Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 19 april 1930 - Notiser - Ingenjörskongressen i Tokyo - Chilesalpetern hundra år - Tekniska samfundet - Skånska ingenjörsklubben - Internationella arbetsbyråns encyklopedi i industriell hygien - Reseberättelser - En elektroteknisk upplysnings- och propagandakurs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 febr. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
239
naturligen i många fall godtycklig. W. E. C. framstod
såsom ett de ledande ingenjörsföreningarnas företag.
W. P. C. åter har sin upprinnelse i industriella kretsar.
Då emellertid någon egentlig skillnad i de båda
arbetsområdenas karaktär svårligen kan konstateras, torde
den bibehållna uppdelningen få föras tillbaka till
prestigesynpunkter.
Det föreföll som om Sverige och svenska förhållanden
voro föremål för stort intresse från japanernas sida, och
det torde kunna sägas, att det svenska deltagandet i
ingenjörskongressen gjorde rättvisa åt detta intresse. De
svenska delegerade blevo också föremål för en
uppmärksamhet fullt jämförlig med den, som — enligt
vedertagen internationell tradition —■ visades stormakternas
representanter.
Vid sidan av kongressen hade svenska delegerade
tillfälle att genom föredrag sprida kunskap om
hemlandet. Sålunda höll kommerserådet Enström på inbjudan
dels ett föredrag om elektrifieringen i Sverige inför
Tokyosektionen av the Institute of Electrical Engineers
of Japon, dels en mer populär föreläsning om svensk
industri i Imperial University of Tokyo inför ett
auditorium av professorer och studenter.
Chilesalpetern hundra år. Chilenska
utrikesdepartementet har nyligen utgivit en liten, väl redigerad
broschyr om Chile, i vilken ett särskilt kapitel ägnats åt
landets mest kända produkt, chilesalpetern.
Salpeterindustrien grundades år 1830 och kan således i år fira
sitt hundraårsjubileum.
Salpetern förekommer som naturliga jordlager i de
vidsträckta ökentrakterna i landets nordliga provinser
Tarapacå, Antofagasta och Atacama, ca 1 000 m över
havet och ca 70 km från kusten. Det salpeterrikaste
lagret, kallat caliche, överlagras av sand och skiffrar
och måste vid tillgodogörandet sprängas loss. Efter
krossning och sortering lakas calichen i varmt vatten,
varigenom salthalten utdrages. Efter ett flertal
reningsprocedurer sker kristallisationen i stora cisterner under
bar himmel, varefter den rena salpetern torkas i fria
luften och förpackas i säckar. De viktigaste
utförselhamnarna äro Junin, Pisagua, Caleta Buena, Iquique,
Antofagasta, Mejillones, Tocopilla och Taltal.
Fyndigheterna tillhöra chilenska staten, och
brytningsrätten på tidigare icke bearbetade områden
försäljes på regelbundet hållna auktioner. För handelns
ordnande och tillvaratagande av gemensamma intressen
ha producenterna i Chile sammanslutit sig till en
förening Asociatiön de Productores de ’Salitre de Chile,
vilken har sitt huvudsäte i Valparaiso och representeras
av delegationer i de olika konsumtionsländerna.
Salpeterindustrien är av allra största betydelse i
folk-näringsavseende, vilket torde framgå av att ej mindre
än ca 300 000 av landets 4, t mill. invånare hava sitt
levebröd av denna industri.
Broschyren belyser i en tablå salpeterindustriens
utveckling, sådan den avspeglas i exportsiffrorna.
Exporten utgjorde år 1830 830 ton, år 1850 23 000 ton, år 1870
132 000 ton, år 1900 1 435 000 ton och år 1928 2 785 444
ton. Under det sist förlupna försäljningsåret 1928—1929
uppgick produktionen till 3 025 000 ton, av vilken
kvantitet Europa förbrukade ungefär hälften, och av denna
kvantitet kommo ca 35 000 ton på Sveriges del.
Tekniska samfundet, Göteborg, har utsänt
medlemsförteckning, daterad 1 april 1930. Antalet medlemmar
utgör 590. I samfundets nämnd är direktör Per Boethius
ordförande, bergsingenjör Patrik Rydbeck och arkitekt
Sven Steen v. ordförande, ingenjör Hugo Heyman
kassaförvaltare och civilingenjör frih. Christian Beck-Friis
sekreterare. Ordförande i de olika fackavdelningarna
äro: i avdelningen för elektroteknik direktör Sigurd
Hammarstrand, i avdelningen för husbyggnadskonst
professor Melchior Wernstedt i avdelningen för kemi
professor J. A. Hedvall, i avdelningen för mekanisk
teknik och skeppsbyggnadskonst civilingenjör Harry
Helm-stein, i avdelningen för väg- och vattenbyggnadskonst
förste byråingenjör Yngve Simonson samt i avdelningen
för värme- och sanitetsteknik ingenjör Gerhard Oving.
Skånska ingeniörsklubben har nu utsänt sin med
porträtt av medlemmarna försedda ledamotsförteckning
för år 1930. Klubben räknade vid årsskiftet 411
medlemmar, varav 59 äro korresponderande. Klubbens
ordförande är direktör Harald Evers, vice ordförande
överingenjör Töre Husberg, sekreterare rektor Fritz Montén
och skattmästare disponent Carl Kroon.
Sammankallande ledamöter bland de fackkommitterade äro: för
husbyggnadskonst arkitekt Yngve Herrström, för
elektroteknik överingenjör Töre Husberg, för kemisk
teknologi disponent Severin Barring, för maskinteknik lektor
Carl Bergström, för väg- och vattenbyggnadskonst
hamndirektör Gustaf Edlund och för allmänna ärenden
lektor Nils Åkesson.
Internationella arbetsbyråns encyklopedi i industriell
hygien. Enligt beslut vid Washingtonkonferensen 1919
har internationella arbetsbyrån sedan 1925 haft under
utgivning en encyklopedi i industriell hygien
(Occupa-tion and Health. Encyclopaedia of Hygiene, Pathology
and Social Welfare, Studied from the Point of View of
Labour, Industry, and Trades.), av vilken första delen
nu föreligger komplett. Hela arbetet kommer att
omfatta tre delar och föreligger i en engelsk och en fransk
språkedition. Priset för verket komplett utgör 60 kr.
Encyklopedien är avsedd att omfatta praktiskt taget
varje mer betydande yrke, arbetsprocess eller ämne, som
för den därmed sysselsatte arbetaren medför
sjukdoms-eller olycksfallsrisk. Med hänsyn till vetenskapens och
teknikens fortgående utveckling kan visserligen icke
arbetet göra anspråk på att vara absolut fullständigt eller
meddela definitiva resultat. Det torde dock kunna
betraktas som en i hög grad värdefull uppslagsbok såväl
för industrivärlden som för läkare, försäkringsanstalter,
hälsovårdsmyndigheter och andra, som intressera sig för
frågan om industriell hygien.
Reseberättelser. Följande reseberättelser hava
inkommit till tekniska högskolans bibliotek, där de
finnas tillgängliga för intresserade: Ljungzell, Nils J.,
Berättelse över resa till Italien i och för studium av
skeppsbyggeri och varvsteknik. 5 maskinskr. sid. Fol.
Sthlm den 25 okt. 1929. — Lindblom, E. D.,
Reseberättelse över studieresa företagen i Bayern, Schweiz,
Italien ocli Frankrike för studerande av större
samarbetande kraftanläggningar och kraftnät, speciellt
arifttekniska anordningar vid dylika anläggningar.
25 maskinskr. sid., 8 fotogr., 5 fig., bil. 1—6 (= ritn.
o. fotogr.). 4:o. — Mattson Abne,
Betongkonstruktioner särskilt med hänsyn till dessas användning vid
vattenkraftanläggningar. Reseberättelse för studieresa till
Nordamerikas förenta stater (8 juni 1928—22 juni 1929).
Västerås den 3 okt. 1929. 37 maskinskr. sid., 30 textfig.
(handritn.), 22 fotogr., 13 diagr. o. kartor. Fol. —
Danielson, Fritz, Resebeskrivning över i Tyskland ocli
Schweiz år 1928 företagen resa för studium av
fotogrammetri. Stockholm den 15 maj 1929. 35 maskinskr.
sid. ocli bil. 1—2 (= särtr. ur Byggnadsvärlden ocli
Teknisk tidskr.). Fol. — Rahm, Erik, Reseberättelse
över studieresa år 1926 i Tyskland, Österrike och
Schweiz samt Tjeckoslovakien för att studera
anordningar vid verkstäder för underhåll av rullande
järnvägsmateriel. Malmö den 25 juni 1926. 57 sid.
maskinskr. text, 48 textfig. samt bil. 1—24. Fol. 2 bd.
En elektroteknisk upplysnings- och propagandakurs,
anordnad av Ericssonkoncernen, hålles i ’Stockholm i
handelshögskolans aula 23—26 april. Kursen omfattar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
