Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 31 maj 1930 - Tekniska föreningar - Tekniska föreningen i Härnösand, av P. M—r. - Skånska ingenjörsklubben, av F. M. - Tekniska föreningen i Västerås, av F. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 febr. 1930
djup med en längd av 3 till 4 m. Stensättningen sker
vidare med så små fogar som möjligt, och detta
uppnås vanligen genom att sätta stenen i diagonala rader
snett över körbanan utan fasthållande vid att raderna
skola vara raka.
Talaren övergick sedan till att omnämna övriga
vägbeläggningar och betonade särskilt, att betongvägar
numera få anses hava slagit igenom i vårt land och att
här under de sista åren en större mängd vägsträckor
byggtß enligt detta system. Sedan de svenska
cementfabrikerna numera även gjort avsevärda
prisreduceringar på cement för vägbyggnader, ha betongvägarna
kommit i samma prisklass som de permanenta
asfaltvägarna och därigenom intresset för betongvägar i hög
grad ökat.
Av asfaltbeläggningar framhöll talaren särskilt
sandasfalt på bindarelager av asfaltbetong, vanligen med en
tjocklek av repp. 3% på 4% cm. Nämnda beläggning
å tjälfri underbädd av makadam eller packsten tål all
svensk storstadstrafik. Samtliga asfaltbeläggningar, som
erhållit sakkunnigt utförande, ha visat sig fullt
tillfredsställande.
Föredragshållaren framhöll även vikten av att
vägbeläggningen blev så jämn och slät som möjligt, då den
minsta ojämnhet snart ger upphov till gropar i
vägbanan. För den skull användas även numera s. k.
skrov-lighetsmätare, som fästas å bilen och som registrera
de upp- och nedgående rörelserna.
Det sakrika föredraget åhördes med största intresse,
och föredragshållaren fick mottaga en varm applåd
jämte ett tack från ordföranden, lektor Thurdin.
Vid supén talade vidare ordföranden utom för dagens
föredragshållare även för närvarande medlemmar från
Sundsvalls tekniska förening, vilket senare tal
besvarades av denna förenings sekreterare civilingenjör A.
Engström. P. M—r.
Skånska ingenjörsklubben
höll den 11 april 1930 under direktör H. Evers’
ordförandeskap sammanträde på Kungsparkens restaurang i
Malmö. Styrelsen hade till ordinarie ledamot i
klubben invalt civilingenjör G. J. Prütz. Sedan en del
föreningsärenden behandlats, lämnade driftsassistenten
vid Reymersholms gamla industri-a.-b. ingenjör Erik
Norström ett kortare meddelande om "Nyare
metoder för anrikning av sulfidmalmer". Det var de
s. k. flotationsmetoderna, som skildrades. Den orena
malmen blandas i finmalet tillstånd med vatten,
tillsatt med skumbildande ämnen och vissa andra
kemikalier i ett kärl, där luft inblåses underifrån, varvid den
rena malmen samlas på skummet i kärlets övre del och
med detta får avrinna över en kant, medan gråberget
sjunker till kärlets botten. Medelst olika kemikalier
frånskiljas olika malmer, exempelvis först blyglansen i
en apparat, därefter zinkblendet i en annan. Av de
tillsatta ämnena erfordras förvånansvärt små mängder: av
skumbildare endast 10 gram per ton malm, av det
samlande reagenset 60 gram osv. De erhållna rena
malmerna hålla resp. 60 % bly eller 50 % zink, medan
avfallet endast håller 0,2 och 0,8 % av resp. metaller.
Metoden, som varit i bruk i Sverige cirka sex år, har
medfört en revolutionerande omvärdering av begreppen
brytvärda och icke brytvärda malmförekomster.
Aftonens huvudföredrag hölls av ingenjören hos Sydsvenska
kraft-a.-b. Theodor Björgerd, som med tillhjälp av
ljusbilder redogjorde för "Automatiska elektriska
kraftstationer". Talaren påpekade inledningsvis den f. n.
allmänt pågående rationaliseringen inom industrien i
syfte att genom automatiska arbetsprocesser förenkla
och förbilliga produktionen. Tack vare denna
omläggning av arbetsmetoderna hava arbetslönerna kunnat
höjas, samtidigt som den färdiga varans pris kunnat
sänkas. Industriländer såsom Sverige och U. S. A. visa
också en alltjämt fortgående stegring av levnadsstandar-
319
den, medan lantbruket ej kunnat följa med i utvecklingen
på grund av svårigheterna att effektivt rationalisera
brukningsmetoderna. Den mänskliga arbetskraftens
ersättande med motorer innebär ingalunda någon
kultur-turfara, tvärtom. Det höjer människorna från
galärslavens nivå till ett högre plan, där arbetsprestationen
framförallt förutsätter kunskaper och intelligens.
Någon fara för arbetslöshet innebär icke teknikens
utveckling, ty tekniken skapar ständigt nya arbetsfält, varom
radio, flygteknik etc. vittna. För rationaliseringens
genomförande är det viktigaste hjälpmedlet en smidig
och säker drivkraft, och därvid står elektriciteten
främst. Kraftverksindustrien söker också genom
automatisering av vattenkraftstationerna göra den
elektriska energien billigare. Automatiska kraftverk
finnas i drift till ett rätt stort antal både i Sverige och
övriga elektrifierade länder, och utvecklingen går
mycket hastigt på detta område. Man skiljer mellan
halvautomatiska, helautomatiska och fjärrmanövrerade
kraftverk. Halvautomatiska kraftverk finnas i Majen
fors, Knäred m. fi. De kräva tillsyn av blott en man,
och denne kan tillbringa mesta tiden i sin bostad, där
han genom automatiska signalanordningar underrättas,
om exempelvis temperaturen någonstädes stiger över
den tillåtna. Genom att en enda person på detta sätt
kan ersätta tre, som givetvis skulle erfordras, om
tillsyn skulle utövas i kraftstationen hela dygnet om,
betala sig automatiseringsanordningarna på ett par år.
Helautomatiska kraftverk finnas i U. S. A. upp till
3 000 kilowatt. De kunna startas och stoppas antingen
medelst impuls från kraftledningen, om denna erhåller
energi även från andra verk, eller medelst
flottöranordning, som fungerar så, att vattennivån bestämmer
start eller stopp. På platsen finns ingen person alls.
De fjärrmanövrerade, som i allmänhet äro större, ända
till 40 000 kilowatt, startas, regleras och stoppas från en
plats, som kan vara belägen på många mils avstånd.
Det härvid använda systemet kallas manöverväljare, av
vilka följande olika slag förekomma: a) entrådsväljare
med en tråd för varje apparat, som skall manövreras;
talaren visade en bild över en dylik med 24 trådar;
b) synkront roterande väljare med två trådar; c)
synkron stegväljare med 4 trådar: synkron-, manöver-,
signal- och återledningar; d) impulsväljare med två
trådar även för 1 000-tals manipulationer och slutligen
e) tele-vox-väljare.
Sedan ordföranden avtackat föredragshållaren, intogs
gemensam supé, varefter uppbrott ägde rum. F. M.
Tekniska föreningen i Västerås
höll den 14 april sammanträde med damer på
stadshotellet i Västerås under ordförandeskap av direktör J.
S. Edström. Sammanträdet var mycket talrikt besökt,
i det att cirka 350 personer voro närvarande vid
detsamma.
Direktör Edström höll kvällens föredrag och hade till
ämne valt att tala om "Intryck från en resa runt jorden".
Föredragshållaren hade i höstas, som en av Sveriges
representanter, deltagit i den stora ingenjörskongressen
i Japan. I samband därmed hade direktör Edström,
med fru och dotter, ordnat resorna så, att färden blev en
världsomsegling.
På en del av denna resa, den mindre kända, fick
auditoriet nu vara med. Sålunda skildrades resan från
Grand Canons till Egypten via Hawaiiöarna, Japan,
.Kina, Holländska Indien, Birma och Indien i ett
intressant föredrag illustrerat med ett mycket stort antal
skioptikonblider, av vilka de flesta tagits av resenärerna.
Föredragshållaren avtackades med kraftiga applåder.
I ord tolkades de närvarandes tack av civilingenjör S.
Norberg.
Efter sammanträdet följde supé och samkväm med
dans under bästa stämning bland de till nära 150
uppgående deltagarna. F. E.
TEKNISK TIDSKRIFT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
