Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 3 maj 1930 - Insänt: Ivar Kreuger, tändstickskungen, av Filip Oberger - Tekniska föreningar - Svenska teknologföreningen. Polhemspristävlingsskrifter - Tekniska föreningen i Eskilstuna, av V. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 febr. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
267
gåtan på ett enda sätt: båda rikena voro i trängande
behov av lån.
Anmälaren diskuterar debentures och påstår att torf.
glömt "det väsentligaste i begreppet". Själv glömmer
hr O. antyda sin mening, trots att han beskyllt förf.
för tvärsäkra påståenden. I boken går dock skildringen
från A-aktierna via B-dito till debentures, och läsaren
får om de tre trappstegen veta vad som är av vikt i
sammanhanget. Men utan något sammanhang
förfäktar anmälaren att "koncernens (Kreuger-) banker
äro i motsats till vad förf. gör gällande i allmänhet icke
av större dimensioner". Denna "motsats" är sålunda
en fri konstruktion av hr O., förf. har icke gjort någon
storleksvärdering. Här kan man knappast ta på
motivet; sannolikt konstruerade hr O. upp sin motsats för
att kunna lägga fram den egna sakkunskapen.
Enligt O-metoden etableras en munter skenfäktning:
man ordnar ju själv den och den blottan, fattas bara
att stöten inte skall träffa. — Men saken har en
allvarlig sida. Den som försökt sig på att "popularisera"
tekniska tilldragelser eller industriförhållanden märker
snart svårigheterna. Biologiska eller medicinska
frågor, exempelvis, refereras och ventileras långt lättare
inför en bred publik. Tekniken tarvar vida mer av
förkunskaper hos läsekretsen. Men den avskräckes om en
pedagogisk pekpinne skymtar och flyr förfärad från en
detaljspäckad läxa.
Författaren har endast att förenkla fenomen och
problem. Han är emellertid fullt medveten om faran.
Fackmannen som råkar undersöka saken finner fel på
fel; så enkla äro i själva verket inte förhållandena, sä
väl ligga minsann inte fakta till, säger han. Ja, med
god — eller som här ond — vilja kan mången annan än
specialisten sätta bockar i marginalen. Och
undertecknad har länge väntat på mannen. Den övermaga
attityden förvånade ingalunda — däremot något annat: att
han först skulle dyka upp i Teknisk tidskrift.
Ew. Sterner.
Jag stämplade i min anmälan av ifrågavarande bok
denna som "rena pekoralet", och sedan jag nu med
anledning av "genmälet" ännu en gång läst boken, kan jag
icke finna annat, än att min uppfattning är synnerligen
väl motiverad. Däremot har mitt omdöme om boken
intet med illvilja att göra, ty författaren är mig bekant
endast genom denna och något intresse av annan natur
än det ämnesområde, varpå den rör sig, hyser jag ej
därför. Min rätt att bona fide framlägga en aldrig sä
oförmånlig uppfattning av arbetet kan författaren
givetvis icke förneka.
Jag inser väl nyttan av populära framställningar,
men jag bestrider dennas förefintlighet, när de ske
på saklighetens bekostnad till den grad, som här varit
fallet. Jag har ingalunda underskattat de svårigheter
det erbjuder att popularisera starkt fackbetonade
ämnen, men detta betyder endast, att det ställes större
krav på den som sysslar därmed, och jag sade klart
ifrån, att de nödiga förutsättningarna i detta fall
uppenbarligen saknats hos författaren. "Genmälet" och det
förnyade genomläsandet av boken har ytterligare stärkt
denna min uppfattning. Jag har svårt att inse, såsom
författaren i slutet av sitt "genmäle" gör gällande, att
en popularisering, nödvändigt måste leda till att en
fackman finner fel på fel i framställningen. Det
förefaller mig som om felen skulle bero på högst
subjektiva egenskaper i författarens person. Vederhäftiga och
populära framställningar äro värda all uppmuntran, men
rätten att säga ifrån, när ovederhäftiga och dåliga
utbjudas till allmänheten kan naturligtvis varken
recensenten eller den tidskrift, i vilken anmälan återgivits,
frånsäga sig blott därför, att det erbjuder författaren
svårigheter — i detta fall tydligen oöverstigliga — att
åstadkomma en acceptabel produkt.
Halten av de sakliga anmärkningar, som riktats mot
min anmälan framgår kanske klarast därav, att
författaren säger, att "citaten äro mestadels gripna ur
luften eller också förvrängda", medan i själva verket i
anmälan endast förekommer ett enda citat ur boken.
Ur detta har visserligen bortfallit ett ord "ovillkorligen"
(om genom korrekturfel eller ej kan jag icke nu
avgöra), men då citatet förekommer i ett sådant
sammanhang att innehållet icke ändras (se sid. 75, sista stycket)
genom att ordet ifråga saknas, så är anmärkningen
utan varje betydelse. Då författaren här ovan
betecknar ordet ifråga som huvudord, så är det tydligt, att det
påtalade dunklet i det citerade uttalandet är ännu
större, än jag hade anledning att förmoda.
Den granskning "å absolut kompetent ort", som
författaren omnämner, har tydligen varit minst sagt
flyktig. De fullständigt felaktiga uppgifterna om de franska
affärerna, som påtalades i min anmälan, kunna
omöjligen ha undgått en noggrann granskare lika litet som
författarens härovan ånyo understrukna uppfattning om
finansieringen av Tändsticksbolagets fabriksköp.
Författarens anmärkning beträffande Fastighets a.-b.
Huvudstaden går helt förbi huvudsaken, nämligen min erinran
om den ofta förekommande missuppfattningen
beträffande Byggnads a.-b. Kreuger & Tolls och a.-b. Kreuger
& Tolls vitt skilda ekonomiska funktioner, vilken
missuppfattning även författaren gjort sig skyldig till. Han
understryker nu att förstnämnda företag ligger i
sistnämndas portfölj. Denna i och för sig tämligen
betydelselösa anmärkning är riktig, men jag angav, i
motsats till författaren, som lämnade felaktig uppgift, det
vid bokens och min anmälans publicering kända
förhållandet. överflyttningen av aktieposten till A.-b.
Kreuger & Toll offentliggjordes nämligen av bolaget
först efter bokens och min anmälans publicering. (Huru
är det beställt med den goda viljan och vantolkningen!)
— Så var det med min brist på förmåga att läsa
innantill! — Var och en kan lätt konstatera, att jag icke kan
ta åt mig äran för författarens mig påbördade
"konstruktioner" (jämför beträffande polska och franska lånen
sid. 59 nederst, beträffande debentures sid. 71 rad 3 och
följande samt beträffande koncernens banker sid. 67
rad 7 i boken). Till sist bör jag kanske framhålla, att
mitt omdöme om boken naturligtvis icke stöder sig
enbart på de felaktigheter i det faktiska materialet och
absurda reflexioner av författaren, som jag direkt
påtalat i anmälan. Därest jag, såsom författaren önskat,
skulle i större utsträckning ha refererat boken, så hade
jag icke kunnat undgå att också i större utsträckning
även understryka felen.
Mig förefaller det "övermaga", att såsom författaren
orda om en allmän fara för populära tekniska
framställningar genom att kritik riktas mot ett hans arbete, som
väsentligen rör sig på det ekonomiska området och
endast i ett obetydligt avsnitt, mot vilket kritik ej riktats,
tangerar det tekniska.
Filip Oberger.
TEKNISKA FÖRENINGAR
Svenska teknologföreningen.
Polhemstävlingsskrifter, som inlämnats till 1929 års
tävling, kunna mot kvitto avhämtas å Svenska
teknologföreningens kansli.
Tekniska föreningen i Eskilstuna
höll den 11 mars sammanträde under ordförandeskap av
direktör Gustaf Hök.
Revisorernas berättelse för föregående års
förvaltning föredrogs, och styrelsen beviljades ansvarsfrihet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
