegenskaperna hos ett prov endast
genom att undersöka volymvikt och fuktighet. Olika
bergarters lämplighet som makadam för vägbanor hade
undersökts för olika kombinationer av de enkla
mineralen: kvarts, glimmer och fältspat. Av intresse var att
kvarts och glimmer var för sig saknade all bindningsför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
