Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21. 24 maj 1930 - Oljeexploatering i Sydamerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFT. 21 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 24 M A J
ÅRG. 60 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 19 3 0
INNEHÅLL: Oljeexploatering i Sydamerika. — Det utrikespolitiska kvartalet, av Rutger Essén. — Notiser.
— Litteratur. — Tekniska föreningar. — Sammanträden.
OLJEEXPLOATERING I SYDAMERIKA.
Sydamerika har under de senaste åren
hastigt uppnått en rangplats i fråga om
petroleumproduktionen. Oljeindustrien har i
denna värdsdel haft att kämpa mot större
svårigheter än någonsin i Nordamerika,
varför endast ett fåtal, kapitalstarka bolag
kunnat fullfölja sina undersökningar. Detta
har givetvis varit en lycka, då därigenom
industrien kunnat organiseras på ett
rationellt sätt, tämligen ostörd av de
irritationsmoment som en ohejdad konkurrens om
fyndigheterna skulle fört med sig. I The
Military Engineer lämnar verkställande
direktören i South American Gulf Oil
Company, mr. James Gordon Steese, en
skildring, vilken torde ge en inblick i de
speciella problem som den nordamerikanske
industriledaren mött under
exploateringsarbetet i Sydamerika.
Petroleumindustrien arbetar sannolikt med mindre
lagerbehållning än någon annan av de stora
världsindustrierna. Ehuru det för närvarande råder
överproduktion av petroleum, utgjorde det i U. S. A.
den 1 januari 1929 befintliga lagret ej mer än 609
mill. barrels, vilket vid nuvarande konsumtion räcker
för 8 månader.
Liksom gruvdrift i allmänhet innebär
petroleumproduktionen ett småningom försiggående
uttömmande av naturtillgångarna. Då petroleum kräver
tidrymder av geologiska mått för sin nybildning och
då uppsökandet och utforskandet av nya oljefält
kräver åratal av arbete, måste nya oljefält ständigt
undersökas. På samma sätt som andra större
industriföretag håller särskild personal för
utarbetandet av de nyheter som skola utsläppas i marknaden
under kommande år, måste de stora oljebolagen söka
nya fyndigheter, ur vilka de kunna tillgodose
framtida behov.
Världsproduktionen av petroleum uppgick 1928
till 1 322 896 000 barrels (1 barrel à 42 gallons
motsvarar 159 liter), varav U. S. A. producerade 902
mill. barrels, dvs. 68,2 %. Av världskonsumtionen
komma ej mindre än 72 % på U. S. A:s del, varför
detta land ej är självförsörjande med avseende på
petroleum. I själva verket exporterar U. S. A. en
stor del av sin produktion av såväl råolja som
raffinerade produkter samt importerar stora kvantiteter
råolja, huvudsakligen från Mexiko, Colombia och
Venezuela för att täcka det egna behovet. I första
ögonkastet kan ett sådant tillvägagångssätt förefalla
ologiskt, men med hänsyn till de geografiska för-
hållandena, transportmöjligheterna samt de olika
egenskaperna hos oljor från olika fält är detta
oundvikligt. När Panamakanalen nalkades sin fullbordan,
byggdes en oerhörd mängd tankfartyg för transport
av brännolja till stillahavskusten, men när kanalen
hade öppnats, fingo fartygen i stället transportera
olja från de nyöppnade kaliforniska fälten till
raffinaderier på östkusten och vid Mexikanska bukten.
U. S. A:s marin nedlade 1,5 mill dollars i en koldepå
i Alaska, men stillahavsflottans fartyg inrättades
sedermera för oljeeldning i avsikt att draga nytta av
de kaliforniska oljefälten. I staterna finnas en hel
del rörledningar, som förr transporterade olja i
riktning mot kusten men som numera användas för
oljetransport i motsatt led.
Är 1928 intog Venezuela andra platsen bland
världens oljeproducerande länder, därmed remplacerande
Mexiko ocli Ryssland, vilka i många år intagit andra
och tredje platserna. Den okloka oljepolitik, som
under senare år tillämpats i Mexiko, har lett till att
landets oljeproduktion fallit från 193 mill. barrels år
1921 till något mer än 50 mill. år 1928.
Av de 420 mill. barrels som producerades utanför
U. S. A. år 1928 kom över en tredjedel på följande
sydamerikanska länder:
Venezuela ....... 106 000 000 barrels,
Colombia ........ 19 900 000 „
Peru ............ 11970 000
Argentina........ 9100 000 „
Trinidad ......... 7 750 000 „
Ecuador ......... 1090 000 „
Summa 155 810 000 barrels.
I Bolivia skulle en produktion av ca 6 000 barrels
om dagen vara möjlig, men det förefaller osannolikt
att boliviansk petroleum kommer i handeln ännu på
några år, möjligen i så fall på argentinska
marknaden. Argentina har lovande oljefält, men en mot
investering av främmande kapital fientlig politik
samt fåfänga försök till inhemsk exploatering ha lett
till att utnyttjandet av landets oljetillgångar blivit
fördröjt i åratal, och Argentina måste nu importera
huvudparten av sitt oljebehov. Venezuela har
däremot tillämpat en mera liberal oljepolitik än de
övriga sydamerikanska staterna, varför landets
oljeindustri kunnat växa sig stark under sunda
förhållanden och tillföra statskassan goda inkomster. Intet
land i Sydamerika har f. n. bättre skolor och vägar
än Venezuela. Å andra sidan har Colombia upptagit
Mexikos och Argentinas främlingsfientliga politik,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
